Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Vem vann det amerikanska presidentvalet den 3 november 2020?”

Krönikor
Publicerad: 2021-03-09 10:43
Magnus Åhammar. Foto: privat

KRÖNIKA – av Magnus Åhammar, rådman vid Förvaltningsrätten i Stockholm.

Mycket har sagts om det amerikanska presidentvalet i höstas. Påståenden om att det har förekommit valfusk och andra oegentligheter som verkat i den ene kandidatens favör har förkastats med motargument i stil med att det inte presenterats några bevis för den påstådda förekomsten av valfusk eller andra oegentligheter och att den förlorande sidan just är dåliga förlorare och sprider lögner om tillförlitligheten av valresultatet som underminerar förtroendet för den demokratiska processen.

Högsta domstolen i USA nekade de klagande parterna prövningstillstånd i ett beslut den 22 februari 2021 i målen nr 20-542 och 20-574. Överklagandena rörde i huvudsak frågan om de ändrade valreglerna i delstaten Pennsylvania inför presidentvalet år 2020 hade tillkommit i behörig ordning eller inte. En majoritet om sex justitieråd dikterade utgången i beslutet om nekat prövningstillstånd. Tre justitieråd var skiljaktiga och menade att överklagandena skulle ha tagits upp till prövning.

Ett av justitieråden, Justice Clarence Thomas, skrev en utförlig motivering till sin skiljaktiga mening. Det kan vara av intresse att närmare studera hur Thomas motiverade sin skiljaktiga mening. Särskilt intressant mot bakgrund av frågeställningar om varför ingen bevisning angående valfusk och andra oegentligheter i samband med valet kommit att sakprövas av någon domstol.

Thomas argumenterar i huvudsak enligt följande. Den amerikanska konstitutionen ger varje delstats lagstiftande församling rätten att utforma reglerna som gäller under federala val. Trots detta faktum har verkställande organ inom ett antal delstater tagit sig rätten att bestämma om ändrade valregler inför presidentvalet år 2020. Som exempel nämner han att den lagstiftande församlingen i Pennsylvania beslutat om en klar regel om sista tidpunkt för att ta emot en poströst till klockan 8 på kvällen under valdagen. Högsta domstolen i nämnda delstat var missnöjd med denna regel och godkände att poströster kunde räknas under tre dygn efter valdagen. Nämnda domstol godkände också att poströster kunde räknas under den utsträckta tiden även om det inte fanns någon poststämpel som utvisade att de var skickade senast under valdagen.

Enligt Thomas ger de överklaganden som nu nekas prövningstillstånd domstolen en ideal möjlighet att besluta kring vilken behörighet icke lagstiftande församlingar har att bestämma kring valregler. Att neka prövningstillstånd i detta läge är enligt Thomas mening oförklarligt.

Under mer än ett århundrade har Högsta domstolen iakttagit att den amerikanska konstitutionen sätter gränserna för delstaterna i deras försök att kringgå den lagstiftande församlingens makt att reglera federala val. Det är alltså ett starkt argument som framförts om att den högsta domstolen i Pennsylvanias beslut är ett otillåtet avsteg från den klart bestämda sista tidpunkten för att en poströst ska räknas som delstatens lagstiftande församling beslutat om.

Valen är av grundläggande vikt för att uppnå det självstyre som konstitutionen förutsätter. Detta mål uppnås bara om medborgarna har förtroende för att det är rättvisa val som genomförs. Förtroende för integriteten av valförfarandet är essentiellt för att medborgarna ska delta i demokratiska val. Oklara regler riskerar att underminera hela systemet. Oklarheten visas i detta fall genom att olika delar av de styrande organen har olika uppfattningar om vem som är behörig att ändra valregler. Väljarna vet inte vilka regler som ska åtföljas. I värsta fall kan olika kandidater utropa sig som segrare under åberopande av olika parallella regelsystem.

Som tur är förefaller det som att högsta domstolens i Pennsylvanias beslut att godkänna en förlängd tid för att räkna poströster inte har påverkat utgången i det aktuella valet. Det som skett är inte ett recept för att bygga förtroende. Att ändra reglerna mitt under en match är illa nog. Det blir än värre om den som ändrar reglerna inte ens är behörig att göra det.

Det finns flera skäl till att domstolarna har haft svårt att komma till rätta med dessa problem. Att efter ett val lämna in en stämning som ifrågasätter valförfarandet pressas in i en mycket begränsad tidsram. Efter ett presidentval finns ett fönster om ca fem veckor innan ett slutligt beslut om att fastställa elektorsrösterna ska tas. Att pröva ett fall i domstol under en tidsram av fem till sex veckor kan vara svårt även då rena rättsfrågor är uppe till prövning. För komplicerade fall som nu är aktuella är det i princip omöjligt att hinna med vittnesförhör, överklaganden m.m. inom den stipulerade tidsramen.

Den korta tidsramen inom vilken en prövning är möjlig ansträngs ytterligare genom det utsträckta förfarandet med poströstning. Poströstning har tidigare varit till för en begränsad grupp medborgare med väldokumenterade skäl för att frånvara från vallokalen. Vid presidentvalet år 2016 var andelen poströster i Pennsylvania 4 %. Mot bakgrund av bl.a. Covid-19 hade andelen poströster stigit till 38 % vid valet 2020. Eftervalsprövningar i domstol blir långt mer komplicerad när andelen poströster ökar.

Risken för förekomst av valfusk är långt högre vid poströstning. För att motverka förekomsten av valfusk har många delstater beslutat om kontrollåtgärder. Till exempel kan nämnas krav på att röstsedlar sänds in i signerade kuvert eller att vittnen vidimerar den avgivna rösten. Det är en arbetskrävande protest att kontrollera giltigheten av denna typ av röster. Det är svårt för domstolarna att hantera ifrågasättanden av hur dessa poströster har godtagits eller förkastats.

Vidare tvingar stämningar efter ett val domstolarna till att ta ställning till vissa beslut som domstolen inte önskar någon inblandning i. Thomas lyfter det aktuella exemplet att den verkställande makten obehörigen har ändrat valreglerna men att medborgarna, de som avser att rösta, förlitat sig på att de obehörigt beslutade ändringarna av regelsystemet ändå gäller. En domstol som prövar denna fråga ställs då inför det omöjliga valet att ogiltigförklara ett antal röster som har avgetts i god tro om att de felaktigt beslutade reglerna har gällt. Denna typ av tvist måste avgöras innan valet för att motverka risken för att domstolen ska behöva ogiltigförklara avgivna röster.

I korthet anser Thomas att ett system med domstolsprövning efter ett avslutat val egentligen som bäst är avpassat för att avgöra ordinära, enkla tvister. I huvudsak kan inte heller domstolen avgöra valrelaterade frågor innan ett val (innan valet har ingen skada uppkommit, min anmärkning). Dessa förhållanden avseende möjlighet till domstolsprövning är särskilt problematiska när påståenden backas upp av substantiell bevisning.

Thomas avslutar med att reflektera över vad domstolen väntar på. Domstolen misslyckades med att avgöra frågorna innan valet och misslyckas nu igen med att avgöra frågorna inför kommande val. Domstolens beslut att lämna lagreglerna gällande val höljda i tvivel är förbryllande.

Något enkelt svar på den något tillspetsade frågan i rubriken finns alltså inte.


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se