Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Vatikanen engagerar sig i frågan om prostitution och människohandel”

Krönikor
Publicerad: 2020-01-16 11:11

KRÖNIKA – av Anna Skarhed, jurist, tidigare justitieråd i Högsta domstolen och justitiekansler 2009–2018.

Har du hört talas om den Påvliga Vetenskapsakademien? Nej troligen inte. Det hade inte jag heller innan jag deltog i ett seminarium i Vatikanen våren 2015. Rubriken den gången var ”Trafficking with a focus on Children” och huvudtalare var drottning Silvia som beskrev arbetet inom den av henne startade Childhood Foundation. Jag har därefter varit inbjuden och deltagit i ytterligare tre seminarier i Vatikanen samt ett på Malta som arrangerats av den Påvliga Vetenskapsakademien.

Ämnet för samtliga dessa seminarier har varit ”human trafficking and organized crime”. Diskussionen om human trafficking (människohandel) har då omfattat handel med människor som utnyttjas i prostitution, som utnyttjas som arbetskraft, som utnyttjas som organdonatorer och som utnyttjas som surrogatmödrar.

Mitt bidrag har vid samtliga seminarier varit att beskriva den svenska sexköpslagen, tankarna bakom lagen och hur den tillämpats i Sverige sedan den infördes 1999. Vid det första tillfället, då auditoriet främst bestod av kardinaler, var jag osäker hur min presentation skulle tas emot. Det visade sig emellertid att intresset var stort och gensvaret mycket positivt. Jag intervjuades i Vatikanradion och mitt anförande publicerades på Vatikanens hemsida. Jag fick klart för mig att den nuvarande påven Franciskus, men även hans företrädare Benedictus XVI, hade beskrivit människohandel som ”modern slavery and a crime against humanity”.

När jag läste på litet mera kunde jag konstatera att påven Franciskus redan 2013 hade uttalat att ”the trade in human persons constitutes a shocking offence against human dignity and a grave violation of fundamental human rights and is an accelerator of criminal wealth creation in this new century”. Han hade då uppdragit åt the Pontifical Academy of Science och the Pontifical Academy of Social Science att arbeta aktivt mot människohandel.  Redan det andra Vatikankonciliet hade för övrigt år 1965 uttalat sig om människohandel; ”Slavery, prostitution, the selling of women and children, and disgraceful working conditions where people are treated as instruments of gain rather than free and responsible persons are infamies which poison human society, debase their perpetrators and constitute a supreme dishonour to the Creator.”

Vid de fyra seminarier som jag därefter deltagit i har arrangören, det vill säga Vatikanen, varit angelägen att framhålla vikten av att flera länder ska ansluta sig till vår modell genom att införa lagstiftning som kriminaliserar köparen av sex medan den utnyttjade, den prostituerade, ses som ett brottsoffer som har rätt till samhällets stöd och hjälp. I slutdokumentet från seminariet i mars 2018 med rubriken “On modern slavery, human trafficking, and access to justice for the poor and vulnerable” framhölls också den svenska lagstiftningen som ett av sex särskilt utpekade exempel på ”best practice”.

Man kan givetvis fråga sig vilken betydelse det har om och hur påven och Vatikanen engagerar sig i frågan om prostitution och människohandel. I vårt sekulariserade land kan det förefalla mindre viktigt men jag tror det är av stor betydelse. Den romersk-katolska kyrkan är världens största kristna samfund med över 1,2 miljarder medlemmar och påven är kyrkans absoluta överhuvud. Det senaste seminariet där jag deltog för en månad sedan hade rubriken ”Summit of African Women Judges and Prosecutors on Human Trafficking and Organized Crime.” Majoriteten av deltagarna var alltså kvinnliga domare och åklagare från olika afrikanska länder.

Imponerande kvinnor som beskrev svårigheter men också framgångar i hur de utformat lagstiftningen i sina respektive länder och arbetar mot människohandel och för att hjälpa de kvinnor och flickor som utnyttjas. Såvitt jag kunde bedöma var de flesta av deltagarna katoliker. När påven Franciskus infann sig vid seminariet för att hålla ett anförande och låta sig fotograferas med deltagarna infann sig en rockstjärne-stämning och det kunde inte råda någon tvekan om att hans ord har en enorm tyngd.

Jag, som säkert de flesta av er, anser att katolska kyrkans inställning till kvinnliga präster och abort är oacceptabel. Och att rapporterna om övergrepp på barn av företrädare för katolska kyrkan fortsätter att strömma in är tecken på att det finns allvarliga problem. Men påven Franciskus har varit tydlig i frågan om övergreppen inom kyrkan och han har också i andra sammanhang haft mod att ifrågasätta gamla ”sanningar”. Hans ödmjuka personliga framtoning inger också respekt. Han har lagt av de röda sidentofflorna och valt bort de guldkantade salarna där påven traditionellt haft sitt boende. Han bor istället i det hostel innanför murarna där även jag och andra deltagare i Vatikanens seminarier får sova och äta under vår vistelse. Jag har mött honom vid frukostbuffén, som ärligt talat knappast håller hotellstandard och inte är någon gastronomisk upplevelse.

Så för min del känner jag respekt och vördnad för Franciskus och också för den verksamhet Vatikanen bedriver inom ramen för sina ”akademier. The Pontifical Academy of Sciences instiftades för övrigt år 1603 och Galileo Galilei var en av de första medlemmarna! Vid seminarier och möten pågår samtal med vetenskapspersoner och professionella inom en mängd områden. Krimatfrågan diskuterades redan 1998 och 1999 hölls ett seminarium om ”survival och sustainable development”. Stamcellsforskning, vattenfrågan i världen, artificiell intelligens, astrobiologi och smältande glaciärer är andra ämnen som förekommit. Om du vill få en bättre bild så uppmanar jag till ett besök på de olika hemsidorna, till exempel www.vatican.va, www.pas.va, www.pass.va och www.endslavery.va.

God fortsättning på det nya året, som förhoppningsvis ska präglas mera av den anda av nyfikenhet och ödmjukhet som präglar Vatikanens verksamhet än av den uppblåsta, konfrontativa och fördummande anda som verkar vara ett signum för de makthavare som just nu håller världsfreden i sin hand.

Krönikan är en del av Dagens Juridiks satsning, tillsammans med Legally Lady, där advokat Ulrika Rogland, tidigare justitiekansler Anna Skarhed, advokat Camilla Wikland samt juristerna bakom #medvilkenrätt Emma Fagervall, Ida Kjos och Caroline Snellman turas om att skriva kolumner en gång i veckan.


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se