Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Vårt lands tydligaste röst för demokrati och allas lika värde”

Krönikor
Publicerad: 2019-11-28 10:16

KRÖNIKA – av Anna Skarhed, jurist, tidigare justitieråd i Högsta domstolen och justitiekansler 2009–2018.

I måndags, den 25 november, hade jag det ärofulla uppdraget att få dela ut 2019 års Frihetspenna i universitetets aula i Göteborg. Frihetspennan är en hedersutmärkelse som instiftats av Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne och den har delats ut varje år sedan 1996 till en person som i Torgny Segerstedts anda arbetar för att stärka och stödja grundläggande demokratiska värden såsom tankefrihet, åsiktsfrihet, yttrandefrihet och religionsfrihet. 

Årets mottagare av Frihetspennan är författaren, föreläsaren, aktivisten och psykologen Hédi Fried. Hon föddes 1924 i Sighet, en liten stad i nordvästra Rumänien. Våren 1944, efter Tysklands ockupation, deporterades Hédi Fried till Auschwitz och därefter till olika mindre arbetsläger i Tyskland. Hon befann sig i Bergen-Belsen när det lägret intogs av engelsmännen den 15 april 1945 och hon fördes därifrån med en av de vita bussarna till Sverige. Här kom hon att stanna, bilda familj och utbilda sig till psykolog.  

Under många år efter kriget rådde en tystnadskultur där de som överlevt nazismens fasor försökte glömma för att kunna finna sig till rätta i sina nya liv och där alla andra på grund av skuldkänslor, rädsla och obehag också gärna ville glömma, eller bara inte orkade bry sig. Hédi Fried var, tillsammans med bland andra Primo Levi och Elie Wiesel, en av de första som insåg faran med glömskan; att den öppnade för revisionister och nynazister.  

Från början av 1990-talet och fram till idag har Hédi Fried publicerat flera böcker, skrivit ett stort antal artiklar, deltagit i ett otal konferenser och inte minst rest i hela landet där hon mött skolungdomar och berättat om sitt liv och om Förintelsen. Allt för att vi inte ska glömma så att det som inte fick hända inte ska kunna hända igen. I boken ”Frågor jag fått om Förintelsen” som kom ut 2017 beskriver hon de små stegen som kan leda till katastrofen.  

Hédi Fried har de senaste åren blivit allt mera orolig för den utveckling som sker i vår omvärld men också här i Sverige. Hon är idag 95 år och har inte längre de fysiska krafterna men hennes vilja och intellekt är obrutet och hon fortsätter att använda orden för att förmedla sitt budskap. Vid den ceremoni där Frihetspennan överlämnades var hon närvarande genom ett av sina barnbarn som läste upp en hälsning där hon uppmanade oss alla att agera för att rädda vår demokrati. Ingrid Lomfors, överintendent vid Forum för levande historia, talade om Hédi Fried och beskrev henne som den som idag är ”vårt lands tydligaste röst för demokrati och allas lika värde”. (Hela talet publicerades i DN den 27 november.) 

Jag kan inte tänka mig en mera värdig pristagare än Hédi Fried. Hennes engagemang och styrka inger hopp men är också uppfordrande. Vi behöver alla hjälpas åt för att minnas. Vilken värld vill vi leva i? Vilken värld vill vi att våra barn och barnbarn och deras barn ska leva i? Det finns tydlig forskning som visar att människan mår bäst i ett samhälle präglat av jämlikhet och jämställdhet. Även om vi kan vara oense om detaljerna när det gäller utformningen av en väl fungerande demokrati så kan ingen heller ifrågasätta att det är samhällen med en demokratisk styrelseform som visat sig vara de bästa för människor att leva i.  

Trots detta finns det idag starka krafter, ekonomiska och politiska, som motarbetar jämlikhet och jämställdhet och inte accepterar allas lika värde. Och den demokrati som vi i vårt land tagit för given och som också utvecklats i andra delar av världen ifrågasätts medan starka ledare och auktoritära system åter vinner terräng. Det är skrämmande. Men vi får inte tappa hoppet. Hédi Fried skriver i sin bok Livets pendel (2003); ”Det är lätt att ge upp när de mörka molnen tornar upp sig omkring en. Men vi överlevare kan ändå intyga att även när man inte tror att det går att fortsätta en enda dag till, kommer det en ny morgon. Det är alltid mörkast strax före gryningen.” 

Krönikan är en del av Dagens Juridiks satsning, tillsammans med Legally Lady, där advokat Ulrika Rogland, tidigare justitiekansler Anna Skarhed, advokat Camilla Wikland samt juristerna bakom #medvilkenrätt Emma Fagervall, Ida Kjos och Caroline Snellman turas om att skriva kolumner en gång i veckan.


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se