KRÖNIKA – av Camilla Wikland, advokat, Hope Advokater
Retorik innebär att vi intar mottagarens position och att vi lyfter blicken från det juridiska materialet och funderar över vad som är centralt för domstolen. Vi jurister anpassar vårt framförande för att övertyga i den konkreta situationen som vi befinner oss i. Att arbeta med retorik innebär inte att argumentationen blir mindre juridisk och mindre stringent. Istället blir argumentationen mer fokuserad, enklare, genomtänkt och relevant. Genom att tala tydligt och med engagemang i domstolen blir vi intressanta att lyssna på.
Retoriken har inte bara betydelse när vi ska övertyga domstolen om vår sak. Vi som agerar i rättssalen kan också genom retoriken bidra till att öka rättssäkerheten, att domar blir mer välformulerade samt skapa en upplevd rättvisa i rättssalen för parterna och även i viss mån för allmänheten.
Retoriken är eftersatt inom vårt svenska rättssamhälle. Man läser inte heller, förutom i mycket begränsad omfattning, retorik på juristutbildningarna i Sverige. Bland seriösa jurister rynkas det ibland på näsan när retorik diskuteras. Den här skepsisen skulle kunna bero på att en del tänker att retorik är ett redskap för att försöka vilseleda mottagarna och skapa orätt genom att använda språket för att dölja en i grunden svag talan. Men så är det inte. Att vara skicklig på retorik handlar inte om manipulation utan om att argumentera övertygande för sin sak.
En förklaring till att en del jurister är tveksamma till om retoriken hör hemma i rättssalen skulle kunna vara att den svenska rättsdogmatiken vilar på rättspositivism. Domstolen vet vad som är rätt och ansvarar för att domen blir korrekt ur ett juridiskt perspektiv. Något som tydligt visar detta är att domarna inte sällan skriver ordet ”finner” i sina domskäl. Om man tror att det går att finna en sanning blir på sätt och vis retoriken onödig.
Men i rättsskipningen handlar det oftast inte om att hitta en rättslig lösning utan om att bedöma vissa faktiska omständigheter. Det finns då i princip alltid flera tillgängliga lösningar. Med detta som utgångspunkt har retoriken en given och viktig roll i våra domstolar.
Säkert känner de flesta jurister som arbetar med brottmål igen diskussionen om att det egentligen inte spelar någon roll vad vi säger i pläderingarna – domstolen gör sin egna bedömning och vår argumentation har bara betydelse på marginalen. Och visst stämmer säkert detta till viss del. Men vi får inte glömma att både juristdomaren och nämndemännen är människor och under en mer omfattande huvudförhandling med många åberopade omständigheter och betydande bevisning är det lätt att inte uppfatta allt som sägs eller uppfatta något felaktigt.
Genom att vi aktörer i rättssalen fokuserar på de viktigaste omständigheterna och bevisen och analyserar dessa mer ingående blir de både mer belysta och får en större tyngd i den slutliga bedömningen. Vi kan också genom retoriken fånga domstolens uppmärksamhet och hålla juristdomaren och nämndemännen skärpta genom förhandlingen. Risken är annars att de tappar koncentrationen. Genom att använda retoriken bidrar vi på detta sätt till en ökad rättssäkerhet. Väl genomförda förhör av advokater och åklagare kan också bidra till att öka rättssäkerheten. Detta genom att den som hörs besvarar de viktigaste frågorna på ett sådant sätt att domstolen förstår det förhörspersonerna säger och kan sätta detta i ett sammanhang. Skickliga retoriker är duktiga på att hålla förhör. Allt detta är särskilt viktigt i brottmål där muntlighetsprincipen gäller. Om inte den muntliga presentationen från aktörerna i rättssalen går fram till domstolen får inte rätten ett fullständigt material att ta ställning till vid sin domsskrivning.
En del domare är skickliga på att formulera ”sina” domskäl och det är alltid skönt att få en sådan dom för oss advokater. Klienten kan då – oavsett om den tilltalade frias eller fälls – få en förståelse för varför domslutet ser ut som det gör. Å andra sidan är det inte sällan vi advokater får spekulera i hur domstolen kommit fram till en viss slutsats. När vi väl har gjort vår bedömning, utifrån de summariska domskälen, måste vi försöka förklara domen för vår klient.
Om såväl advokater som åklagare arbetar mer med hur framförandet i rättssalen genomförs och vässar sin argumentation retoriskt borde det finnas en möjlighet att antalet tydliga domar ökar. Och det finns ju inte något mer tillfredsställande för oss aktörer i rättssalen än när domstolen direkt använder sig av våra juridiska argument i domskälen. Detsamma gäller när domstolen i domskälen särskilt lyfter fram omständigheter från ett förhör som vi lagt energi på. Vi har alltså en roll att – genom god retorik – bidra till mer välformulerade och välgrundade domar. Sedan ska vi givetvis inte ställa för höga krav på oss själva. Det är inte alltid möjligt att påverka domsskrivningen på det här sättet.
Det är inte alltid den upplevda rättvisan stämmer överens med vad domstolen kommer fram till i en dom. Man får ha stor respekt för att tilltalad, målsägande och även allmänhet som varit med och tittat på en förhandling inte alltid förstår varför ett domslut blev som det blev. En bidragande orsak till det kan vara otydliga domskäl, men det kan också bero på hur huvudförhandlingen genomförts av parterna.
Vi som agerar i rättssalen har som uppgift att försöka övertyga domstolen för vår sak. Ibland tycker vi (kanske framförallt åklagare) att utgången är självklar och att det därför inte krävs någon retorisk insats för att övertyga domstolen. Det här synsättet kan vara problematiskt om man vidgar perspektivet. Om parterna gör det lätt för sig och inte lägger någon kraft på sina pläderingar och domstolen dessutom är summarisk i sina domskäl är risken stor att tilltalad, målsäganden eller åhörare inte förstår varför utgången i målet blev som den blev. Om advokaten i samma situation lägger retorisk möda på sin plädering och åklagaren inte gör det, kommer det bli ännu svårare att förstå varför det blev en friande eller fällande dom. Genom att även ta hänsyn till tilltalad, målsäganden och eventuella åhörare vid våra pläderingar har vi aktörer i rättssalen möjlighet att bidra till en upplevd rättvisa – alltså något som har en stor vikt för de enskilda personer som på något sätt berörs av den aktuella domen.
En fråga som ofta kommer upp i det här sammanhanget är om objektivitetsprincipen hindrar åklagarna från att använda sig av retorik. En del åklagare kan förväxla kravet på objektivitet med krav på tråkighet och t.ex. användandet av ett juridiskt tungt språk. Den här frågan tar jag upp när jag håller retorikutbildningar för yngre åklagare och diskussionerna är alltid väldigt givande. En del åklagare känner att objektivitetsprincipen begränsar dem i sitt användande av retoriken. Men de flesta anser att retoriken är viktig för dem och att begränsningarna inte är så stora när väl åtal väckts. En del tycker det är väldigt skönt att ha objektivitetsprincipen att luta sig på vid de muntliga framställningarna i rätten och ser det som en retorisk möjlighet att även lyfta omständigheter som talar för den tilltalade. Min uppfattning är att åklagarna har stora möjligheter att använda sig av retoriken som verktyg vid sina framställningar utan att objektivitetsprincipen rubbas.
Vem vill inte bidra till att öka rättssäkerheten i vårt samhälle? Vem vill inte få personlig bekräftelse genom att känna igen sin argumentation i välformulerade domar. Och tänk att lyfta blicken och använda retoriken till något annat än att bara övertyga domstolen och därigenom få vara med och skapa något väldigt viktigt för individen – en upplevd rättvisa i rättssalen!
