KRÖNIKA – av advokat Amanda Mikaelsdotter, Hope Advokater.
Alex Schulman skrev nyligen en krönika i DN med rubriken ”Vi tittar på ’Bäst i test’ och försöker glömma att världen går under”. Krönikans sensmoral är tydlig; vi tittar på, citerat Schulman, ”dum-i-huvudet-tv” för att den ger oss den verklighetsflykt vi behöver i mörka, apokalyptiska tider. Krönikan avrundas med raden ”Nu börjar ’Bäst i test’ på fyran, nu leker vi oss ner i helvetet”.
Jurist- och advokatyrket är allmänt känt för att vara ett tidskrävande arbete. Inte lika ofta pratas om att yrket i många avseenden är ett – om inte än mer – emotionellt krävande yrke. Våra arbetsdagar handlar inte sällan om att lösa andra människors problem. En uppgiven brottsmisstänkt klient i häkte. En klient som blivit våldtagen och ska ta sig igenom den stundande rättegången. En gruvetablering som riskerar att utplåna ett urfolks kultur och liv. Ett bolag som haft en dödsolycka på arbetsplatsen. Även de juridiska frågor som i teorin framstår som mer affärsmässiga än mellanmänskliga, handlar i grund och botten om mänskliga relationer; och vi vet alla vilket emotionellt pris man kan få betala för att hantera relationer.
När det dagliga arbetet går ut på att lösa att tillsynes olösliga problem och ingjuta hopp i hopplösa situationer kan det kännas direkt övermäktigt att komma hem och slå på tv:n för mötas av – exempel från senaste dagarnas nyhetsflöde – Ryssland skjuter krigsfångar i Ukraina, Must (Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten) varnar för att Ryssland kommer bygga upp sin militära styrka i Sveriges närområde, oväntad stigning av inflationen, två personer har anhållits efter misstänkt gruppvåldtäkt mot flicka i Malmö och Gazas näst största sjukhus är ur funktion och sjukvården är nära en ”total kollaps”.
I sedvanlig Schulman-anda kan en viss ton av förakt utläsas av krönikan. En nedlåtenhet mot den som låter sig falla för dum-i-huvudet-tv när världen, såvitt Schulman kan uppfattas, behöver allas vårt oupphörliga fokus. Tittar vi på ”Bäst i test” på bekostnad av den intellektuella stimulans som behövs för att vi ska kunna förändra riktningen i vilken världen är på väg att gå under?
Jag vet inte med er, men själv hade jag varit tacksam om ”Bäst i test” var tillräckligt för den verklighetsflykt jag vissa dagar känner att jag behöver.
För ett par veckor sedan berättade en vän att hon infört negativa-nyheter-fri lördag hemma och numera intog lördagsfrukosten till ”Sverige runt” istället för ”Nyhetsmorgon”. ”Sverige runt” som på SVT:s hemsida beskrivs som ”den ständiga resan genom Sverige via lokalnyheterna. Reportage, människor och möten i Sveriges mänskligaste tv-program”. Vad många kanske skulle kalla pensionärs-tv är i vart fall en garanti för feel good-nyheter.
Jag säger inte att man behöver vara jurist eller advokat för att behöva en verklighetsflykt, men med ett yrke som går ut på att lösa problem är frågan om det inte är direkt – för att använda ett ord advokater är vana att slänga sig med – otillbörligt att aldrig tillåta sig falla för dum-i-huvudet-tv. Eller feel good-nyheter för den delen.
Tillåt mig därför legitimera ert dum-i-huvudet-tv-tittande, övrig konsumtion av hjärndöd-media och sökande efter feel good-nyheter. Låt mig också tipsa om ytterligare källor för ändamålet.
Jag frågade ChatGPT var jag bör vända mig för att läsa positiva nyheter. Jag fick svaret ”att hitta positiva nyheter kan vara en uppfriskande förändring från den vanliga strömmen av negativa nyheter. Här är några platser där du kan hitta positiva nyheter: Good News Network, Happy News och Positive News”.
En googling senare kan jag bland annat meddela att en 110-årig flyktingkvinna vid namn Fatima hjälper andra kvinnor i Egypten att uppnå ekonomisk frihet. Storbritanniens arbete med att återställa våtmarker har lett till den högsta tranpopulationen på över 400 år. En kvinna har återförenats med sin katt 10 år efter att katten försvann. Jag kan också vidareförmedla att arbetet för att skydda och bevara populationen av afrikanska elefanter har visat sig vara framgångsrik i södra Afrika där antalet elefanter årligen har ökat, efter århundranden av stora förluster.
Världen brinner. Till skillnad från Schulman tror jag inte att vi släcker branden snabbare om vi undviker idiot-tv. Vi må leka oss ner i helvetet, men ska vi ändå dit kanske lite lek är på sin plats.
