Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Samhället är inte skyldig den arga ensamma mannen någonting”

Krönikor
Publicerad: 2021-10-08 10:58

KRÖNIKA – av Dana Pourkomeylian, jurist på Verahill familjejuridik, ledarskribent samt ambassadör för organisationen GAPF – glöm aldrig Pela och Fadime

För ungefär en månad sedan fick jag ett mail från polisen i Stockholm. Under en förundersökning om brott mot lagen om sprängämnesprekursorer, brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor samt förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse (grovt brott) hade man hittat mitt namn på en lista tillsammans 130 andra journalister, politiker och offentliga personer. Längst ner i dokumentet stod det “I Almedalen går dom fritt på gatorna… Båt över – bagagekontroll?”.

Dokumentet tillhör en 61 år gammal högerradikaliserad man. Utbildad högskoleingenjör men arbetslös sedan år 2000 har han levt på vinsten från en tidigare bostadsaffär. Namnlistan, listor på offentliga byggnader, ritningar på bomber och vapen, ammunition, kemikalier, sprängämnen samt ett lager av allehanda stickvapen påträffades av en slump i hans bostad när polisen gjorde husrannsakan i jakt på en av mannens brukare.

Under det sjätte förhöret den 29 december 2020 frågar förhörsledaren den nu åtalade mannen att det med tanke på hans utbildning, kunskap, det som anträffats i hans bostad ger vid handen att han tänkt tillverka någon form av bomb. På frågan vad syftet med en sådan skulle vara svarar mannen “Allmän frustration och ilska över misslyckad karriär, fattigdom och ensamhet. Mitt liv är ganska sorgligt”. Sina ambitioner stavar han grandiost ut i dokumentet “Om en kupp” med orden “JAG HAR REDAN, SOM VANLIGT, EXTRAPOLERAT TILL ATT BLI VÄRLDENS FRÄMSTA TERRORIST GENOM TIDERNA”.

61-åringen må agerat ensam här, men han är långt ifrån ensam i sitt slag. Tisdagen den 28 september detonerades en bomb på Övre Husargatan i centrala Göteborg. Flera personer fördes till sjukhus och skadorna på fastigheten har i skrivande stund lämnat 140 personer hemlösa. I sin frånvaro anhölls en 55-årig man, på sannolika skäl misstänkt för grov allmänfarlig ödeläggelse samt mordförsök. Under onsdagsförmiddagen hittades han avliden i vattnet vid Stenpiren i Göteborg. I nuläget finns ingen misstanke om att något brott föregick dödsfallet.

55-åringen delar flera attribut med den nu åtalade 61-åringen: ensamhet, isolation och ekonomisk utsatthet. De är båda män nära pensionsåldern, men fenomenet ensamma arga män har ingen åldersgräns. I september sände Kalla Fakta programmet “Svenska incels” där fenomenet incels (involuntarily celibate, ofrivilligt celibat) kartlades. Ensamma, arga, män samlas i stängda forum på nätet för att beklaga sig över sina personliga tillkortakommanden – och sprida kvinnohat. I de mest radikala forumen hyllas mördarna George Sodini, Elliot Rodger och Jake Davison, uttalade incels som under 2000-talet utfört masskjutningar på kvinnor.

Manlig ensamhet har varit uppe för diskussion flera gånger, inte minst i anslutning till nämnda våldsdåd. Oaktat om offret varit muslimer, kvinnor eller boende i ett hyreshus på Övre Husargatan verkar den arga, ensamma, mannen ändå frammana sympati och förståelse hos vissa. Skribenten Peter Kadhammar skrev på Aftonbladet om 55-åringen “En förtvivlad människas kamp mot väderkvarnar” (6/10), där han beskriver honom som ett offer för samhällets tillkortakommanden. För en som hamnat på en annan “förtvivlad människas” dödslista finns det ingen sympati att hämta för den som fantiserar om och planerar för att skada andra i hämndaktion för sig själv. Det finns ingen empati för den som håller alla andra än sig själv ansvariga för sina misslyckanden.

Enligt SCB är svenska unga män samhällets ensammaste grupp efter kvinnor över 80 år. Är det ett problem? Ja, när dessa ensamma män blir arga ensamma män och väljer att skada andra. Men att det skulle finnas ett samhällsansvar att ytterligare ta hand om dessa män som har tillgång till fri utbildning, sjukvård och försörjningsstöd är absurt. Vad är det mer som ska ges? Ett fint jobb vederbörande saknar utbildningen för? En hyresrätt i centrala Göteborg som vederbörande inte har råd att uppbära? En statligt sponsrad livskamrat?

Absolut inte. Någonstans verkar dessa ensamma arga män missat det som de flesta av oss begripit: det är ingen som är skyldig dig varken sällskap, lycka eller framgång. Vi har tur om vi utvecklar en dräglig relation till våra egna föräldrar. Vi har tur om vi lyckas utveckla en dräglig relation till oss själva. Tycker man inte om sig själv eller sin situation kan man också – inte minst i ett välfärdssamhälle – ändra den, oaktat om det gäller karriär, relationer eller utseende.

Vi pumpar oss själva fulla med föreställningen om att vi förtjänar all lycka i världen, samtidigt som vi menar att vi bara behöver “vara oss själva” för att räcka till. När vi sedan inte når vår föreställning av lycka (inte minst den bild av lycka som framställs i media) blir vi missnöjda och fylls av självförakt. I brist på självförakt – eller än hellre självinsikt – riktas mångas hat i regel istället mot minoriteter, kvinnor, eller samhället i sig. Fenomenet gäller kvinnor såväl som män, men gruppen arga ensamma män utgör bevisligen en allt större fara mot såväl den enskilde som samhället i stort.

Sanningen är att samhället är inte skyldig den arga ensamma mannen någonting som inte redan finns att tillgå. Sluta behandla honom som ett offer, i synnerhet i de fall där han är en faktisk förövare.


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se