Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Så här ser det ut när kvinnor kämpar för sina rättigheter!”

Krönikor
Publicerad: 2019-10-10 11:56

KRÖNIKA – av Ida Kjos, chefsjurist och initiativtagare till #medvilkenrätt, aktiv för jämställdhet via sociala medier samt styrelseledamot i Dopingkommissionen.

För snart två år sedan förändrade MeToo samhällsdebatten radikalt. Mycket har hänt, sagts och rapporterats sedan dess. Efterdyningar har framförallt handlat om vad som skett och inte, vad som behöver göras och vem som bär ansvaret. Ett perspektiv som dock inte lyfts fram är hur de branschupprop som följde som en löpeld skapades och fick liv. Utifrån sett publicerades juristernas upprop #medvilkenrätt plötsligt i SvD, TV rapporterade, justitieministern intervjuades live i samband med publiceringen, domstolschefer, fackförbund och samfundet reagerade och agerande. Det färre vet är vad som föregick allt detta. Och modet och beslutsamheten som våra branschkollegor visade förtjänar att berättas om.  

På morgonen den 10 november, i vänthallen på en tågstation norr om Stockholm ringde min syster Emma. Det var ett vanligt samtal med en oerhörd utkomst. Vad ingen av oss visste då, var att detta samtal skulle få följder större än vi någonsin kunnat drömma om. Emma var beslutsam och uppspelt efter att ha läst skådespelarnas upprop #tystnadtagning. Vårt samtal kom att kretsa kring vår bransch – av likheter och igenkänning i det skådespelerskorna vittnade om. Det tändes en eld. Vi hade genom åren ofta beklagat oss, tillsammans med våra kollegor, över saker vi noterat i vår bransch såsom sexism, trakasserier, hierarkiska och patriarkala strukturer och ett förminskade av kvinnor. Som ung jurist, van vid både hård arbetsbörda och press, var den naturliga konsekvensen att knyta näven i fickan och acceptera vad som var. Kvinnor som ville lyckas i branschen behövde anpassa sig till spelplanen och förlika sig med verkligheten – det tycktes allt tydligare. Och vi var väl medvetna om att ett ifrågasättande av rådande klimat kunde få långtgående konsekvenser. Trots eventuella risker enades vi denna morgon, om att det räckte nu. Vi skulle försöka nyttja detta fönster till att verka för förändring, även i vår bransch. Hoppet låg till modet hos våra kvinnliga kollegor. 

Vi beslöt oss för att skapa en meddelandetråd på Facebook kl. 09.30 samma morgon och bjöd in fyra juristvänner var. Alla som blev inbjudna uppmanades att bjuda in sina närmaste juristvänner. Klockan 11 på förmiddagen var det över 300 medlemmar. Vi stängde tråden och öppnade en grupp på Facebook, som vi döpte till ”Juristupproret”. Gruppen hölls hemlig. Enda vägen att bli medlem var genom en inbjudan från annan medlem, och senare genom godkännande från någon av oss administratörer. Vi var måna om att säkerställa diskretion, inga uthängningar tilläts eller namn på eventuella förövare fick yppas. Endast kvinnliga jurister och juriststuderande gavs medlemskap. 

Samma dag postade vi en uppmaning till medlemmarna i den hemliga gruppen. Syftet var att få till en artikel med underskrifter, likt #tystnadtagning. Vi bad dem att hjälpa oss att vara med och förändra branschen, rikta ljuset mot de manliga strukturer som fanns och upprätthölls i vår bransch med tystnadskultur, diskriminering på grund av kön och sexuella trakasserier som följd. För alla oss mitt i den och för alla unga kvinnor som drömde om att vara en del av den. Vi bad dem att dela med sig av sina upplevelser till en särskild emailadress med anonymitet.

Inlägget fick hundratals reaktioner och genomslaget var överväldigande. Medlemsförfrågningarna strömmade in. Vi var tagna över responsen och insåg att vi åtagit oss en mycket viktig uppgift som vi behövde förvalta oerhört eftertänksamt och varsamt.  

På lördag morgon var vi över tretusen medlemmar och drygt tusen förfrågningar väntade på vårt godkännande. Vid lunchtid ringde de första journalisterna. DN och Aftonbladet bad oss bekräfta uppgifter om att juristerna arbetade på ett upprop – de ville ha storyn. Vi dementerade genomgående. Media betonade att ett upprop inte skulle skönja uppmärksamhet eller ge någon som helst effekt utan en känd eller utpekad företrädare. Vi gav dem inget, vårt syfte var större än så och sensationsjournalistik var inte ett av dem. Målet var att rikta ljuset mot de strukturer som förelåg – inte enskilda händelser eller personer. 

Under lördag eftermiddag nådde gruppen femtusen medlemmar och antal förfrågningar tycktes aldrig sina. Vi involverade vännen, juristen och forskaren Maria Nääv och under kvällen även advokaten och den flitiga jämställdhetsskribenten Caroline Snellman i administreringen. Under lördagskvällen barrikaderade vi oss på ett advokatkontor i Stockholm och skrev, diskuterade, granskade och anonymiserade vittnesmål, tog fram mediastrategi, inledde kontakt med den redaktör som hållit i publiceringen av #tystnadtagning och kontrollerade och godkände de aldrig sinande medlemsförfrågningarna.  

Antalet kvinnor som bidrog under dessa intensiva dygn var hundratals. En av alla fantastiska kvinnor tog fram grafisk design för kampanjen och en annan hashtagen #medvilkenrätt som blev benämningen för hela uppropet. Det delades litteratur, forskning, upplevelser, strategiplaner och uppmuntran till alla oss medlemmar i gruppen. Kvinnor som aldrig tidigare mötts, möttes där och gav varandra stöd och samtal inleddes om de missförhållandena så många av oss kände igen. Arbetet bedrevs outtröttligt, sammansvetsat och målmedvetet, långt efter nattning av barn och arbetsdagens slut. Engagemanget visste inga gränser. 

Vi höll möjligheten till att skicka in vittnesmål öppen i mindre än tjugofyra timmar. Det kom in mer än vi kunde hantera. Trots att vi kommunicerade att möjligheten stängdes fortsatte vittnesmål att strömma in. Behovet att få berätta, lätta sitt hjärta och äntligen bli lyssnad på var smärtsam och fullständigt överväldigande att genomleva. Under den korta tid medlemmar i gruppen kunde skicka in sina vittnesmål inkom över hundra sidor. 

Söndag kväll klockan 22.00 publicerade vi vår text i den hemliga Facebook-gruppen med uppmaningen till samtliga medlemmar om att läsa och signera. Gensvaret var makalöst. Det var något vi hade hoppats på, men inte vågat tro. Svenska Dagbladets signeringsfunktion kraschade och stort antal underskrifter föll bort. Under ett dygn tilläts kvinnor i branschen att signera uppropet. De gjorde vi – i tusentals. När så många, som hade så mycket att riskera, valde att engagera sig och signera med sina namn, hände något i många av oss. I Facebook-gruppen växte en styrka och ett mod som gick att ta på. Vi var enade och tillsammans hade vi arbetat upp modet för att göra detta. 

SvD planerade för publicering torsdag den 16 november. Under tisdagen den 14 november var dock trycket från Facebook-gruppen enormt. Tusentals hade signerat och information började läcka ut. Otåligheten osade. Vi kunde inte vänta längre. SvD befarade att nyheten om uppropet skulle förtas av att Sveriges herrar just kvalificerat sig till fotbolls-VM. Vi kunde inte ta hänsyn till det. Efter hårda förhandlingar publicerades juristernas upprop #medvilkenrätt i Svenska Dagbladet tisdag den 14 november kl 17.00. Då hade 5965 kvinnliga jurister signerat. Nyheten togs upp som förstanyhet av samtliga TV-kanaler omgående. Mediabevakningen som följde därefter var enorm.  

Syftet – att rikta ljuset mot vår bransch, peka på missförhållanden och verka för förändring hade uppnåtts. Vi som initierade och administrerade uppropet var endast möjliggörare. Engagemanget, grundarbetet och viljan till att berätta och förändra fanns redan bland våra fantastiska kollegor. Det vi gjorde var enkom att kanalisera detta. Det var några få som initierade planen, men tusentals som orädda exekverade på den.  

Så, när årsdagen för #medvilkenrätt nu närmar sig vill jag säga tack till alla de som engagerade sig, för ert ofattbara mod och er styrka. Tänk vad vi tillsammans lyckades åstadkomma. Och du som läser, reflektera gärna över hur det ser ut när kvinnor kämpar för sina rättigheter – utan våld, genom hårt och organiserat arbete och med en enad och gemensam röst.

Den förmågan är värd att hylla. 

Krönikan är en del av Dagens Juridiks nya satsning, tillsammans med Legally Lady,där advokat Ulrika Rogland, tidigare JK Anna Skarhed, advokat Camilla Wikland samt juristerna bakom #medvilkenrätt Emma Fagervall, Ida Kjos och Caroline Snellman turas om att skriva kolumner en gång i veckan.


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se