av Louise Brown, antikorruptionsexpert på Advisense
Den fällande domen för grovt svindleri mot Birgitte Bonnesen förra veckan har väckt uppståndelse i Sverige och internationellt. Sverige kvalar nu in på ytterligare en topplista. I den globala topplistan för högsta mutbrottsböterna hittar vi sedan Telia och Eriksson. Nu finns vi också på listan med länder där vdar, men också politiker, som dömts för svindleri: USA, Venezuela, Panama, Ryssland, USA och Malaysia. Mest aktuella är den globala kryptobörsen Binance VD Zhao Changpeng som dömdes till 4 mån i fängelse i våras för penningtvätt. I Danmark åtalades VD för Danske Bank tillsammans med ett antal ledningspersoner men där dömdes ingen till fängelse.
Domen förra veckan handlar inte i sig om penningtvätt, det har nog de flesta hängt med på. Det som vi nu bevittnat är resultatet av en lång felkedja, där kritisk information om bankens risker för penningtvätt i Baltikum inte kommunicerats. På frågor om risker för penningtvätt i verksamheten har urvalet av fakta som presenterats varit skevt. Viktig information har utelämnats. Ett aktivt mörkande som innebär grovt svindleri.
För på veckan exakt ett år sedan, skrev jag om insiderbrott i krönikan När informationsövertaget blir en brottsrisk – Dagens Juridik . Då handlade det om att 18 personer stod åtalade för insiderbrott som ska ha skett i samband med att ICA köptes ut från börsen. Stockholms tingsrätt dömde tre personer till fängelse i mellan 14 och 38 månader för grovt insiderbrott. Två av dem fick också näringsförbud. Övriga dömda fick villkorlig dom tillsammans med samhällstjänst eller böter. Sex av handlarnas bolag dömdes till företagsböter på över 10 miljoner kronor.
Risken för insiderbrott rör all typ av information som kan utnyttjas ekonomiskt. Vem har tillgång till vilken information och vilken påverkan kan informationen ha? Hur kan börskurser manipuleras? I förra veckans dom gällde det omvända. Undanhållande av kritisk information om bankens risker för penningtvätt.
“Ingen” hade trott att det skulle bli en fällande dom. Inte jag heller. Fällande domar på den här nivån är helt enkelt otänkbart för oss i Sverige. I sammanhanget är det också viktigt att påpeka, att förutsägbarhet inte kommer utifrån en dom. Flera domar behövs för att få det.
Joacim Olsson, vd för Aktiespararna satte huvudet på spiken i sin kommentar i SVT. Det är en av de största näringslivsskandalerna i modern tid, men ingen har behövt ta ansvar för penningtvätthärvan och vilseledandet av marknaden. Domen är därför ett första viktigt steg i ansvarsfrågan, och det kommer att påverka hur börsnoterade bolag och banker framöver agerar med information till marknaden, enligt Olsson.
Jag har tidigare diskuterat vad som händer med synen på risk när åtal läggs ner, eller friande dom upplevs som absolut praxis. En uppfattning finns att det är straff nog att bli av med jobbet med allt vad det innebär socialt och personligt.
Konsekvenserna har just utökats från böter och ryktesrisk till personligt straffrättsligt ansvar. Det känns som extremt ‘svenskt’ att påpeka att det räcker att bli av med jobbet.
Som ett brev på tidigare posten, hörs dock två kritiska röster. Den ena menar att domen kommer leda till att färre kommer vilja svara på frågor. Liksom de gängkriminellas taktik i rätten som Lisa Dos Santos beskriver i “Älskade Bror- En Rapport från Gängvåldets Sverige”, kan standardsvaret som hörs från vd från och med nu när en mikrofon är i närheten “inga kommentarer”. Den andra menar att om vd ska hållas ansvarig, vilket bevisligen kan leda till fängelse, så kommer vi att behöva se rejäla löneökningar.
Jag tror att båda argumenten är ohållbara. Dagens investerare och intressenter skulle osannolikt gå med på en utveckling med “management by inga kommentarer.” Det pågår redan en datarevolution och disclosurekrav inom ESG som krymper utrymmet för greenwashing och whitewashing, alltså skönmålning eller substanslösa antaganden om miljö- och socialt ansvar. Till detta kan vi lägga riskwashing inom intern styrning och kontroll, som handlar om att dölja, felmärka eller förvränga risker och riskfaktorer i en verksamhet, eller exempelvis i en investeringsportfölj.
Frågan om mer betalt för att ta ansvar diskuterade vi i ett avsnitt av DJ Podden häromdagen. En spontan reflektion är, har vd inte varit ansvarig så långt?
Det finns fler värdefulla perspektiv kring det som skett att dra lärdom av. Kriskonsulten Jeanette Fors-Andrée, pekar på att de allvarligaste konsekvenserna i det aktuella fallet har sin grund i den totala bristen på krishantering. Företagsledare rådges knappast att dölja eller förvränga sanningen. Tvärtom. Inga kommentarer på det.
Det som redan tidigare noterats utöver börsfallet i samband med de första avslöjandena om penningtvättshärvan, är ryktesrisken, där Fors-Andréer hänvisa till hur bankens anseende rasade från 34 till 7 på Kantar Sifos anseendeindex inom loppet av ett år. “Inget en VD vill vara med om”.
Men nu blickar vi framåt. Man ska aldrig låta en allvarlig kris gå till spillo. Och med det menas att det är en möjlighet att göra saker man tidigare trodde inte kunde göra. Så vad tror man kommer ske nu?
Arbetet med olika typer av risk, såsom penningtvätt eller korruption går i vågor. En katastrof sker, mycket uppmärksamhet, katastrofen hanteras (förhoppningvis på ett bra sätt med trovärdig kommunikation), för att sedan tonas ner igen. Dammet lägger sig och nästa ‘Dagens’ är på bordet.
Kanske har vi en höst i antipenningtvättens tecken, kanske kommer vi som en kommentator uttryckte det, att se en rusning efter utbildning, riskexperter och kommunikationsstrateger. En granskande inåtblick mot den egna riskaptiten och inventering av hur rapporteringen sköts, oavsett om det är i den egna verksamheten eller i diverse innehav, känns som en rimlig reaktion. Från och med nu kanske styrelse och ledning kommer ställa fler frågor för att substantiera korrekta antaganden, riktig och försvarbar kommunikation om verksamhetens risker. Som sagt, låt aldrig en kris gå till spillo. Det behöver inte vara din kris. Lärdomar finns att få ändå.
