”Nytt regelverk förenklar offentliga upphandlingar”
KRÖNIKA – av Max Thimmig, advokat på Baker McKenzie
Den 1 februari träder ett antal upphandlingsrättsliga ändringar i kraft som kommer att påverka både upphandlare och leverantörer i framtida affärer. Syftet med dessa ändringar är att förenkla den offentliga upphandlingen. Ändringarna omfattar samtliga upphandlingsrättsliga lagar, främst Lagen om offentlig upphandling (LOU), Lagen om upphandling inom försörjningssektorerna (LUF), Lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet (LUFS) samt Lagen om upphandling av koncessioner (LUK).
En viktig nyhet är att upphandlande myndigheter får större frihet att utforma hur en upphandling ska genomföras.
Det slopade kravet på att använda ett visst upphandlingsförfarande innebär att det tidigare kravet på att använda ett visst upphandlingsförfarande, t ex förenklat förfarande eller urvalsförfarande, utgår. Denna ändring blir samtidigt en utmaning för såväl upphandlande organisationer som för anbudsgivare. Den som utformar en upphandling måste i förfrågningsunderlaget tydligt ange hur upphandlingen ska genomföras, och den som lämnar anbud måste vara noggrann vid genomläsningen av hur upphandlingen genomförs.
Ytterligare en nyhet rör möjligheten till dialog, vilket avser ett informationsutbyte mellan upphandlande myndigheter och leverantörer i form av rättelse, förtydligande eller kompletteringar. Detta får ske med den upphandlande myndighetens eller enhetens tillåtelse. Möjligheterna finns redan i upphandlingslagstiftningen; en leverantör kan med den upphandlande myndighetens tillåtelse rätta eller komplettera ett anbud och att ha ett informationsutbyte genom exempelvis funktionen ”frågor och svar”, vilket lagstiftaren själv poängterar i propositionen. Möjligheterna till dialog är något som hade kunnat förenklas och utökas ytterligare för att verkligen kunna underlätta dialogen mellan upphandlande myndigheter och anbudsgivare. Det hade verkligen möjliggjort enklare och effektivare offentliga affärer, vilket hade gynnat alla inblandade parter.
En utmaning framöver blir gränsdragningen kring vad som är tillåtet att rätta, förtydliga och komplettera, något som med största sannolikhet kommer att bli ett ämne för kommande rättspraxis. Det är dock mycket positivt att lagstiftaren tar upp hur viktigt det är med en dialog mellan parterna vid genomförandet av offentliga upphandlingar.
En tredje nyhet är ändrade beloppsgränser vid direktupphandling, något som gynnar såväl upphandlande organisationer som leverantörer eftersom det ökar utrymmet att genomföra offentliga affärer inom flera nya områden såsom sjukvård och hotell- och restaurang. . Från och med den 1 februari kommer LOU och LUF ha två olika direktupphandlingsgränser, en för varor, tjänster och byggentreprenader och en för sociala tjänster och andra särskilda tjänster. Den sistnämnda kategorin berör bland annat hälsovård och socialtjänster, men även hotell- och restaurangtjänster samt juridiska tjänster. Gränserna för direktupphandling av den förra kategorin kommer, till skillnad från nuvarande regelverk, att anges genom nominella belopp i lagtext. Dessa gränser ökar något i jämförelse med dagens nivåer, men ändringen är nominell. Direktupphandlingsgränserna för sociala tjänster och andra särskilda tjänster är däremot betydligt högre; 7,8 miljoner kronor för de som upphandlas enligt LOU och 10,4 miljoner kronor för tjänster som upphandlas enligt LUF.
Vidare införs möjligheten att använda direktupphandling i samband med att en överprövning av en annonserad upphandling görs, något som med tanke på de allt längre handlingstiderna hos landets förvaltningsrätter borde välkomnas av såväl upphandlande enheter som av leverantörer.
En sista ändring som man bör känna till är den som rör efterannonsering. Denna ändring innebär att det behövs någon sorts efterannonsering av direktupphandlingar som är under direktupphandlingsbeloppen. Denna ändring omfattar även koncessionsupphandlingar och införs också i LUK. Den enda skillnaden är att istället för att gränsen dras vid direktupphandlingsgränsen som i LOU, LUF och LUFS så går gränsen för efterannonsering enligt LUK vid upphandlingar där värdet understiger fem procent av tröskelvärdet.
De viktigaste ändringarna i det nya regelverket bör alla som är inblandade i offentliga upphandlingar känna till. Dessa ändringar gäller upphandlingar som Sverige själva reglerar och som ligger under EU:s tröskelvärden.
Ändringarna i det upphandlingsrättsliga regelverket innehåller flera nyheter men samtidigt även bestämmelser som redan finns, såsom dialogreglerna. Regeländringarna kommer påverka såväl upphandlande myndigheter som anbudsgivare, som båda måste vara noggrannare vid upphandlingens genomförande. Ambitionsnivån från lagstiftarens sida är rätt och alla gynnas av att det blir enklare att genomföra offentliga affärer men frågan är om regeländringarna i praktiken kommer att uppfylla det syfte som lagstiftaren avser.
