KRÖNIKA – av advokaterna Camilla Wikland och Amanda Mikaelsdotter. Båda vid Hope Advokater.
Idag, fredag den 3 november, kan hända att flera gått till ett kontor där pumporna fortfarande står kvar efter halloween-helgen. En högtid som, utöver det mer barnvänliga inslaget bus- eller godis, med sitt mörker mer och mer påminner om den värld vi lever i.
Det är rimligt att anta att händelser i vår omvärld alltid varit en anledning till oro för människor. I ett land som Sverige har vi, i vart fall i modern tid, relativt oberörda kunnat bevaka kriser och konflikter på avstånd. I de flesta fall har det geografiska avståndet till och med varit så långt att många nog haft svårt att överhuvudtaget ta till sig av vad som sker.
I dagsläget ser det annorlunda ut. Samtidigt som de värsta effekterna av coronapandemin började släppa sitt grepp om samhället beordrade Putin sin ryska armé att invadera Ukraina. Plötsligt hade vi ett krig i Europa som gemene svensk knappast hade sett komma. Den oro vi som samhälle vant oss vid de senaste åren var i och med detta svår att släppa. Samtidigt som kriget nu kändes närmre geografiskt, trappades de nationella gängkonflikterna och det dödliga skjutvåldet upp i Sverige. Medias rapportering av konflikterna innebär för många en större rädsla för risken att råka vara ”på fel plats vid fel tillfälle” och en större oro för att någon man känner ska drabbas.
Ovanpå de här konflikterna har vi de senaste veckorna kunnat följa en fasansfull utveckling i den sedan länge pågående konflikten mellan Israel och Palestina. Vi nås dagligen av rapporter om upptrappningar i konflikten, av bilder på sönderbombade stadsdelar och sargade och skadade barn av sällan skådat slag.
Samtidigt har Sverige vandrat rakt in i en lågkonjunktur. Den ekonomisk kris vi befinner oss i innebär bland annat en hög inflation och stigande räntor. Enligt de senaste rapporterna från Konjunkturinstitutet (statlig expertmyndighet som analyserar den ekonomiska utvecklingen) förväntas styrräntan öka ytterligare och inför nästa år förväntas arbetslösheten stiga. Även detta ligger av uppenbara skäl som ett tungt ok på axlar i många hem.
En sak är säker: det är just nu svårt att fortsätta leva våra liv oberörda av det som händer både geografiskt längre ifrån oss, och i våra närmsta kvarter och i våra hem. Oavsett om man lever med en större reell risk för påverkan eller om man – som de allra flesta av oss – egentligen kan leva våra priviligierade liv relativt opåverkade, är det i stort sett omöjligt att inte känna en särskilt stor oro för det som händer kring oss.
Den oro som vi känner tar vi oundvikligt med oss in på våra arbetsplatser. En person som arbetar heltid spenderar cirka 1 600 timmar om året på jobbet. Det krävs ingen avancerad matematisk uträkning för att förstå att klimatet på en arbetsplats alltså riskerar att leda till ökad oro. Arbetsgivarna har därför tillsammans med medarbetarna en viktig roll att fylla för att bidra till minskad oro, både på arbetsplatsen och i förlängningen i samhället i stort.
Som arbetsgivare har vi alltså skäl att ta ett extra stort ansvar för vilken känsla som förmedlas på arbetsplatsen, och för att skapa en så trygg och bra arbetsmiljö som möjligt. Detta kan så klart göras på olika sätt och många företag har strategier för hur arbetsmiljöarbetet ska gå till. Som att erbjuda individuella samtal för medarbetarna, skapa ytor för socialt umgänge bland kollegor och uppmuntra medarbetarna till rutiner som enligt forskningen är bra för att minska oro; så som bra mat, sömn och träning.
När världen brinner, och vår oro brinner med den, kan aktiva försök att leva sitt liv ”som vanligt” leda till dåligt samvete och en känsla av att vi inte förtjänar vårt lugna, vardagliga liv. Ibland behövs en påminnelse om att det varken är oansvarsfullt eller ignorant att med jämna mellanrum låta sig fokusera på sådant som vid en jämförelse framstår som betydelselöst och ytligt. Tvärtom. Privilegiet att fokusera på det som i jämförelse med krig och konflikt framstår som betydelselöst är nog till syvende och sist det som gör att vi orkar fortsätta gör det som också behövs i en orolig tid: sprida informationen, ta ställning, skänka pengar och visa politiskt engagemang.
Här har vi arbetsgivare en mycket viktig roll att fylla för att våra medarbetare ska lämna arbetsplatsen med mer hopp än förtvivlan, inte i första hand över arbetsläget utan över världsläget. Vi behöver skapa förutsättningar för våra medarbetare att känna sig trygga, sedda och med kapacitet att behålla fokus på arbetsuppgiften. På så sätt kan vi också få varje enskild medarbetare att bli en viktig del i arbetet att minska, och inte öka, oro.
Vi står inför en tid som i första hand förknippas med mörker. Det är också en tid som många arbetsgivare, både i sig själva och bland sin medarbetare, känner som depressionernas tid. Medicinskt kallas det (under vissa förutsättningar) ”årstidsbunden depression”. Det här innebär att man till följd av mörkret bland annat känner sig nedstämd, ibland rentav ledsen, tröttare och mer lättirriterade än vanligt. Det kan också leda till koncentrationssvårigheter och en allmän känsla av hopplöshet. Även om mörkret för de flesta inte leder till vad som medicinskt klassas som en depression, är det många som påverkas av det mörker som är svårt att komma ifrån i den årstid vi nu gått in i.
I dagsläget kan vi alltså utgå ifrån att medarbetarna på många arbetsplatser gått in i en period som generellt innebär en viss oro, trötthet och koncentrationssvårigheter. I den vågskålen kan vi nu lägga en ökad oro för krig och konflikt, för upptrappat våld närmre civilsamhället och för hushållsekonomin där vissa till och med behöver ställa sig frågan om de kan behålla sitt hus.
Ovanliga omständigheter innebär att vi behöver ställa oss fråga om lösningen ligger i vanliga åtgärder. Svaret på den fråga är ofta nej. Som arbetsgivare behöver vi i dagsläget ställa oss frågan vad som krävs av oss, utöver det vanliga, för att bidra till våra medarbetares välmående. Vi frågar oss om lösningen verkligen ligger i policy- och åtgärdsdokumenten, i de stora åtgärderna och i de sedvanliga samtalen.
Vi uppmanar er som arbetsgivare att låta den här årstiden, och mörkret som kommer med den, vara en hjälpande hand på traven i arbetet för en trygg, lugn och välmående arbetsplats. Genom att bland annat
…hoppa över den gråa tiden mellan halloween och advent. Det är den 2 november och ni behöver snart ta bort pumporna. Ge samtidigt den kontorsansvarige i uppgift att ta in myset på kontoret. Ut med pumporna – in med julgranen.
…såhär två månader innan bokslut se över budgeten. Nog kan ni hitta lite utrymme för extra pynt till kontoret, väldoftande stearinljus och några nya te-sorter i den allmänna fikahyllan. Har ni inte en fikahylla? Då är det dags att införskaffa en.
…fundera ett varv till på julgåvan. Har ni tidigare i år fattat beslut att som julgåva till de anställda skänka pengar till välgörenhet? Bra val i tider som dessa, men kanske finns det utrymme att även ge medarbetarna något uppmuntrande?
…lyfta frågan om julfest med de anställda. Har ni budgeterat för en julfest men känner att medarbetarnas inställning till fest i tider som dessa svajar? Ställ inte in – planera om. Kanske finns det något annat medarbetarna skulle må bra av att göra tillsammans.
Det är inte mycket som pekar på att vi kommer gå in i år 2024 med mindre krig och konflikt än det vi ser idag. Vi kan däremot, med små medel, ta med oss lite extra energi in i nästa år för att fortsätta bidra till en så bra och ljus arbetsplats, och i förlängningen samhällsutveckling, som möjligt.
