Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”När ska vi börja ta det barn säger och uttrycker på allvar”

Krönikor
Publicerad: 2023-01-19 11:31
Foto: Drago Prvulovic

KRÖNIKA – av Ulrika Rogland, tidigare domare och åklagare som nu arbetar som advokat och målsägandebiträde med fokus på brott mot barn, relationsvåld, sexualbrott och hedersvåld.

”Pappa säger att mamma är ett byte och att han själv är ett lejon. Han säger att det är synd att det inte är på riktigt för att man inte får döda människor”.

Gråtande satte sig pojken som uttalat detta i bilen efter pappans utbrott utanför mammans bostad. Polis var på plats men enligt domen skulle det vara umgänge.

När ska vi börja ta det barn säger och uttrycker på allvar?

I flera dagar har jag bläddrat förbi när jag sett rubrikerna om att en åttaårig pojke dött under umgänge med pappan. Det väcker så mycket känslor i mig att jag inte orkar läsa. Det påminner mig om alla jag företräder och företrätt i vårdnadstvister och alla barn som inte blir lyssnade på.

En mamma får inte iväg sin 6 åriga dotter till umgänge. Flickan gråter förtvivlat, pappan väntar otåligt utanför och ringer polisen. Polisen konstaterar att flickan mår bra hos sin mamma och att hon inte vill till sin pappa.

Men domen säger att pappan har ensam vårdnad och att flickans umgänge med mamman är slut. Dagen efter uppvaktar socialtjänsten och efter löfte om att flickan ska få komma tillbaka till umgänge med mamman igen efter två dagar (enligt domen) går flickan iväg till sin pappa. Hon tittar på mamman ”Måste jag?”.

Denna mamman hade tidigare förlorat vårdnaden och nyligen umgänget har inskränkts till mindre än varannan helg. Detta var flickan reaktion.

Det finns inget olämpligt med mamman alls men flickan saknar sin mamma mycket och pappan tycker det blir jobbigt. Flickan längtar så mycket efter sin mamma att hon har svårt att lämna henne, äter dåligt i skolan och är ledsen. Så har det varit en längre tid.

Och flickan har gång på gång uttalat – även till socialtjänsten – att hon vill vara mer hos sin mamma.

Tingsrätten tycker av obegriplig anledning att umgänget ska minskas. Som att flickan ska avvänjas från sin längtan och sitt behov av sin mamma. En mycket erfaren barnpsykolog hörs och förklarar att flickan skadas om inte pappan låter flickan ha större tillgång till sin mamma men rätten lyssnar inte på detta

Efter att flickan övertalats att åka till sin pappa med löftet om att få komma tillbaka två dagar senare meddelar pappan att flickans nästa umgänge med mamman ställs in. Och mamman får ingen insyn i vad som händer med flickan eftersom hon inte har del i vårdnaden.

Pojken och flickan är bara två av många många barn som kämpar för att göra sina röster hörda och bli tagna på allvar. Vad mer kan en flicka och pojke göra? Vad är barnkonventionen värd om vi inte lyssnar

Jag har sagt det innan och säger det igen. Barn måste få rätt till egna ombud och domare som arbetar med vårdnadsmål ska ha särskild lämplighet och utbildning för detta. Det ska inte vara ett lotteri hur utgången blir i vårdnadsmål och barn ska lyssnas på. Det är barnens rätt till umgänge enligt lagen men i verkligheten är det föräldern som hävdar sin rätt och driver igenom det även när barnet far illa och även när barnet inte vill.

IMånga barn mår dåligt och bland går det riktigt illa. Som med pojken.

Ulrika Rogland i förtvivlan. Det måste ske en förändring. Nu.

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se

Dela sidan:
Skriv ut: