Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”När den demokratiska rättsstatens vara eller icke vara ställs på sin spets”

Krönikor
Publicerad: 2022-12-01 11:43

KRÖNIKA – av advokaterna Camilla Wikland och Amanda Mikaelsdotter. Båda vid Hope Advokater.

Under hösten publicerade Advokatsamfundet som en bilaga till tidskriften Advokaten nr 6/2022 skriften Slå vakt om rättsstaten. Författarna är några av det svenska rättssamhällets främsta företrädare. Advokatsamfundets generalsekreterare, Högsta domstolens och Högsta förvaltningsdomstolens ordförande, Åklagarmyndighetens riksåklagare och Svea hovrätts hovrättspresident vill med skriften stärka den demokratiska rättsstatens förankring och bidra till att hålla diskussionen om rättsstaten levande.

För oss har skriften uppfyllt sitt syfte. Frågor med anknytning till den konstitutionella ordningen, rättsstaten och de värden den värnar är ständigt aktuella i vårt arbete. Det hör till vanligheterna att vi börjar arbetsdagen med att över en kopp kaffe samtala om dessa ämnen och, av uppenbara skäl, inte minst advokatkårens roll för att slå vakt om den demokratiska rättsstaten.

I skriften ramas den demokratiska rättsstaten bland annat in av legalitetsprincipen, alltså att den offentlig makten ska ha stöd i lag, att maktmissbruk ska förebyggas, att alla människor ska vara lika inför lagen och att alla ska ha rätt till en rättvis rättegång.

Det finns flera definitioner av begreppen demokrati och rättsstat. Gemensamt beskrivs en demokratisk stat som en stat med folkstyre (så kallad folksuveränitet) och en rättsstat som en stat där lagarna – och inte de politiska institutionerna – styr samhället. I Sveriges grundlag beskrivs det här i 1 kap. 1 § regeringsformen som att all offentlig makt utgår från folket och den offentliga makten utövas under lagarna. För gemene person kan detta tyckas självklart. Folksuveräniteten och rättsstatens täta relation som vi känner den i Sverige idag ska dock inte tas för given. På frågan vilken relation folksuveräniteten och rättsstaten haft historiskt svarar historieböckerna att det är två skilda idéer om hur ett samhälle ska styras som vid en första anblick knappast står i harmoni med varandra. Är det egentligen folket som styr? Eller lagarna? Eller folket? Det ligger nära till hands att anta att folkets svar på den frågan – innan folksuveräniteten och rättsstaten gav sin relation en chans – var ”vad som helst så länge det inte är kungen”.

I teorin kan en stat i vilken medborgarna har rösträtt, och de folkvalda stiftar lagar enligt de processer som framgår av grundlagen, betraktas som en demokratisk rättsstat. Utifrån detta betraktelsesätt blir det uppenbart att det inte i första hand är förekomsten av lagar och rättstillämpande myndigheter som avgör om en stat är en legitim och demokratisk sådan.

Vi må vara advokater och färgade av vår yrkesroll, men när den demokratiska rättsstatens vara eller icke vara ställs på sin spets har den bara en enda sak att luta sig mot för att hävda sin legitimitet; innehållet i lagstiftningen och utfallet av rättsreglernas tillämpning.

Enligt författarna till Slå vakt om rättsstaten har de som arbetar för att upprätthålla rättssamhället en särskild uppgift att vidmakthålla förtroendet för den demokratiska rättsstaten. Efter att ha läst skriften förstärktes vår bild av att advokatkåren går som en tvärlinje genom den samhälleliga ordning som utgör den demokratiska rättsstaten.

Advokater (och deras anställda) är enligt lag skyldiga att iaktta Advokatsamfundets etiska regler. Utöver våra mest grundläggande yrkeskrav – bland annat att vi ska vara lojala mot våra klienter och upprätthålla tystnadsplikt – ska vår verksamhet bedrivas så att den främjar det goda rättssamhället. Vi får inte lämna råd i syfte att motverka eller kringgå mänskliga rättigheter och vi har en uttrycklig skyldighet att verka för att mänskliga fri- och rättigheter upprätthålls.

Dessa yrkesplikter och den plats advokater har i rättssamhället kan inte uppfattas på annat sätt än att vi inte bara är skyldiga att vara lojala mot våra klienter, utan även mot rättsstaten. Tillskillnad från övriga företrädare som har att värna rättsstaten är advokatkåren oberoende – även i förhållande till staten. Genom att verka inom våra respektive rättsområden, i enlighet med de etiska reglerna, täcker advokatkåren därför ett skikt i rättsstaten som vi vågar påstå att ingen annan yrkesgrupp gör.

Advokater har tillträde till många av de rum i vilka rättsstatens funktioner upprätthålls. Advokater släpps bland annat in i de rum som ovillkorligt är stängda för alla andra; landets häkten. En person som sitter häktad har alltid rätt att tala med sin advokat i enrum, även om personen är häktad med restriktioner. Det här kallas ”enrumsprivilegiet” och är grundläggande i en rättsstat. Många advokater spenderar stor del av sin arbetstid i landets domstolar. Det här ger advokater löpande insyn i domstolarnas arbete och i åklagarnas processföring, både inför och under en förhandling. Om ett mål eller ärende avgöras på handlingarna (detta är vanligt i de förvaltningsrättsliga domstolarna) har advokater insyn i handläggningen. Advokatsamfundet är också en viktig remissinstans i lagstiftningsförandet. Det innebär att advokater, specialiserade på det för lagförslaget aktuella rättsområdet, yttrar sig över förslaget utifrån advokatkårens perspektiv på rättssamhället. Advokater har alltså en plats vid många av de bord där lagstiftningen i praktiken får bekänna färg och rättsstatens funktion sätts på prov.

Advokater har kunskap om de regler som rättsstaten och demokratin vilar på och kan identifiera när regelverket inte tillämpas korrekt. Advokater kan identifiera när regelverket brister och riskerar att leda till minskat förtroende för rättsstaten. Eller i värsta fall till en kränkning av mänskliga fri- och rättigheter. Advokater förväntas inte bara kunna den lagstiftning de arbetar med på daglig basis, utan ska förstå juridiken och hur den tillämpas i ett större perspektiv. Inte minst har advokater en skyldighet att vara insatta i juridiken i ett konstitutionellt perspektiv och kan därför, inom ramarna för de etiska reglerna, agera den demokratiska rättsstatens uppsyningsmän.

Advokater har verktyg att uppmärksamma rättsstatens institutioner, och medborgarna, på brister i systemet och att åtgärder behöver vidtas. Advokater har möjlighet att genom sitt tillträde till samhällets spridda rättstillämpande institutioner använda verktygen för att slå vakt om en korrekt tillämpning av grundläggande rättsstatsprinciper.

Vi må vara advokater och färgade av vår yrkesroll, men när den demokratiska rättsstatens vara eller icke vara ställs på sin spets måste rättsstaten tåla att statens legitimitet – ytterst lagarna och rättstillämpningen – synas i sömmarna. Med tanke på advokatkårens tvärgående roll i rättsstaten landar här ett extra stort ansvar på våra oberoende axlar. Det kan och ska förväntas att vi vid de bord där lagarna stiftas och tillämpas slår oss ner med respekt för övriga aktörer, men med en klarsynt blick på vilka olika intressen som är representerade. Det kan och ska förväntas att vi ställer krav på statens företrädare, inte minst i fråga om att säkerställa lagligt stöd för deras myndighetsutövning. Det kan och ska förväntas att vi, med de rättsliga medel vi särskilt tilldelats för målet att upprätthålla rättsstaten, värnar den plats advokater har på bron mellan medborgarna och den offentliga makten.

Även om vi är övertygade om att Sverige vilar på en stabil demokratisk rättssatsgrund är vi av uppfattningen att rättsstaten – utan att förminska övriga delar av rättssamhällets institutioner – faller i samma sekund som den förlorar en kompetent, ansvarsfull och oberoende advokatkår. Att slå vakt om rättsstaten förutsätter därför ett särskilt starkt värn om advokatkårens plats i vad författarna till Slå vakt om rättsstaten beskriver som det rättsliga maskineri som bygger vår demokratiska rättsstat.

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se

Dela sidan:
Skriv ut: