av Camilla Wikland, advokat, Hope Advokater.
Det skjuts mot lägenhetsdörrar, bomber exploderar och skarpa föremål oskadliggörs av Nationella bombskyddet. Det är uppenbart att det i Sverige pågår uppgörelser och hämndaktioner mellan, men även inom olika kriminella nätverk. Och det är inte bara aktiva inom de kriminella nätverken som är måltavlor för det eskalerande våldet, utan även anhöriga till dessa personer. Situationen är ofta bräcklig och det krävs inte mycket för att en våldsspiral ska sättas i gång eller för den delen att en pågående sådan ska förvärras.
Åklagare och poliser väljer givetvis att driva sina förundersökningar på olika sätt. Men det är inte ovanligt att kopplingen till eventuella kriminella nätverk för såväl de misstänkta som de som är måltavlor för våld tonas ned i den utsträckning det är möjligt. Det kan gå en hel huvudförhandling utan att det kriminella nätverk, den falang eller den klan som det finns kopplingar till nämns. Samma sak gäller för det ofta mycket omfattande förundersökningsprotokollet som ligger till grund för åklagarens beslut att väcka åtal. Läser man noga förundersökningsprotokollet, vilket idag som huvudregel blir offentligt i samband med att åklagaren ger in sin stämningsansökan, och gör egen research går det trots detta ofta att dra slutsatser om eventuella kopplingar till specifik organiserad brottslighet.
När huvudförhandlingen har börjat i mål som avser grov brottslighet inom nätverkskriminalitet – och egentligen redan när den misstänkte har häktats – finns det på utsidan ofta en familj som på grund av offentlighetsprincipen riskerar att utsättas för hämndaktioner. Bara den omständigheten att den misstänktes namn blir offentligt tillsammans med en misstanke kan accelerera våldsspiralen. På insidan finns en häktad person som misstänkt för mycket allvarlig brottslighet som hen vet kan komma att påverka familjen. Även om brottet i sig givetvis under alla omständigheter är förkastligt och aldrig kan rättfärdigas så finns det enskilda närstående, ofta helt utan inblandning, som riskerar att utsättas för hämndaktioner.
Det finns ett nyhetsvärde när det begås ett grovt brott i vårt samhälle och det kan också finnas ett intresse att belysa att brottet har begåtts inom ramen för organiserad brottslighet och gängkriminalitet. Och självklart ska vi på alla sätt värna om den offentlighetsprincip som vårt svenska rättssystem vilar på.
Samtidigt måste man ställa sig frågan vad media har för roll i det här sammanhanget. Ingen av de rättsvårdande myndigheterna – eller för den delen de advokater som arbetar med brottmål – har ett intresse av att elda på pågående konflikter mellan olika kriminella nätverk. Uttalande om specifika gängtillhörigheter, förutom när det är helt nödvändigt för utredningen, är därför inte så vanligt förekommande.
En del tidningar och andra medier väljer tvärt emot att, när de fått ta del av förundersökningsprotokollet, göra egna efterforskningar och sedan beskriva de aktuella brotten utifrån ett sammanhang där kopplingar till kriminella nätverk, falanger och klaner tydliggörs. Trots en försiktighet från åklagarens och andra aktörers sida står det i tidningsartiklarnas rubriker uttryckligen vilket nätverk den tilltalade tillhör. Och både på utsidan och insidan av kriminalvården ökar oron för vad som ska hända med de anhöriga.
Givetvis kan man argumentera för att offentlighetsprincipen innebär att vem som helst kan hämta information om vem som är häktat och vem som är misstänkt för viss brottslighet och dessutom beställa hem förundersökningsprotokollet för att få ytterligare information om brottet i fråga. Men det är skillnad på detta och på att läsa en rubrik i den lokala tidningen på Internet eller få upp informationen i flödet på sociala medier. Artikeln kan väcka intresset och sedan är det lätt att både ta reda på namn och adress på den tilltalade tillsammans med annan detaljerad information som även omfattar nära anhöriga.
Det underliggande problemet att förundersökningsprotokollen blir offentliga redan i samband med att åklagaren väcker åtal har uppmärksammats av regeringen. Enligt justitieministern Gunnar Strömmer kan det krävas begräsningar av offentlighetsprincipen för att stävja att gängutredningar som blir offentliga riskerar att leda till hämndaktioner. I utredningen ”En mer rättssäker och effektiv domstolsprocess” (SOU 2024:51) som presenterades i juni 2024 behandlas frågan.
Även om rätten att ta del av allmänna handlingar gäller för varje svensk medborgare, är rättigheten av särskild betydelse för massmedia. Genom tillgången till allmänna handlingar är tanken att allmänheten ska få en allsidig, fullödig och objektiv information om de offentliga organens verksamhet. En vidsträckt yttrande- och informationsfrihet har ansetts vara en avgörande förutsättning för ett väl fungerande demokratiskt samhälle. Vid en avvägning mellan å ena sidan detta intresse och å andra sidan behovet av sekretess till skydd för enskildas personliga förhållanden och intresset av att förebygga eller beivra brott, anser utredningen att behovet av sekretess överväger. Utredningen föreslår därför att offentliggörandet av förundersökningsprotokollet senareläggs till i samband med domen i underinstansen.
I en debatt på P1 Morgon den 9 oktober 2024 menar flera kriminalreportrar att förslaget skulle innebära ”ett dråpslag mot journalistiken”, men också att det skulle skada samhällsdebatten i stort. Journalisterna anser sig ha en viktig roll genom att själva göra utredningsarbete som kan leda till avslöjande och utgör därigenom en ”extra kontrollinstans” utöver åklagaren och försvararen.
Enligt Advokatsamfundet är det i och för sig positivt att medborgarna kan få inblick i rättsliga processer, men det finns även en avigsida där enskilda individer; misstänkta, målsägande och vittnen samt deras anhöriga exponeras till skada både för dem själva och för tilltron för rättsväsendet. Advokatsamfundet har därför ingen erinran mot att förundersökningen blir offentlig först i samband med domen.
Min uppfattning är att vissa journalister och medier inte tar tillräckligt stort ansvar i sin, i och för sig mycket viktiga, roll i samhället. Strävan efter slagkraftiga rubriker och artiklar som säljer lösnummer innebär att hänsyn inte tas till att den som misstänkts begått ett brott och därmed också den personens anhöriga exponeras. När kopplingar till kriminella nätverk, olika falanger och klaner tydliggörs av medierna är det uppenbart att risken för vedergällningar gentemot familjemedlemmar ökar. I detta fall är det därför rimligt att begränsa offentlighetsprincipen på sätt som nu föreslagits av regeringen för att stävja att gängutredningar som blir offentliga riskerar att leda till hämndaktioner.
