”Måste man ha toppbetyg för att få en lyckad karriär?”

KRÖNIKA – av Camilla Wikland, advokat, Hope Advokater

När jag i min roll som advokat och arbetsgivare träffar juriststudenter är en av de vanligaste frågorna jag får om en lyckad karriär kräver toppbetyg. I förra veckan läste jag att en före detta advokat fick samma fråga på Instagram. Hen svarade att betygen är viktiga, särskilt om man vill sitta ting.

Det stämmer, det är åtminstone enklare att få möjligheten att göra sin tingstjänst om man har med sig höga betyg från juristprogrammet. Detta eftersom intagningen till tingstjänsterna fortfarande utgår från betyg. Det har dock blivit en allmän sanning att betygen spelar en avgörande roll för juristernas karriär och det här leder inte bara till att juriststudenter reproducerar den här uppfattning under sin studietid utan att även arbetsgivarna drar sitt betygshetsstrå till stacken.

År 2018 skrev (dåvarande) juriststudenten Hanna Bergwall en debattartikel i Dagens Juridik om juridiska fakulteternas och juristbranschens oförmåga att hantera studenternas psykiska ohälsa. Hanna menade att studenternas rädsla för att ses som svaga och riskera att inte få ett jobb hindrar dem för att tala om den kultur som skapar dåligt mående på juristprogrammet. Hennes artikel replikerades av Johanna Rapp och Freddie Meurk, amanuenser på Juridicum vid Stockholms universitet. De tog fakulteterna i försvar och menade att avsaknad av förbättring i studenternas mående beror på bristande kommunikation, inte bristande vilja hos institutionerna. Johanna och Freddie underströk att den psykiska ohälsan sitter i väggarna både på fakulteterna och på arbetsplatser.

Av de återkommande frågorna jag och mina branschkollegor möter verkar inte detta förändrats de senaste åren. Jag förvånas över att nyanseringen av betygens betydelse för juristernas karriärer inte har kommit längre.

Jag har under 20 år arbetat på affärsjuridiska advokatbyråer och varit en del av många rekryteringsprocesser. Det har jag gjort med den största glädjen. Att bygga dynamiska arbetsplatser är något av det bästa som finns. Även jag har givetvis låtit betygen från juristlinjen få viss betydelse vid mina rekryteringar. Bland de personer som högpresterat under utbildningen finns av uppenbara skäl många fantastiskt duktiga jurister. Samtidigt har flera av mina mest lyckade rekryteringar inte varit toppstudenter. De personerna har väckt mitt intresse med andra kvalitéer som sedan visat sig vara framgångsfaktorer i advokatyrket. Det krävs mycket för att bli en lyckosam advokat. Sållar man regelmässigt bort de personer som inte har toppbetyg riskerar man att missa t.ex. affärsdrivande och värdestyrda personer som är viktiga byggstenar i en framgångsrik och attraktiv advokatbyrå.

Jag tycker det är dags att vi börjar prata om alla de saker som spelar roll, eller i vart fall borde spela roll när de nyexaminerade juristerna ska ut i arbetslivet och bli en del av den bransch vi alla är med och skapar.

Utifrån de frågor jag får är en av frågorna jag tycker man som juriststudent bör ställa sig vad som är en lyckad karriär? Vad är det man vill egentligen? Kanske vet man inte det och tycker då att höga betyg är viktiga för att ha möjlighet att välja olika karriärvägar. Så kan det vara. Det är dock inte hela sanningen.

Det är dags att vi arbetsgivare nyanserar den här bilden. Jag tror att den ohälsa betygshetsen bidrar till på juristprogrammen i Sverige är mer skadliga för vår bransch än vad de höga betygen bidrar till en kompetent juristkår. Vad händer med våra arbetsplatser och branschen i stort om en stor del av de nyexaminerade juristerna vi ska ta oss an kommer ut i arbetslivet med ett bagage av psykisk ohälsa som vi varit med och bidragit till? En sådan bransch vill jag inte vara en del av.