Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

KRÖNIKA – ”Våldta fem barn till priset av två!”

Krönikor
Publicerad: 2022-03-31 11:50

KRÖNIKA – av Dana Pourkomeylian, tingsnotarie och ledarskribent.

En man dömdes av Varbergs tingsrätt under tisdagen till fem års fängelse för fem fall av våldtäkt mot barn, tre fall av grovt utnyttjande av barn för sexuell posering, tre fall av utnyttjande av barn för sexuell posering, tre fall av sexuellt ofredande och ett fall av grovt barnpornografibrott. Den grövsta våldtäkten var mot en 12-årig flicka och beskrivs i domen vara av sådan ohygglig art att jag med hänsyn till målsägande inte kan skriva ut detaljerna i denna krönika.

För våldtäkt mot barn av normalgraden är straffet lägst två och högst sex års fängelse. Om grovt brott, vilket åklagaren också hade yrkat ansvar för, minst fem år och högst tio. Domstolen bedömde våldtäkten mot 12-åringen att vara av normalgraden med ett straffvärde på tre år. Vidare angav tingsrätten att var och en av de andra fyra våldtäkterna hade ett individuellt straffvärde om två års fängelse. Sammantaget blev det samlade straffvärdet 11 års fängelse – detta exkluderat straffvärdet för de tio punkter om grovt utnyttjande av barn för sexuell posering m.fl. som gärningsmannen också fälldes för.

Tingsrättens utdömda straff: fem års fängelse.

Fem års fängelse för 15 – varav flera grova – sexualbrott mot barn. Fem år för att förstöra liv och barndom för över tio barn. Efter avräkning av häktestid fick gärningsmannen 4 år och 9 månader. Efter två tredjedelar av strafftiden kommer han vara ute på gatan igen.

Hur är det möjligt?

I Sverige tillämpas asperationsprincipen vid flerfaldig brottslighet, vilket innebär att rätten vid straffvärdebedömningen utgår från straffvärdet av det allvarligaste brottet. En reduktion sker därefter i fallande skala för vardera brott. Principen kommer till uttryck i 26 kap. 2 § brottsbalken som reglerar straffmaximum vid flerfaldig brottslighet. En beskrivning av hur principen ska tillämpas återfinns dock inte i lagstiftningen, utan har främst utvecklats i praxis och doktrin. I doktrin har också modeller tagits fram, där allvarligare brott medför högrestraffreduktion än vid mindre (innan stod det ”mindre vid”) allvarlig brottslighet (se b.la. Borgeke och Heidenborg). Detframhålls dock att modellen inte utgör någon magisk matematisk formel, utan är riktlinjer.

I förevarande fall innebär det att tingsrätten utgick från den grövsta våldtäkten mot 12-åringen med straffvärdet tre år och sedan utefter asperationsprincipen reducerade resterande 14 åtalspunkter till två års fängelse. Tingsrätten resonerar inte heller i påföljdsdelen kring hur och varför de räknat som de gjort, vilket är anmärkningsvärt just med hänsyn till att det inte finns någon uttrycklig lagregel för hur principen ska tillämpas.

Asperationsprincipen har både för- och nackdelar. Fördelar är exempelvis att det skulle vara orimligt om straffvärdet för fem stölder skulle överstiga straffvärdet för ett dråp. Förespråkare av asperationsprincipen lyfter inte sällan proportionalitet och humanitet som ledorden för dess tillämpande. Nackdelarna är dock uppenbara, inte minst vid sexualbrott. En gärningsman kan begå 15 – varav flera grova – sexualbrott mot barn och få ett straff likvärdigt ett fall av grov stöld. Målsäganden får inte upprättelsen han eller hon förtjänar, utan får finna sig i att ett annat offers olycka konsumerar deras rätt till rättvisa och vedergällning.

Pedofiler återfaller inte sällan i brottslighet efter avtjänat straff. Med hjälp av nätet utsätts inte bara ett barn utan ofta flera utspridda över hela landet. De framkallar, konsumerar och sprider fruktansvärda mängder barnpornografi som driver på trafficking och sexuell exploatering av redan utsatta. Asperationsprincipen gynnar dem på ett oproportionerligt sätt och berövar samhällets allra svagaste på såväl upprättelse som rättvisa. Inte minst utgör den en direkt risk för att fler barn drabbas när gärningsmannen efter kraftigt reducerat straff åter rör sig ute i samhället.

Att våldtäkt mot barn är det vidrigaste och mest hänsynslösa en vuxen person kan göra är uppenbart att såväl allmänhet som politiker är överens om. Den 1 maj 2020 trädde en ny lag i kraft som slopade preskriptionstiden för våldtäkt mot barn. Den 1 juni 2021 la regeringen fram ett förslag om att skärpa minimistraffet från två år till tre års fängelse. Så det faktum att vi har ett rättssystem som hindrar att fem stölder döms hårdare än ett dråp men premierar att 15 sexualbrott mot barn likställs med en grov stöld är fullkomligt förnuftsvidrigt.

Slopandet av preskriptionstid görs endast för de brott samhället ser allra allvarligast på. Så bör även vara fallet med asperationsprincipen.

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se

Dela sidan:
Skriv ut: