KRÖNIKA: ”Rubbat oberoende, misstänkt korruption och jäv”
KRÖNIKA – av Camilla Wikland, advokat, Hope Advokater.
Det ligger i sakens natur att man som advokat blir besviken när man förlorar ett mål. Jag har, när jag företrätt vårt urfolk samerna, många gånger både blivit förvånad och djupt besviken. Vi har nästan alltid en uppförsbacke när vi försöker värna samernas rättigheter. Den traditionella renskötseln står mot stora samhällsekonomiska intressen och nu även den gröna energiomställningen. En energiomställning som för vårt urfolk uppfattas som en grön koloniseringen. Mycket i våra rättsprocesser handlar om, vill jag påstå, politik snarare än om juridik. I vissa fall är det till och med politikerna som ska göra de rättsliga intresseavvägningarna enligt miljöbalken.
Senast var det vår näringsminister Carl-Petter Thorwaldsson som på regeringens vägnar fattade beslut om att bevilja bearbetningskoncession för det brittiska bolaget Beowulf Mining i Gállok – mitt i kärnan av Jåhkågasskas sameby. Han hade då bland annat att väga renskötselns och ett urfolks intresse mot gruvnäringens intresse (i detta fall med en beräknad produktionstid om 14 år). Han poängterade särskilt under presskonferensen där beslutet annonserades att beslutet var opartiskt.
Att bli besviken på en dom eller ett beslut är en sak. Det är en helt annan sak när man blir riktigt arg som advokat för att saker och ting inte ”går rätt till”. Och när man rent av börjar tvivla på en av de grundläggande frågorna i vårt rättssystem – beslutsfattarnas oberoende.
Den senaste tiden har jag flera gånger inte bara blivit arg utan faktiskt riktigt förbannad när jag har sett hur de samiska rättigheterna behandlas av domstolar och av olika myndigheter. Detta hände inte minst när jag förra veckan läste DN:s granskande artikeln om turerna kring beslutet om bearbetningskoncession i Gállok (DN 220328 – Bjudresa, misstänkt jäv och partiska tjänstemän – spelet bakom gruvbeslutet).
Jag har fått ställa mig frågan om det som visat sig verkligen händer i vårt ”fina” rättssäkra Sverige som är fritt från korruption. Kanske har jag haft för höga tankar om vårt rättssystem? Som advokat är det oroväckande att en sådan fråga överhuvudtaget väcks.
Jag har full respekt för att politiker måste få uttrycka sina åsikter och att det är en del av politiken att driva och debattera olika frågor. Men, om man ansvarar för att göra intresseavvägningar mellan ett urfolks näring (rennäringen) och gruvnäringen på näringsdepartementet så får det uppfattas som direkt olämpligt att gå ut i media och säga att man ”älskar gruvor”. Vår näringsminister Carl-Petter Thorwaldsson hann knappt tillträda som minister innan han uttalade just detta och att han hoppas att det skulle öppnas fler gruvor i Sverige. Det är ingen lätt sak att både driva politiska frågor och vara en myndighetsutövare och som jag framhållit många gånger tidigare visar detta på det uppenbara – tillståndsprocessen för gruvor måste i grunden förändras för att bli rättssäker.
I förra veckan nåddes vi genom DN:s artikel av nyheten att den ansvariga handläggare på näringsdepartementen kan ha varit jävig. Hen var i sin dåvarande roll på SGU (myndigheten Sveriges Geologiska undersökningar) med och fattade ett omtvistat beslut om att mineralfyndigheten i Gállok ska anses vara av riksintresse för gruvnäring. Det beslutet har i sin tur haft avgörande betydelse i ärendet om bearbetningskoncession som hen handlagt på näringsdepartementet i sin nuvarande tjänst. För mig är det uppenbart att detta har rubbats handläggarens förtroende om att hen kan pröva frågan opartiskt.
Dessutom delar jag helt professor emeritus Claes Sandgrens uppfattning, som han framförde i artikeln i DN, att detta dessutom skulle kunna vara fråga om tvåinstansjäv som är förbjudet i Sverige.
Det är alltså inte tillåtet att delta i ett beslut i en instans (i detta fall SGU) och sedan handlägga samma eller en närliggande fråga i en annan instans (i detta fall näringsdepartementet).
Samtidigt har en senior konsult på SGU åkt på bjudresa till franska Alperna. Det var ett konsortium som bjöd på resan och Beowulf Mining (alltså bolaget som beviljats bearbetningskoncession i Gállok) ingår i det konsortiet. Jag håller med professor Olle Lundin, som också uttalade sig i DN. Han är tydlig med att detta agerande balanserar på gränsen till muta och att det oavsett är synnerligen olämpligt. Tjänstemannen har genom att bli bjuden på resan sålt sin opartiskhet!
Och inte bara detta; avdelningschefer inom SGU har också tagit ställning för gruvan i Gállok på sociala medier och tycker inte när dom konfronteras med detta att sådana ställningstagande är problematiska. SGU:s generaldirektör Annelie Wirten svarar DN att dessa inlägg på sociala medier, där ställning tas till en specifik gruva, bidrar till ett förbättrat kunskapsläge. Hon tycker inte heller bjudresan till Alperna är problematisk, utan tvärt om ett bra sätt att utbyta kunskap. När Carl-Petter Thorwaldsson får frågan från DN om det jäv som artikeln handlar om väljer han att svara på något helt annat.
Gruvetableringen i Gállok påverkar inte vilka intressen som helst – den omintetgör Europas enda urfolk, samerna och den traditionella renskötsel som urfolket i Sverige fortfarande kan, och har rätt att fortsättningsvis, kunna bedriva. Sverige har långtgående internationella åtaganden i förhållande till sitt urfolk och skyddet för rennäringen är fastställt i vår grundlag. Det pågår för närvarande många prövningar för bearbetningskoncessioner inom Sápmi men just den i Gállok har fått mycket stor uppmärksamhet både i svensk och internationell traditionell media men också i olika sociala medier. Det har varit ett omfattande motstånd inte bara från de berörda samebyarnas sida, utan också i det här fallet från bland annat olika myndigheter, föreningar, politiker, klimataktivister och artister.
Allas blickar har varit riktade mot ansökan om bearbetningskoncession i Gállok och mot de berörda myndigheterna, deras handläggare och beslutsfattarna. Trots detta och att det är Sveriges urfolks rättigheter som står på spel möts vi av opartiskhet som tydligt rubbas, misstanke om muta och om jäv. När dom som är ansvariga ställs mot väggen, ser dom inga problem med det som deras anställda anklagas för. Och på sedvanligt politikersätt svarar inte vår näringsminister som skrivit under beslutet om bearbetningskoncession på de mycket allvarliga påståendena om jäv.
Till och med som advokat kan man inte annat än att bli förbannad när man ser hur en så viktig fråga för renskötseln och vårt urfolk behandlas. Jag har alltid haft höga tankar om vårt svenska rättssystem och den grundläggande principen om beslutsfattarnas oberoende. Men hanteringen av bearbetningskoncessionen i Gállok har fått mig att tveka, tveka på några av dem mest fundamentala principerna i en rättsstat.
Ger vi upp vår kamp på grund av detta? Verkligen inte! Tvärt om är stridslystenheten och kampviljan starkare än någonsin!
