Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

KRÖNIKA – Om vindkraftverken som lyser med sin frånvaro

Krönikor
Publicerad: 2022-06-10 12:41

KRÖNIKA – av Camilla Wikland, advokat, Hope Advokater

I veckan lämnade jag vårt kontor och ett soligt Göteborg för att resa österut mot Småland. Samtidigt åkte min kollega söderut mot Skåne. Det är lätt att förtrollas av vårt sommarsverige. 50 nyanser av grönt bland trädtoppar och ängar, strålande sol över vattendragen och nymålade skyltar längs vägkanten som visar in turisterna till sommaröppna caféer på lummiga bakgårdar. För den fartförtjuste kan det tyckas vara en och annan husvagn för mycket på vägarna. En sommarplåga man får leva med. 

Något som, med få undantag, lyser med sin frånvaro mellan Göteborg och Småland å ena sidan, och Göteborg och Skåne å andra sida, är vindkraftverk. 

I slutet av 2021 fanns totalt 4 754 vindkraftverk i Sverige. Det är 136 fler vindkraftverk än året innan. 

Det är en ökning av den totala takt som vindkraften tidigare byggts ut i Sverige. Detta får förstås vara helt i linje med regeringens senaste plan för att bland annat nå miljömålen. Den totala installerade effekten av dessa vindkraftverk på 12,1 GW genererade vid denna tid cirka en fjärdedel av Sverige totala elanvändning (källa: Energimyndigheten). 

När man tittar på mätningar av elproduktion i Sverige delas landet in i fyra zoner. Norra Sverige utgör område 1 och 2, mellersta Sverige område 3 och södra Sverige tillhör område 4. Största delen av alla nya vindkraftparker placeras i norra Sverige, alltså inom område 1 och 2. Detta trots att södra Sverige har ett elunderskott och högre elpriser än resten av Sverige. 

I Sverige har kommunerna ett så kallat veto i fråga om etablering av vindkraftparker. Det innebär att om kommunen säger nej till en ansökan om miljötillstånd för att uppföra en vindkraftpark så är det nej. Under 2020 var det 41 procent av de ansökta vindkraftsprojekten (7 av 17) som drabbades av det kommunala vetot, vilket motsvarade 38 procent av vindkraftverken (68). Under 2021 var siffrorna ännu högre. Under år 2021 var det 76 procent av projekten (32 av 42) som fick ett nej på grund av det kommunala vetot. Det innebär att 668 planerade vindkraftverk (78 procent) inte kunde byggas på grund av kommunens veto (källa: Energimyndigheten och Svensk vindenergi). 

Till saken hör att det framför allt är kommunerna i södra Sverige (elområde 3 och 4) som säger lägger sitt veto över ansökningarna av nya vindkraftparker. Detta trots att behovet av el alltså är som störst där. I södra Sverige stoppades 30 av 41 projekt – motsvarande 551 av 667 planerade verk, alltså 83 procent, under år 2021. I de två nordliga delområdena stoppades bara 50 procent av verken (185 av 373 verk). Trots att den takt i vilken vindkraften byggs ut i Sverige har ökat, har alltså ökningen framför allt fortsatt att ske i Norrland. De två norra delområdena 1 och 2 har alltså bjudit ut sina naturresurser för 4209 vindkraftverk. Det är 49 % av Sveriges alla vindkraftverk, vilka genererar ett energiöverskott som bland annat södra Sverige är beroende av. Delområde 3 har däremot bara bjudit ut sina naturresurser för 1 653 verk. Det är 19 procent av Sverige alla vindkraftverk. Resterna 2 819 verk finns där emellan (Källa: Svensk Vindenergi). 

Enligt Vattenfall och Svensk Vindenergis uppgifter till SVT är orsaken till att vindkraften hamnar i norr bland annat att det ”varit mer tätt med protesterande grannar i söder” (Källa: SVT ”vindkraften byggs ut i norr – trots att behoven är störst i söder).

Den 6 april i år la regeringen fram ett lagförslag som en del i ett större ”vindkraftspaket”. Regeringens förslag går ut på att kommunen ska ha kvar sitt inflytande genom det kommunala vetot samtidigt som det ska bli tydligare för de inblandade aktörerna vad som gäller genom att kommunen ska ge sin inställning tidigare i processen. Samtidigt har regeringen tillsatt en ”snabbutredning” för att utreda möjligheterna till stärkta incitament till kommuner och lokalsamhällen för utbyggnad av vindkraften. Klimat- och miljöminister Annika Strandhäll menar att regeringens avsikt är att kunna se till att invånarna i kommuner som säger ja till vindkraft får ökade fördelar.

Är dessa siffror och frågan om vindkraftens ojämna utbredning i Sverige ett problem kan man fråga sig? Det är mycket möjligt att det inte hade varit ett problem om det inte var för att 49 procent (och ökande) av Sveriges vindkraftutbyggnad sker i Sápmi. Det område inom vilket Europas enda urfolk, samerna, har en grundlagsskyddad rätt till markerna för att kunna fortsätta bedriva renskötsel. Renskötseln är inte i första hand en näring, jämförbar med andra näringar, utan en kulturutövning som är skyddad både av grundlag, lag och internationella konventioner. I den mån renskötseln hotas av exploateringar i Sápmi ska inte motstående intressen tillåtas ta plats. Trots detta rättighetsskydd så är det alltså en majoritet av Sveriges vindkraftparker som byggs i just renskötselområde. Betyder det här att renskötseln än så länge inte är hotad, eftersom parkerna inte stoppas? 

Tvärtom. Vindkraften, tillsammans med bland annat gruvnäringen, skogsnäringen, vattenkraften, turismnäringen m.m. utgör ett direkt och överhängande hot mot hela den samiska kulturens existens. Detta trots att det åvilar svenska staten att se till att rennäringen förblir bärkraftig och att de svenska samebyarna tillförsäkras ett sådant skydd att kommande renskötargenerationer har möjlighet att driva kulturen vidare. Regeringen verkar inte heller ha någon plan för hur den avser att, trots en ökad utbyggnad av den svenska vindkraften, kunna inte bara skydda – utan stärka – den grundlagsskyddade renskötseln. 

Jag vågar med säkerhet påstå att det inte finns en enda ”granne” till ett potentiellt vindkraftsprojekt i södra Sverige som har skyddsvärda intressen ens i närheten jämförbara med urfolkets rätt till sin kulturutövning. Ändå låter sig exploatörerna stoppas av den enskildes försök att upprätthålla fri utsikt och opåverkade naturförhållanden. Samtidigt fortsätter lagstiftaren värna det kommunala vetot parallellt med ”fördelar” för de kommuner som ger grönt ljus för vindkraftsutbyggnaden. Detta utan ett enda ord om vikten av att skydda urfolksnäringen. 

För att samernas kultur ska kunna försäkras en framtid är det inte tillräckligt att regeringen avser att möjliggöra en ökad takt för både land- och vattenbaserad vindkraft. Det är dags att södra Sverige bjuder ut sina naturresurser att stå värd för den industri som bidrar till ett direkt hot mot Sveriges urfolk. 

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se

Dela sidan:
Skriv ut: