KRÖNIKA – av advokaterna Camilla Wikland och Amanda Mikaelsdotter. Båda vid Hope Advokater.
När man som advokat befinner sig bland icke-advokater, det kan vara på en släktmiddag eller en midsommarfest, är en av de vanligaste frågorna: ”men, vad är egentligen skillnaden på en jurist och en advokat?”
När den här frågan ställs vill man som advokat avbryta tillställningen, pausa musiken, tända belysningen, samla alla i rummet i en ring på golvet – likt morgonsamlingen på förskolan – och initiera ett samtal om rättssäkerhet i allmänhet och etiska regler, klientintresse och tillsyn i synnerhet. Ett initiativ som troligen inte hade uppskattats av någon på festen; för än den dag de själva behöver juridisk rådgivning och väljer att anlita en jurist istället för en advokat, till priset av att deras intressen riskerar att överskuggas av juristens egna intressen.
De senaste åren har flera advokater blivit medialt uppmärksammade för att de inte efterlevt de etiska regler som åvilar dem. Brister i advokatuppdraget som lett till konsekvenser när ärendet hamnat på bordet hos Advokatsamfundets disciplinnämnd. Men det är inte bara advokaternas brister som uppmärksammats i media de senaste åren. Flera exempel finns också på vilka konsekvenser det kan få när vanliga människor, med juridiska problem, tar hjälp av en jurist istället för en advokat. I en av de nationellt mer uppmärksammade dokumentärerna erbjuder en jurist rådgivning till personer som försatts i situationer de inte längre kan hantera utan juridisk hjälp. Men istället för att hjälpa tar den så kallade juristen pengarna och går under jorden. I en annan dokumentär porträtteras en juristbyrå, med en så kallad jurist i toppen, som manipulerar och utövar maktmissbruk gentemot både sina anställda och klienter. Ett beteende som lämnar människor med större problem än de hade när de först sökte hjälp hos byrån. Tillskillnad från när advokater missköter sitt uppdrag hamnar inte juristernas ärenden på en disciplinnämnds bord för kontroll.
Medias granskning är en nödvändig och grundläggande del av en demokratisk rättsstat. Vad som också är en nödvändig och grundläggande del av en demokratisk rättsstat är en tillförlitlig, trovärdig och oberoende advokatkår. Detta är ett perspektiv på advokatkårens roll som sällan ges något medialt utrymme, vilket riskerar att leda till att civilsamhället likställer advokatkåren och advokatbyråerna med juristerna och juristbyråerna.
”Är det hela världen?” skulle en lekman kunna fråga sig. Det korta svaret på den frågan är ja. Det långa svaret på den frågan ligger inbyggt i vårt uppdrag som advokater. De krav som åvilar vårt yrkesutövande är, som Advokatsamfundet uttrycker det på sin hemsida, en kvalitetsstämpel. En kvalitetsstämpel för det klientperspektiv som genomsyrar alla våra uppdrag, alltid. Den stämpel som faller bort när någon väljer att anlita en jurist istället för en advokat.
Vilka krav som åvilar oss som advokater vet vi. Att disciplinnämnden utövar tillsyn över vårt arbete för att säkerställa kvaliteten i vårt arbete vet vi. Vilken avgörande roll vi spelar i rättsstaten vet vi. Trots detta är en av de vanligaste frågorna vi får i civila och sociala sammanhang vad det är som skiljer en advokat från en jurist. Kanske är det tid för självrannsakan. Kanske är det dags att vi ställer oss frågan om vi är tillräckligt bra på att förmedla vår ställning och roll, och dess betydelse i rättsstaten, till de som behöver oss?
