KRÖNIKA: Om handbollsdomare – och arbetsskadade jurister

KRÖNIKA – av advokaterna Camilla Wikland och Amanda Mikaelsdotter. Båda vid Hope Advokater.

Det är vanligt att i olika sammanhang höra att människor är ”arbetsskadade”. Det kan vara brödhandlaren som bara måste fronta lite extra bröd i hyllan i matbutiken när hen ändå är där. Det kan vara snickaren som bara måste påpeka att den nya uteserveringen på Storgatan inte är byggd med marknadens bästa skruv eller ventilationsmontören som bara måste rengöra fläkten hemma hos någon annan än sig själv.

Som jurist leder arbetsskadan inte sällan till ett ständigt överhängande behov av att – i de situationer där det finns möjligheter att lutad mot ett regelverk – se till att värna och kräva sin eller någon annans rättigheter. Särskilt påtaglig blir den så kallade arbetsskadan när man stöter på situationer där regelverket i och för sig finns och har viktiga funktioner att fylla, men har uppenbara brister.  

Under våren 2023 gick svenska mästerskapet för ungdomar i handboll (USM) in på sin fjärde runda (steg fyra) och alla 17-åriga handbollsspelare var fulla av förväntningar och beredda att satsa allt för att gå till det femte och sista steget – finalerna. Det är då 16 lag i varje åldersklass som ska göra upp om vem som är bäst i Sverige på handboll. USM-arrangemanget är mycket viktigt och prestigefyllt för handbollsklubbarna, men inte mist för spelarna. Svenska handbollsförbundet beskriver finalerna i USM som ”en tre dagar lång handbollsfest och en manifestation som vi är mycket stolta över”.

I en av handbollshallarna i Sverige spelas i steg 4 en match som i slutskedet är mycket jämn. Under och efter matchen är det många som reagerar på ett antal domslut som hade avgörande påverkan på matchbilden. Trots en i övrigt mycket jämn match drabbas det förlorade laget t.ex. av fem spelrelaterade utvisningar medan det vinnande laget avslutade matchen med noll utvisningsminuter. Det vinnande laget tilldöms sex straffar och det förlorande laget en straff.

Men att det fanns skäl att kritisera domarinsatsen var inget som tränarna för det förlorade laget tog upp. Istället gjordes på sedvanligt sätt bedömningen att ”domaren dömer” och att även beslut som kan uppfattas som tveksamma eller direkt felaktiga ska accepteras. Förlusten innebar att det förlorande laget inte tog sig vidare till finalspel i USM.

Några timmar efter att matchen avslutats får ledarna i det förlorade laget information om att en av domarna är A-lagsspelare i det vinnande lagets förening. Hen är skolad i klubben och den vinnande lagets tränare har också varit domarens tränare under ungdomsåren i klubben. Dessutom satt sportchefen från domarens föreningen på det vinnande lagets tränarbänk under matchen. 

När man kommit så långt att nästa steg är finaler i ett svenskt mästerskap är det givetvis väldigt viktigt att spelarna och deras föreningar känner att de blir rättvist behandlade och att det inte förkommer någon som helst omständighet som kan rubba förtroendet för vare sig domare, arrangörer eller Svenska handbollsförbundet.

Den svenska handbollen är liksom många andra större sporter i Sverige styrd av ett i sammanhanget omfattande regelverk. Ett regelverk som med tanke på den svenska idrottens betydelse för samhället i stort även får anses ha stor betydelse för sportens utövande och förtroendet för idrotts-Sverige.

Enligt tävlingsreglementet för USM ställs det höga krav på de domare som ska döma under arrangemanget. Undantag från reglerna får bara ske om kvaliteten på arrangemanget inte riskeras. I Svenska handbollsförbundets generella tävlingsbestämmelser anges att en domare inte får döma i ett svenskt mästerskap om det finns omständigheter som kan rubba förtroendet för domarens opartiskhet i domarutövandet. Till sådana omständigheter räknas uttryckligen föreningstillhörighet. Det finns alltså ett absolut förbud för en jävig domare att döma en match och det saknas betydelse om jävet påverkat utgången i matchen. Bara det faktum att det finns en omständighet som kan rubba förtroendet är tillräckligt för att domaren inte får döma matchen.   

Med tanke på betydelsen av att matcher inom svensk idrott – Svenska handbollsförbundet inkluderat – går till på ett korrekt sätt är handbollsförbundets regler om jäv fullt rimliga. Reglerna stämmer också väl överens med de regler om jäv som vi jurister möter i vår vardag. Grundläggande för att upprätthålla rättssäkerheten och förtroendet för rättsstaten är att ingen ska få sin sak prövad av någon vars oberoende det finns skäl att tvivla på.

Inom juridiken finns ofta inte bara materiella regler utan även formaliaregler (processuella regler). I handbollsförbundets reglemente finns motsvarande regler som behandlar när en protest ska ges in för att behandlas av förbundet. Ett lag som avser att protestera ska bland annat, enligt tävlingsreglementet för USM, framföra detta senast 15 minuter efter en avslutad match. Detta innebär alltså att formaliareglerna automatiskt sållar bort alla sådana felaktigheter som av uppenbara skäl kan uppmärksammas först en tid efter matchen, men som fortfarande innebär att matchen spelats under förutsättningar som bryter mot reglementet.

Ledarna i det förlorande laget hade inte inför matchen kännedom om vem som skulle döma den aktuella matchen. Enligt handbollsförbundet ska den här informationen finnas tillgänglig innan match, men det är oklart från när den finns tillgänglig. Även om det innan matchen skulle finnas information om vem som ska döma saknas uppgifter om domarnas eventuella föreningstillhörighet.

Ledarna för respektive lag skulle alltså behöva göra en utredning rörande domarna innan alla matcher för att se om det förekommer jäv. En utredning som i stort sett inte är möjlig om en domare har ett relativt vanligt namn är.

Det förlorande laget valde att lämna en protest till tävlingsledaren och begärde att matchen skulle spelas om på grund av det uppenbara jävet. Tävlingsledaren informerade då om att protesten inte var möjligt att lämna eftersom 15 minuter hade passerat sedan matchen avslutades. Protesten avvisades alltså med hänvisning till att den inkommit för sent. Svenska handbollsförbundets regler innebär, så som de tillämpats i det här fallet, att en enskild tävlingsledare har mandat att utföra vad som i juridisk mening är en rättstidsprövning och utgå ifrån att fristen för att ge in ett klagomål saknar undantag. Svenska handbollsförbundets regler förhindrar alltså jäv i teorin. Men reglerna ställer upp formaliakrav som i praktiken hindrar prövning av en protest om jäv om inte respektive lag lyckats göra en egen jävskontroll innan matchen.

Ett starkt oberoende är ett av grundfundamenten i svensk idrott. Svenska Riksidrottsförbundet har därför ett eget avsnitt i sin uppförandekod rörande detta. Enligt koden har alla som verkar inom idrottsrörelsen ansvar för att motverka förekomsten av jäv. Föreningarnas intresse ska alltid sättas främst och det ska inte finnas minsta tvekan om idrottens neutralitet och objektivitet. I koden berörs uttryckligen domarens roll och vikten av att dessa utses på ett sätt som garanterar opartiskhet och undanröjer misstankar om jäv.       

Det förlorande lagets förening har efter försök att inleda ett ärende hos Svenska handbollsförbundets tävlingskommitté kunnat konstatera att regelverket ska förstås och tillämpas på detta sätt. Kanske behöver man inte vara en arbetsskadad jurist för att förstå att det finns skäl för Svenska handbollsförbundet att ta på de juridiska glasögonen och syna sitt regelverk. Det må för gemene person framstå som en obetydlig fråga. Men för den som på något sätt engagerat sig inom svensk idrott är det tydligt att Sveriges höga idrotts-svansföring (vilken landet enligt oss har med rätta) bygger på ett förtroende i alla led – från förening till Svenska riksidrottsförbundet. Ett förtroende som i allra högsta grad riskerar att skadas om regelverken inte utformas på ett sätt som innebär att idrottens utövande på lika villkor värnas.