Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

KRÖNIKA: ”Mitt första år som biträdande jurist – samfundet måste agera”

Krönikor
Publicerad: 2021-05-12 11:34

KRÖNIKA – av Hanna Bergwall, biträdande jurist på Advokatfirman Centra där hon trivs bra. Hon har tidigare gjort praktik och arbetat på en annan arbetsplats, från vilka erfarenheterna i texten kommer.

Rasism, diskriminering, urusla arbetsvillkor. Ja, det har inte varit en rolig start på karriären som biträdande jurist kan man väl säga. Redan på en av mina första intervjuer fick jag genomlida en lång utläggning av en manlig advokaten om hur besvärligt det är att anställa unga kvinnliga jurister. ”De får alltid barn!” utbrast han irriterat. Jag behöver knappast skriva att jag inte fick jobbet. På intervjuerna därefter kände jag mig alltid tvungen att förklara att jag inte var intresserad av att skaffa barn. Min nästföljande intervju var inte direkt en succé den heller, där förklarade HR för mig att ingen blev erbjuden ett fast jobb förrän man hade jobbat två år hos dem. Kanske var det mitt ansiktsuttryck, men inte heller det jobbet fick jag. 

Tillslut landar jag ett jobb. 

Det blev inte alls som jag hade tänkt mig. Första sommaren lämnades jag åt mitt öde med ett 30-tal klienter ensam på min arbetsplats. Jag gjorde så gott jag kunde. Googlade mig fram till svar. Tack och lov hade jag en praktikant som bara hade en termin kvar på juristprogrammet. Tillsammans hankade vi oss fram genom den processuella djungeln och tog oss ut på andra sidan utan några större missöden. Advokatetik hade jag knappt hört talas om. Om jag visste det jag vet idag hade jag sagt upp mig på studs. Men jag var ny, oerfaren och desperat efter ett jobb.

Trots att knappt någon vågar prata högt om det (man vill ju inte bli av med jobbet), vet jag att många delar min erfarenhet, inte minst när det kommer till lön och arbetstid. 

Enligt de advokatetiska reglerna ska biträdande jurister få en skälig lön som går att leva på. Man får inte vara anställd med provision om det innebär att lönen blir oskälig. Dessutom ska man för att kunna bli advokat ha haft en lön som minst motsvarar en tingsnotaries lön under sin tid som biträdande jurist. Min ingångslön år 2020 var 25 000 kr. Detsamma gäller mina vänner och kollegor. Ingångslönen för en tingsnotarie år 2021 är 28 600 kr. Jag hade ändå tur, en bekant till mig tvingas idag jobba på provision från dag ett vilket innebär i praktiken att hon inte har någon lön överhuvudtaget de första månaderna på sin arbetsplats. För dina 25 000 kr förväntas du ge mycket av dig själv. ”Här på Utbrända Advokater AB jobbar vi 16 timmar om dagen, kommer det bli ett problem för dig?”. Nej, siffran är inte påhittad. Inte heller frågan. Den är copy pasted direkt från minnet från en intervju. Och lydigt svarar vi alla; Självklart inte! Semester i enlighet med semesterlagen är bara att glömma. Kan du skrapa ihop en eller två veckor under sommaren ska du vara glad. Vill du ha ett skriftligt anställningsavtal? Ha! Glöm det!

Det jag berättar om här är en blandning av mina egna och mina kollegor och vänners erfarenheter. Det är sådant som man normalt erkänner i slutet av sin karriär. Anekdoter på 60-års fester eller i samband med talet vid avtackning inför pensionen. Inte i karriärens början. Jag är trots allt beroende av mina tidigare, nuvarande och framtida arbetsgivare. Utöver att ge mig mitt levebröd ska de även uttala sig i samband med min ansökan till advokatsamfundet. Det är inte konstigt att biträdande jurister är tysta och fogliga. Den makten som principalen har i förhållande till den biträdande juristen är enorm. Men jag väljer ändå att berätta, trots att det kan få konsekvenser i form av negativa omdömen till advokatsamfundet och flyende framtida arbetsgivare. Jag väljer att berätta för att jag fick ingen hjälp när jag berättade för advokatsamfundet om missförhållandena.

Jag väljer att berätta för jag vet att vi som bransch kan bättre. Lösningen är inte att tvinga nyutexaminerade jurister att driva juristbyråer för att få en dräglig tillvaro. Det banar vägen för rättsosäkerhet och andra otrevligheter. 
Trots allt detta är det inte arbetsvillkoren som gör det svårt att sova om natten. Det som gör mig mörkrädd är hur advokater gång på gång slirar på advokatetiken utan att det får några konsekvenser. Jag pratar om rutinmässig överdebitering, undermåliga jävskontroller, lögner i domstol, lögner på rättshjälpsblanketten, lögner om advokaten kunskaper, hot mot privatpersoner, hot mot anställda, hinder av det fria advokatvalet, principaler som kräver att biträdande jurister ska jobba med rättsområden som de själva inte kan, ja ni hör ju! Och det här har jag sett under bara ett års tid i branschen. Jag pratar om att det finns advokater som medvetet ger felaktiga råd för att skapa tvister och därmed genererar inkomst till byrån. Vi biträdande jurister ser allt detta men har idag ingen möjlighet att agera.

En biträdande jurist kommer inte att göra en disciplinamälan mot sin egen principal, så är det bara. Därför måste vi hitta andra sätt för biträdande jurister att dra i handbromsen. Advokatsamfundet, det är dags att ni hjälper oss att säga ifrån, ge oss verktygen och möjligheterna som vi behöver.


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se