KRÖNIKA ”Kvinnor jag tänker på”
KRÖNIKA – av Ulrika Rogland, tidigare domare och åklagare som nu arbetar som advokat och målsägarbiträde med fokus på brott mot barn, relationsvåld, sexualbrott och hedersvåld.
Jag har fått möjligheten att åter skriva en krönika här i Dagens Juridik.
Jag bläddrar igenom mina tidigare krönikor för att undvika upprepningar. Men allt jag vill skriva om har jag redan skrivit. För tyvärr har väldigt lite förändrats. Det jag nu främst tänker på och som jag skrivit om flera gånger är våld mot kvinnor. Stora ansatser ar gjorts det senaste året och även vissa förändringar men ändå fortsätter kvinnor utsättas för våld och män fortsätter döda kvinnor.
Medan jag skriver detta googlar jag kvinnor mord och upp kommer en artikel som publicerades för en kort stund sen.
”Morden på kvinnor ökar trots regeringens storsatsning.
-Det här året har börjat väldigt dåligt säger ansvarig minister Morgan Johansson”
Ja minst sagt dålig. Det pågår just nu 12 fall av misstänkt mord på kvinnor. Och utöver det en stor mängd fall med allvarligt våld. Och i bakgrunden finns alla barn som numera (äntligen!) ses som brottsoffer och som drabbas väldigt hårt
Jag läser jag boken ”Kvinnor jag tänker på om natten” av Mia Kankimäki. Boken handlar om några av alla fantastiska kvinnor som levde på 1800 talet och början av 1900 talet. Kvinnor hade då små möjligheter att bestämma något alls själv då männen bestämde över dem. Och ännu mindre möjligheter att resa och upptäcka världen. Trots det gjorde en del det.
Vi har kommit långt sen dess men fortfarande accepterar samhället att väldigt väldigt många kvinnor utsätts för våld och att kvinnor dödas av män. Ja hur ska man annars tolka att samhället låter det fortsätta ske.
Jag var med i en debatt om våld i nära relation för ett tag sen och till slut sa moderatorn.”Vi har förstått att Ulrika anser att fler män ska frihetsberövas”
Så sant. Det är en del av lösningen för att skydda kvinnor. Fler män måste frihetsberövas under tiden förundersökningen pågår. Det är inte kvinnorna som ska behöva fly till skyddat boende och rycka upp hela sina liv när de utsatts för våld. Leva under hot om att bli dödade.
Och riskbedömningar av männen måste göras redan vid första anmälan av kvinnan. Oavsett vilket brott det avser. Det låter så enkelt men ändå görs det inte.
Det är dessa kvinnor jag tänker på om natten.
Och särskilt en kvinna. Trots att förundersökning om allvarligt våld pågått i många månader och trots att mannen fortsatte begå brott mot henne blev han inte frihetsberövad.
Att det är en farlig man var mycket tydligt men ingen riskbedömningen gjordes. Upprepade gånger lovade polisen att man skulle agera men inget hände. Inte förrän han tog sig in i hennes bostad och knivhögg henne.
Jag läste om det i tidningen och när jag fick veta vem det var grät jag. Så onödigt. Tack och lov lever hon än.
Det finns många kvinnor att tänka på om natten och det krävs mer än ord för att det ska ske en förändring. Och det kan inte vänta.
