Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

KRÖNIKA: ”Klart jag blir påverkad – och så måste det vara”

Krönikor
Publicerad: 2022-11-10 11:46
Foto: Drago Prvulovic

KRÖNIKA – av Ulrika Rogland, tidigare domare och åklagare som nu arbetar som advokat och målsägandebiträde med fokus på brott mot barn, relationsvåld, sexualbrott och hedersvåld.

När jag skulle gå in i rättssalen omgiven av personsäkerhetsgruppen stod en ung tjej där, den tilltalades flickvän. Hon spottade på mig och skrek. Jag hade skydd med mig eftersom jag hade blivit hotad några dagar tidigare. Även min utredare var hotad och hans familj. Senare den dagen var även domaren hotad och fick bytas ut.

Detta är nu drygt tio år sen och var när jag arbetade som åklagare men det är en tid som påverkar mig och min familj fortfarande

Jag får ofta frågan hur jag orkar arbetar med det jag gör och om jag påverkas. Jag liksom alla vi som arbetar med svåra saker hittar strategier för att orka. Jag tränar hårt, omger mig med dem jag älskar, har hundar och katter som överfaller mig med kärlek när jag kommer hem, försvinner in i tv-serier. Men frågan om man påverkas är svårare. Vem hade jag varit om jag hade arbetat med något helt annat. När jag var yngre var jag mer osäker på om jag påverkades. Nu vet jag att jag påverkas. Såklart. Den dagen jag slutar påverkas av det jag gör och dem jag möter är det dags att sluta. Men det innebär också att det drabbar dem omkring mig. Jag är stundtals/ofta helt uppslukad av det jag gör. För det tar tid men mest för att arbetet tar och ger känslor.

Jag företräder henne som nästan blev dödad av mannen hon tidigare levt med. Mannen som inte vill släppa henne trots att det varit slut med dem sedan länge och trots att han träffar andra kvinnor. Den unga kvinnan som vittnar är en av hans flickvänner och hon bryter ihop när hon berättar om hur han behandlat henne. Vi bryter alla ihop i rättssalen när vi ser hur hon skakar av rädsla medan hon berättar och sneglar mot honom och vittnesstödet lugnandeklappar henne på ryggen. Vi bryter alla ihop inom oss men på ytan ser vi ut att vara samlade och rättegången fortsätter.

När jag promenerar omkring i Malmö och funderar på hur jag påverkats går jag förbi en gränd mot Lugna gatan. Det var här han stod och väntade. När han fick syn på henne körde han fram, väntade och körde sen fram, gick ur bilen med bajonetten i handen. Rusade mot henne och högg ner henne.

Och inte långt därifrån hade Alexandramannen sin lägenhet dit han tog unga flickor och förgrep sig på dem. Verkligen ingen lugn gata.

Nästan var jag än går i Malmö dyker minnen upp från olika händelser. Mitt arbete och de jag möter påverkar mig och har formar mig hela tiden. Och så måste det vara annars skulle jag inte göra ett bra arbete. Men jag känner fortfarande ett stort engagemang och det finns inget annat jag vill arbeta med.

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se

Dela sidan:
Skriv ut: