Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

KRÖNIKA: ”Jag är redo att fortsätta kampen för samernas rätt”

Krönikor
Publicerad: 2021-11-11 11:39

KRÖNIKA – av Camilla Wikland, advokat, Litigate Advokataktiebolag

Den 11 oktober i år meddelade Norges Høyesterett (Norges motsvarigheten till Högsta domstolen) dom i mål HR-2021-1975-S (Fosenmålet), som enligt min uppfattning och förhoppning, visar den juridiska vindriktningen för vårt urfolks rättigheter.

Jag har i min roll som advokat arbetat med samiska rättigheter i drygt 20 år. Det finns i rättspraxis flera exempel på hur urfolksrättigheterna förstärkts under dessa år. De som är det minsta bevandrade inom området har hört talas om Skattefjällsmålet (NJA 1981 s. 1), Nordmalingsmålet (NJA 2011 s 109, i vilket jag företrädde de vinnande samebyarna. En fjäder i hatten jag är mycket stolt över) och Girjasmålet (NJA 2020 s. 3). De tre målen handlar om olika saker, men har gemensamt att de förstärkt samernas positioner i förhållande till både staten, privata markägare och exploatörer. Inte minst har de bidragit till att allmänheten fått upp ögonen för några av de samiska frågor som är aktuella i vår samtid.

Målen har ytterligare en sak gemensamt. De är, sett ur ett historiskt perspektiv, mycket unga. De tre mest framträdande domarna på området har meddelats mellan år 1980 och 2020. Samerna har upparbetat sina rättigheter i de norra delarna av (bland annat) Sverige och Norge under århundranden tillbaka och har allteftersom statens position förstärkts fråntagits sina rättigheter antingen utan juridiska grund eller utan att skäligen kompenseras för ingreppet.

De renskötande samernas markrättigheter är bland annat skyddade genom regeringsformen (svensk grundlag) och Europakonventionen som är lag i Sverige. Samernas renskötsel är också en viktig del av samernas kulturutövning som är skyddad enligt den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR). Sverige har ratificerat ICCPR vilket betyder att staten är skyldig att se till att den efterlevs.

Enligt minoritetsskyddet i artikel 27 ICCPR får inte de som tillhör etniska, religiösa eller språkliga minoriteter nekas rätten att i gemenskap med andra medlemmar av sin grupp ha sitt eget kulturliv, bekänna sig till och utöva sin egen religion och använda sitt eget språk. FN:s människorättskommitté har särskilt anfört att kulturutövningen som är skyddad i artikeln bland annat tar sig uttryck i urfolkets speciella levnadssätt i samband med användningen av markresurser. Skyddet omfattar aktiviteter som ingår i urfolkets traditionella levnadssätt – för samerna är renskötseln något som skyddas. Jag har i mitt arbete med de samiska frågorna under många år försökt förmå domstolarna att tillämpa artikel 27 ICCPR. Min uppfattning är att svenska domstolar hittills tyvärr ställt sig passiva till detta.

I den nya norska Fosendomen prövade domstolen frågan om två vindkraftparker som uppförts i norska samers renbetesland bryter mot skyddet i artikel 27 ICCPR. Hoyesterett kom fram till att vindkraftparkerna är otillåtna enligt artikeln och fastslår att artikeln är en så kallad tröskelbestämmelse. Verksamheten är otillåten om den innebär väsentligt negativa konsekvenser för samernas möjlighet att utöva sin kultur – att bedriva renskötsel. Eftersom tröskeln är nådd ska en proportionalitetsbedömning mellan renskötseln och det motstående intresset – i detta fallet vindkraft – inte göras.

Den här domen sticker ut på flera sätt. För det första tillämpar domstolen artikel 27 ICCPR på ett sätt vi inte tidigare sett i förhållande till de samiska markrättigheterna. Domstolen befäster alltså ny och mycket viktig rättspraxis på området. För det andra finner domstolen att vindkraftparken bryter mot artikel 27 ICCPR när vindkraftverken redan är uppförda. Även detta sticker ut i rättstillämpningen.

Jag tror och hoppas att den här domen kan ge de svenska domstolarna vägledning i liknande frågor. Jag kommer för mina klienters räkning med kraft argumentera för detta och tydligt framhålla att de svenska domstolarna ska beakta Fosendomen även om den är från vårt grannland Norge. Det finns ingen anledning för svenska domstolar att göra en annan bedömning av artikel 27 i ICCPR, som gäller vårt gemensamma urfolks rättigheter, än vad den norska domstolen gjort. Jag tror också att den här domen kan göra Skattefjällsdomen, Nordmalingdomen och Girjasdomen sällskap i listan över sådan rättspraxis som kommit att bidra till att samernas rättigheter vinner mark i förhållande till staten, privata markägare och övriga exploatörer.

Vi befinner oss i vad som på tidslinjen förhoppningsvis kommer markeras som perioden där statens kolonisering av Sápmi mötte motstånd både i opinionen och genom domstolarnas judiciella makt. Ett motstånd och en utveckling jag är tacksam att jag får vara en del av och välkomnar med öppna armar. Jag är redo att fortsätta kampen för samernas rättigheter med nya argument och med ny kraft!


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se