KRÖNIKA – av Caroline Snellman, ägare och VD för LegalWorks Advisory, aktiv i bland annat Tjejzonen, Ownershift, Metoo-Uppropen och ICC.
Två snubbar sliter dragande en kärra med fyrkantiga hjul, medan en springer efter och försöker sälja in ett runt …… ”Vi har inte tid just nu” blir svaret till säljaren under anletes svett, beskriver Per Furumo kvickt och målande utifrån en tecknad grej han har sparat i minnet.
Det är Alla helgons dags morgon och telefonledes avhandlas i tur och ordning det oomkullrunkeliga faktum (eljest ett av Pers favorituttryck) rörande juristskråets försiktighet vad gäller att tänka nytt, eller, i värsta fall, inte tänka alls (den icke-reflekterande sidan) jämte lagom skvaller på stan.
Vi skrattar, pratar AI, domedagscenarier, författaren Yuval Harari, skatteplanering och döden. Vi är båda glada skattebetalare, vill jag ängsligt tillägga redan här. Per är dessutom på riktigt intresserad av juridik och jurister samt kommer, till min stora överraskning, ut som flegmatiker.
Vi möts friktionsfritt i våra olikheter.
Per sätter fingret på den ängslighet som uppstår i en miljö som fostrar människor i att aldrig någonsin ha fel, EVER. Jag skänker en högst ofrivillig (men välvillig) tanke till ett pärlband av expartners (både juristbyråer och personer). Självreflektion står inte högst på schemat, idag heller.
Per lyckas som alltid ge mig nya perspektiv och denna gång (något dualistiskt i förhållande till bristande riskaptit) rör det hyllandet av det flegmatiska tänkandet. Jag frågar vad i helvete han avser med flaggmatisk. Han menar flegmatisk,långsamt tänkande (inte att misstas för oförnuft). Och lyfter i sammanhanget behovet att peta sig i naveln innan något kan släppas fritt till allmänheten.
Det låter både klokt och plågsamt, för en som uppenbarligen begåvats med något av de andra temperamenten utifrån en obsolet teori om kroppsvätskor*. Kan tilläggas utan problem: att hiva ur sig rappakalja i parti och minut är möjligen ett utfall av Dunning-Kruger-effekten och inte hänfört till kroppsvätskor.
Här behöver både jag och läsaren en paus.
Klipp till Wikipedia och några googlingar senare.
*På grundval av en teori om de fyra kroppsvätskorna (som praktiserades av Hippokrates), framställde läkaren Galenos (några hundratals år efter ”medicinens fader”) en teori om fyra temperament: flegmatiker (tröga) med överskott av slem; koleriker (hetsiga) med överskott av gul galla; sangviniker (gladlynta) med mycket blod; och melankoliker (svårmodiga) med överflöd av svart galla.
Vi lämnar slem och galla och övergår till sport. Skoja. Men vi håller oss kvar vid balanser.
I en tid som uppvisar synnerliga svårigheter med att hålla två saker i åminnelse samtidigt, vill kolerikern i mig, på alla själars dag, stående på toppen av Mount Stupid, förkunna och gestalta följande:
I människan ryms både svart och vitt.
I livet både sorg och glädje.
I juristen både facit och misstag.
Förlåt oss våra synder och låt oss istället balansera våra kroppsvätskor!
Jag ser framför mig hur jag ger min flegmatiske vän ett järn.
Och mig själv, som koleriskt lagd, ett rekommenderat chillpill.
