Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

KRÖNIKA: ”Den värdelösa korruptionens dag”

Krönikor
Publicerad: 2021-12-09 09:16

KRÖNIKA – Louise Brown, antikorruptionsexpert på FCG.

“Hur prissätter du korruptionsrisk, och blir det en sanktion om bolaget inte förebygger mutor?”

Om svaret är ‘ingen omedelbar’, eller, att ‘risken att straffas är begränsad’, kan reaktionen bli “då prioriteras det inte”. 

Det är skillnad på en bötesdriven verksamhet och en affärsdriven verksamhet. Likaså är det skillnad på beteendestyrning genom rädsla, eller genom att man vill göra rätt. I den bästa av världar är det självklart att vi agerar rätt för att det finns en vilja att göra rätt. Inte för att vi annars straffas. 

Den 9 december är den internationella anti-korruptionsdagen. Inga pris delas ut denna dag, men prislappen för korruption ifrågasätts fortfarande. För det är den andra vanliga frågan. “Hur prissätter du korruptionsrisk i ett bolag?”. I kontrast till möjligheten att beräkna pris på ett ton koldioxid, menar många att det saknas dito inom korruption. Utöver en potentiell företagsbot på 500 miljoner kronor här hemma eller internationella böter i mångmiljardklassen vilket svenska företag råkat ut för, eller fängelsestraff, så klart. 

Visst kan jag hänvisa till att prislappen för en mutskandal kan sättas till tjugo gånger bötesbeloppet i form av aktievärdestapp, vilket en bolagsföreträdare påpekade i samband med en nu pågående mutbrottsrättegång. Andra kostnader på bolagsnivå kopplade till marknadsvärdet, varumärkespåverkan, personalmoral och attraktivitet som arbetsgivare, i termer av direkt kausalitet i relation till korruption är dock svåra att ge en precis beräkningsmodell för. Det är också på denna argumentationsarena som matchen avgörs mellan det bötesdrivna och affärsdrivna syftet. Det är också det som gör skillnaden mellan ett effektivt compliance-system och ett dito som bara blir dyrt och dåligt, när det saknas genuin förståelse och syfte. 

En obestridbar kostnadsdrivare som vi utan motsägelse kan koppla till korruption är det otacksamma arbetet att nödgas ersätta fallerade företagsledare, och vem vill ärligt talat själv hamna på hyllan i näringslivets mellandagsrea?

Samtidigt som vi förfäktar möjligheten att ‘prissätta’ korruption på bolagsnivå och därför kunna ta ställning till riskerna, tycks vi besatta av listor. Årets Uppstickarbolag, Årets Arbetsplats, Årets Hållbarhetsnånting. Vi fortsätter att flockas kring dessa även om den direkta korrelationen till varumärke och bolagsvärderingen inte kan bevisas. Motsatsen, det negativa påverkansvärdet när det går galet borde vara minst lika uppmärksammat.

På ett makroplan, kostar korruption enligt FN 5 procent av BNP globalt, från 3 procent eller mer hos oss till 20 procent som en ‘skatt’ på allt i vissa länder. Korruption som företeelse är långt mer infekterande än vad vi ofta vill förstå. Sedan de göteborgska mutskandalerna för några år sedan har vi utvecklat en panisk rädsla för låta oss bjudas på lunch eller middag, då det kan uppfattas som fel. Det är en otillbörlig påverkan av blygsam sort i sammanhanget. Mutor betalas för att skapa falska kundutvärderingar vilket ger falska förespeglingar för konsumenten, för att bevilja bolån när det saknas kreditvärdighet, för att blunda för svartarbete, förfalska miljöcertifikat, möjliggöra penningtvätt, utfärda både vanliga pass och Covid-pass, komma först till vaccination, eller för till exempel match-fixning. Även global geopolitik påverkas. Försvar och säkerhet i merparten (62 procent) av alla länder (86) som ingår i Transparency Internationals index är högt exponerade för korruptionsrisk. Antaget att siffror som dessa från Internationella Valutafonden och liknande organisationer inte är fabulerande, så förstår både jag och du förstå att det är allvar. 

OK, säger du, men det är ju inte Sverige. Under året har flera myndighetsrapporter larmat om den organiserade brottsligheten, där särskilt byggbranschen utmärker sig, och som vi håller på att förlora kontrollen över. Vi ska inte tro annat än att svart arbetskraft, skattebrott, bedrägeri, penningtvätt och sist men inte minst mutor som medel och möjliggörare, är en mycket bra affär i Sverige idag. Därför har den organiserade ekonomiska brottsligheten bitit sig fast, och det är inte mindre kioskverksamheter, utan högt upp i näringskedjan t ex i offentliga upphandlingar som den är en risk att räkna med. Vi kan vidare läsa i Nordic Business Ethics Survey att 17 procent av svenska respondenter (2020) har sett att muta erbjudits eller efterfrågats i sitt arbete, samt att 62 procent i det läget väljer att inte agera, en siffra som ökat sedan året innan. 

Det finns ett pris, inte på, utan mot korruption. Årets Visselpipa, som delas ut av Transparency International Sverige varje år, till någon som på ett aktivt sätt visat på missförhållanden och korruption. Det är otroligt viktigt,och mycket korruption skulle aldrig komma upp till ytan om det inte vore för visselblåsare, men helst skulle jag önska att vi slapp. För när någon modig själ slår larm, är ju skadan redan skedd. I affärstermer kan vi översätta det med årets hjärt-och lungräddning, där patienten varit sjuk sedan länge och borde behandlats profylaktiskt.

Det rör sig alltför långsamt på anti-korruptionsfronten. Läget förbättras inte, snarare blir världen mer korruption. Länder i toppen bland världens minst korrupta, enligt Corruption Perceptions Index, driver på problematiken i mindre transparenta länder genom aktivt mutande och ta rygg på utrymmet att driva affärer med ogenomträngliga företagsupplägg för att slippas synas från hemmaplan. Till sin hjälp tar man målvakter i styrelsen, bulvaner, mindre godräknade professionella möjliggörare inom bank och advokatskrået, samt penningtvätt. Vi outsourcar alltså korruptionen till andra jurisdiktioner. 

Jag önskar självklart också att vi borde kunna prissätta korruptionsrisken på individuell bolagsnivå med kirurgisk precision, inräknat till och med risker i gråzonen såsom vänskapskorruption vilket är typiskt för Sverige. Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka att en avsaknad beräkningsprecision helt enkelt används som mer eller mindre bra förklaring för passivitet. En god vän till mig arbetar med unga människor som riskerar att hamna i gängkriminalitet, eller som vill hoppa av. För varje individ som hen och hens kollegor kan hjälpa på rätt köl, sparar samhället 6 miljoner kronor, fick jag förklarat för mig. Därför är satsningen logisk. Exakt samma korrelationsretorik måste kunna användas vad gäller korruption. 

Du som läser detta -Jag är öppen för förslag på varför det inte skulle vara värt att reducera kostnadsmassan för korruption, från enskilda bolag och upp i samhällskedjan. Och du, jag bjuder på lunch som tack för hjälpen!


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se