Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”KRÖNIKA: Brottmålstaxan kan slå väldigt fel i ungdomsmålen”

Krönikor
Publicerad: 2022-10-07 12:53

KRÖNIKA – av Camilla Wikland, advokat, Hope Advokater

När en ung person misstänks för att ha begått ett brott måste polis och åklagare snabbt utreda brottet. Det är viktigt för att utredningen ska bli så bra som möjligt och för att kopplingen mellan brottet och straffet ska bli tydlig. Tingsrätten måste snabbt kalla till en huvudförhandling om åtal väcks.

Att företräda en ungdom ställer höga krav på den advokat som utses till offentlig försvarare och detta gäller både vid allvarlig brottslighet och vid misstanke om ett mindre allvarligt brott. Det går inte att jämföra det uppdraget med att företräda en vuxen person som är misstänkt för motsvarande brott.

De flesta ungdomar är ostraffade sedan tidigare. De har sällan mött rättsväsendet innan och har inte heller kunskap om vad en förundersökning är eller hur en rättegång går till. Det är ofta en utmaning att förklara misstanken för ungdomen och vilka påföljder som kan bli aktuella. Det är viktigt för försvararen att lägga tid på att förklara för ungdomen och löpande vara tillgänglig för frågor. En ungdom som är misstänkt för ett brott är också ofta extra nervös och har många frågor kring vad det är som väntar under förundersökningen och den kommande förhandlingen. Det kurativa stödet som krävs ska inte underskattas.

Eftersom det rör sig om minderåriga personer måste även kontakten upprätthållas med ungdomens vårdnadshavare och finns det två vårdnadshavare har båda rätt till kontakt med försvararen. Socialtjänsten är också regelmässigt involverade i ärendet. Det är inte lämpligt att skicka över en dom till en ungdom och vårdnadshavarna utan att gå igenom den muntligen och ge tid och utrymme för frågor angående domen. Skyldigheten och behovet att ha kontakt med vårdnadshavarna innebär att advokaten i praktiken har tre ”klienter” i denna typ av ärende.

Det är alltså viktigt att den person som företräder en ungdom särskilt tar sig tid, visar engagemang och förståelse och är tillgänglig för klienten. Detta gäller särskilt med hänsyn till de regler som finns i rättegångsbalken och som säger att försvarare skall tillvarata den misstänktes rätt ”med nit och omsorg” och ”i detta syfte verka för sakens riktiga belysning”. Enligt rättegångsbalken bör till exempel försvarare ”så snart ske kan, genom överläggning med den misstänkte förbereda försvaret.” Även enligt de etiska reglerna som advokater lyder under är advokater skyldiga att tillvarata klientens intresse med ”omsorg, noggrannhet och tillbörlig skyndsamhet”. Enligt de advokatetiska reglerna är advokater också skyldiga att hålla klienten underrättad om hur ärendet fortlöper. Detta innebär exempelvis en skyldighet att meddela klienten om den kontakt advokaten har med polis och åklagare i ärendet.

En offentlig försvarare har rätt till skälig ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Ersättningen för arbete ska bestämmas med utgångspunkt i den tidsåtgång som är rimlig med hänsyn till uppdragets art och omfattning och med tillämpning av en timkostnadsnorm. Domstolsverkets utfärdar föreskrifter om brottmålstaxa för offentlig försvarare i tingsrätt och hovrätt. Brottmålstaxan gäller om den sammanlagda förhandlingstiden i tingsrätten eller hovrätten inte överstiger 3 timmar och 45 minuter. En timmes tidsspillan ska anses vara inkluderad i taxan.

Reglerna om brottmålstaxa innebär att den offentliga försvararen får ett visst förutbestämt belopp i ersättning för hela ärendet beroende på hur lång huvudförhandlingen har varit. Huvudsyftet med taxan när den infördes var att få en mer effektiv kostnadskontroll och inte att merparten av all ersättning skulle hanteras enligt denna. Taxan ska användas när det är lämpligt och får överskridas om målet krävt avsevärt mer arbete än normalt.

Så hur fungerar brottmålstaxan i praktiken? Om en förhandling till exempel tar 42 minuter (0,7 timme) får den offentliga försvararen 3 155 kr exklusive moms i ersättning för sitt arbete. Ersättningen omfattar allt arbete som lagts ned i ärendet samt en timmes tidsspillan. Tidsspillan är den tiden som advokaten inte kan arbeta med annat under tiden hen till exempel tar sig till och från domstolen. Om man räknar bort arvodet för en timmes tidsspillan (1 320 kr) återstår 1 835 kr i arvode och det motsvarar ca 1,3 timmes arbete för den offentliga försvararen. Förhandlingen i exemplet är som sagt 0,7 timme och kvar blir då 0,6 timme (eller 36 minuter) för att utföra allt annat arbete med ”nit och omsorg”.

Jag har full respekt för att brottmålstaxan har sin funktion för enklare mål som till exempel rör olovlig körning, stöld och narkotikabrott när en vuxen är tilltalad. Den offentliga försvararen vet vilket arbete som hen förväntas lägga ner, det räcker med ett kortare inledande telefonsamtal med klienten och att försvararen träffar sin klient en stund innan huvudförhandlingen.

Men låt mig ge ett exempel från verkligheten hur fel brottmålstaxan kan slå om den tillämpas i ett enklare mål där en ungdom står åtalad. En förhandling som jag hade för en tid sedan var just 0,6 timme och jag hade alltså efter den tid det tar för mig att åka till och från tingsrätten 0,6 timme för övrigt arbete i ett ärende där min klient var en 16-årig sedan tidigare ostraffad ungdom. Den stunden krävdes för att träffa klienten och vårdnadshavarna på tingsrätten innan förhandlingen för att förbereda och stötta klienten.

Detta innebär att jag enligt domstolen inte skulle ha haft inledande kontakter med polisen, klienten och vårdnadshavarna för att bland annat bestämma tid för förhör, inte skulle ha varit med min klient på polisförhöret som varade i ungefär 1,5 timme, inte heller skulle åkt till den polisstation där förhöret hölls och som ligger ca 7 km från tingsrätten och från mitt kontor, inte skulle ha talat med åklagaren när hen ringde mig för att fråga hur min klient såg på ett strafföreläggande, inte skulle ha gått igenom stämningsansökan och de ca 35 sidorna i förundersökningsprotokollet när dessa mailades till mig från tingsrätten, inte heller skulle ha haft kontakt med klienten och vårdnadshavarna för att meddela att åtal väckts, inte skulle ha svarat på mail när tingsrätten kontaktade mig angående när huvudförhandlingen skulle hållas, inte skulle ha någon kontakt med klienten och vårdnadshavarna eller förbereda mig själv inför förhandlingen och slutligen inte skulle ha gått igenom domen och dess konsekvenser med klienten och vårdnadshavarna.

Så hur skulle jag som offentlig försvarare med särskilda åtaganden som advokat ha hanterat mitt ärende? I detta fall hade det bara funnits två alternativ; genomföra alla nödvändiga åtgärder på det sätt jag gjorde och därmed behöva lägga ner avsevärt mycket tid utan att få betalt eller tacka nej till tingsrättens förfrågan om uppdraget med hänvisning till att jag inte kan genomföra mitt uppdrag enligt de krav som ställs upp enligt rättegångsbalken och de advokatetiska reglerna. Givetvis kan man till viss del som advokat ”bjuda på sin tid” och det sker ofta i praktiken. Men i förlängningen är det varken rimligt eller hållbart för advokater att inte få betalt för det arbete som utförs och som vi är skyldiga att genomföra.

Det finns anledning att granska offentliga försvarares arvoden och det är viktigt att våra statliga medel förvaltas på rätt sätt. Men domarnas iver att vara delaktiga i att sänka kostnaderna för offentliga försvarare i brottmål får inte innebära att skickliga och engagerade advokater väljer att tacka nej till ungdomsmål. Konsekvenserna för detta skulle kunna bli förödande, för vem ska då företräda våra ungdomar?  

´

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se

Dela sidan:
Skriv ut: