KRÖNIKA – av Nooshi Aknooni Ficks, advokat och grundare av Advokatfirman Aknooni Ficks som tidigare arbetat som affärsjurist men numera är specialiserad inom brottmål och arbetar som försvarsadvokat, målsägandebiträde och särskild företrädare för barn.
Våldsvågen lamslår Sverige och kryper allt närmare. I ett av världens rikaste länder har vi flera dödsskjutningar och sprängningar i veckan som sker i bostadsområden där oskyldiga drabbas och på allmänna platser mitt på dagen. I många fall utförs dessa grova våldsbrott av barn och ungdomar.
I en tid där vi behöver enas, har vi politiker som inte samarbetar och istället presenterar enkla lösningar på svåra problem. De förslag vi hittills sett är att låsa in fler, höja straffen, ta bort straffrabatten och utvisa de som begår brott. Det har nästan blivit en tävling om vem som kan komma med det hårdaste förslaget. Ingenstans i politiken pratas det om det självklara, hur vi ska förhindra så att barn inte blir indragna i kriminalitet. Och hur ska vi hjälpa de som vill lämna kriminaliteten? För att låsa in fler, höja straffen och slopa ungdomsrabatterna är inte lösningen. Istället kommer allt yngre barn att groomas och rekryteras in i kriminalitet. För det är precis det som sker just nu och därför behöver vi satsa på förebyggande arbete inom skola, förskola och fritidsgårdar.
Den här utvecklingen kan endast vändas om vi enas och hjälps åt för ett öppnare och mer inkluderande samhälle. Vi aktörer inom rättsväsendet har även ett stort ansvar när vi möter barn och ungdomar som hamnat i kriminalitet.
I min yrkesroll som försvarsadvokat försöker jag möta ungdomarna och barnen bakom brotten. Många ungdomar är väldigt tuffa och macho första gången vi ses under ett polisförhör. Jag bemöter alla mina klienter med värme och lyssnar på vad som har hänt. Jag visar mina klienter att jag genuint vill förstå hur personen i fråga hamnat i den här situationen, utan att döma. Jag vet inte om det är för att jag är en kvinnlig försvarsadvokat, men ganska snabbt möter jag den där vilsna, rädda eller arga ungdomen bakom machofasaden. Ofta rör det sig om tvång, utanförskap, rädsla, bristande konsekvenstänk eller status som får barn och ungdomar att begå brott. I de allra flesta fall handlar det om barn som mår dåligt, som inte har någon framtidstro eller som strävar efter att få tillhöra en gemenskap.
Vi inom rättsväsendet bör därför bemöta de här barnen på ett vänligt sätt för att inte förstärka deras självbild om att det inte finns en plats för dem i vårt samhälle. Vår uppgift, förutom juridiken, bör vara att ge barnen vägledning och framtidstro. Tillsammans måste vi få dem att återfå förtroendet för vårt rättsväsende.
I en tid som den vi befinner oss i just nu är det lätt att låta rädslan ta över och lyssna på de enkla lösningarna som vi matas med. Lås in, straffa och utvisa dem som begår de här grova våldsbrotten. Allt för att återfå tryggheten. Men vad vi inte får glömma att det rör sig om barn som många gånger är brottsoffer eller offer för det samhälle och den utanförskap som idag finns i Sverige. Med värme och empati måste vi därför hjälpas åt och visa dem att det finns en väg ut ur kriminaliteten, även om vägen ibland kan vara lång och krokig. I ett av världens rikaste länder måste vi faktiskt kunna visa barn att det finns andra alternativ så att kriminalitet INTE blir ett alternativ.
