Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

KRÖNIKA – ”Alla små hjärtan i mitt hjärta”

Krönikor
Publicerad: 2020-03-12 10:05
Foto: Drago Prvulovic

KRÖNIKA – av Ulrika Rogland, tidigare domare och åklagare som nu arbetar som advokat och målsägarbiträde med fokus på brott mot barn, relationsvåld, sexualbrott och hedersvåld

Lilla söta du. Allt för snabbt tog ditt liv slut. Bara tre år gammal blev du tvungen att lämna de du såg som dina föräldrar för att bo med de föräldrar som var dina biologiska. Det var inte ditt val. Ingen frågade dig men om de hade gjort det hade svaret varit givet. Du fick inte möjlighet att komma till tals eftersom du liksom många andra barn inte anses veta vad som är bäst för er. Andra vuxna-politiker, socialsekreterare domare – är de som bestämmer vad som är bäst. Så gjorde domare även i detta fallet och även om alla förstod att separationen skulle bli svår för dig ansågs detta vara det bästa för dig. På sikt. Du blev då tvungen att flytta från din trygghet, från hela din värld. Och nu finns du inte längre kvar hos oss. Lilla hjärtat.

Den 1 januari i år blev Barnkonventionen lag. Enligt Barnkonventionen och enligt de svenska lagar som redan fanns före dess ikraftträdande ska barnets bästa alltid beaktas. Det låter bra men vad är barnets bästa? Väldigt sällan ser jag att barnets bästa beaktas. Istället är det vuxnas rättigheter vi ser till. Barnen betraktas mer som saker som tillhör vuxna och som ska umgås och bo med de vuxna som vill ha rätt till dem. Barn ska ha rätt att komma till tals men även när de får komma till tals är det sällan deras vilja får betydelse. Visst det är sant att man inte alltid kan lägga det ansvar som krävs på barnet. Men vi vuxna måste väl i alla fall anstränga oss för att ta reda på vad som verkligen är just det här barnets bästa. Inte bara följa någon princip som att de biologiska föräldrarna och påstådd anknytningen till dem är det bästa för barnet, att det bästa för barnet är att ha god kontakt med båda sina föräldrar etc. I den bästa av världar är det så men inte i den värld vi lever i. I den värld vi lever i finns biologiska föräldrar som inte kan ta hand om sina barn för de kan knappt ta hand om sig själva. Barn är inga saker man kan komma och hämta efter flera år när man tillfälligt eller kanske till med permanent förändrat sitt liv till det bättre. Barn är inte saker man som förälder ska få kräva att ha halva tiden. Barn är inte saker man ska få ha hos sig även när man utsatt den andra föräldern för psykiskt, fysiskt eller ekonomiskt våld. Våld som även drabbat barnet. Barn är inte saker som domaren ska ”tvinga” föräldrarna att komma överens om.

Jag har skrivit det innan och jag kommer fortsätta skriva det tills en förändring sker. Ge barnen egna ombud som får möjlighet att på riktigt uttala sig om vad som är bäst för just detta barnet. Endast särskilt lämpliga domare ska jobba med barnärenden och för dem ska krävas särskild utbildning. Alla som arbetar med barn ska vara särskilt lämpliga, ha utbildning och ha tid.

Politiker lovar nu att lagen ska ändras. Låt så ske och låt den efterlevas. Det behövs en ”lex Lilla hjärtat” men inte bara för barn som omhändertagits utan för alla barn.

Jag kommer att tänka på låttexten ”Låt mig vara din soldat”

Kära politiker som lovar låt det inte bli ”luftslott utav ångest”

Och älskade barn. Låt mig vara er soldat. Så länge det behövs ska jag slåss för er.

Krönikan är en del av Dagens Juridiks satsning, tillsammans med Legally Lady, där advokat Ulrika Rogland, tidigare JK Anna Skarhed, advokat Camilla Wikland samt juristerna bakom #medvilkenrätt Emma Fagervall, Ida Kjos och Caroline Snellman turas om att skriva kolumner en gång i veckan.


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se
Kommentarer
Håll dig till ämnet i artikeln du kommenterar och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och för berörda personer i artikeln. Inlägg som vi bedömer som olämpliga kommer tas bort.