Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Kan man vara advokat och ha en liten bebis?”

Krönikor
Publicerad: 2020-05-14 13:18

KRÖNIKA – av Ida Kjos, chefsjurist och initiativtagare till #medvilkenrätt, aktiv för jämställdhet via sociala medier samt styrelseledamot i Dopingkommissionen.

Med bara två månader kvar till beräknad nedkomst av mitt andra barn har frågan om graviditet, föräldraledighet och återkomst till arbetet legat och gnagt en del i mig. Jag kan inte undgå att reflektera över hur svårt och känsligt detta ämne tycks vara att både samtala om, och på riktigt förändra attityder kring. Det är fortfarande en övervägande majoritet kvinnor som tar ut mesta delen av föräldraledigheten. Det finns få kvinnor med barn på ledande positioner med familjerelationer i behåll. Att vara föräldraledig från sitt arbete innebär ofta att bli omsprungen i karriären och en given paus i löneutvecklingen.

Tiden därefter är ofta kantad av en enorm stress över vardagspusslet och viljan att leverera på sin arbetsplats. Utöver detta tycks många chefer och arbetsgivare inom branschen leva med föreställningen om att familj är ett hinder för karriär, att kvinnor och män som väljer att stanna hemma med sina barn, prioriterar bort sin karriär, och att graviditet är något som gör kvinnan både dum och tillåter plumpa kommentarer. Vi borde ha kommit längre än såhär.

Av nyfikenhet bad jag mina branschkollegor att dela sina upplevelser med mig. Nedan följer ett urval av alla de berättelser som kom in under bara några få dygn. Notera att kommentarer kommer från både män och kvinnor – vilket visar på hur vi alla bär ett gemensamt ansvar för att förändra dessa attityder och strukturer.

”Min närmsta chef när jag gick på föräldraledighet: ”Kom nu inte tillbaka förrän du kan komma tillbaka 100%, man kan inte jobba deltid på vår tingsrätt.”

”När jag berättade för min chef att jag var gravid sa hen: Åh va roligt. Grattis! Jag tyckte nog att dina bröst blivit större.”

”Är du gravid? Så olyckligt, du behöver ju fokusera på jobbet nu.”

”Jag arbetar inom domstolsväsendet och fick kommentaren ”de måste rekrytera fler killar, för så fort en tjej avancerar kommer en graviditet som ett brev på posten”. Det gjorde mig så förbannat arg, inte minst eftersom min graviditet kom efter flera års försök och en ivf-process.”

Under min första graviditet var jag själv verksam som advokat på byrå. Jag minns särskilt den reaktion jag fick när jag på skakiga ben tagit mod till mig för att berätta att jag var gravid med mitt första barn: ”Kan man vara advokat och ha en liten bebis?” fick jag som svar. För mig hade det fram till den tidpunkten varit självklart att fortsätta på advokatbanan. Men, där och då slog det mig att om min egen arbetsgivares inställning var att den ekvationen inte var värd att försöka lösa, kanske det var värt att överväga andra karriärvägar – trots att min dröm hade varit att avancera inom byråvärlden. Det blev vidare tydligt att mitt stundande föräldraskap inte skulle gagna min karriär, utan snarare addera ytterligare stress och känsla av otillräcklighet.

”När jag berättade att jag var gravid: Jaha, vad ska du göra sen då för jobba på byrå kan du väl inte fortsätta med?”

”Det finns även en attityd om att man måste göra ett val mellan karriär och barn. Och särskilt mellan delägarskap och barn, ungefär ”det förstår man väl att det inte går att kombinera”.”

”Är tingsnotarie. Blev klappad på magen av en nämndeman som sa ”de va en rejäl köttbulle du har där inne.”

”Redan under intervjun borde jag ha vänt på klacken och gått efter upprepade frågor om jag var barnkär, flexibel, gillade att ”kötta” på kontoret osv. Jag valde att inte prata om att jag hade en ettåring hemma eftersom jag äcklades av dessa frågor. När jag började jobba och lite casual slängde fram att jag faktiskt hade make och son så var beskedet ”barn är inga problem” – 3,5 år senare fattade jag att de menade att barn var problem, bara inte deras problem. Hela första halvåret på byrån jobbade jag gräsliga timmar, fick uppgifter slängda i knät på mig kl 18 med krav på leverans dagen därpå och inte EN ENDA gång reflekterade någon delägare över att jag behövde vara hemma. Jag var junior och ville visa mig arbetsför, men de seniora bör rimligen haft mognad och etisk kompass att skicka hem en eller dirigera om arbetet. Men icke. Jag hoppas att tiderna förändras sakta för nästa generations medsystrar.”

”Vid min första graviditet vägrade lagmannen helt sonika att planera min mig på mål inom 6 mån från nedkomst, trots att jag tydligt signalerade att jag inte tänkte stanna hemma länge.”

”När jag varit föräldraledig med mitt första barn hade jag ett uppstartsmöte med min chef (jag hade en ledande roll på min enhet och var så otroligt laddad och peppad på att börja jobba igen) då sa hon till mig: ”Vi tänkte att du skulle får börja med lite enklare uppgifter nu när du varit föräldraledig och mosig i huvudet.” Mosig i huvudet var typ det sista jag kände mig. Jag förlängde min föräldraledighet och sökte och fick ett jobb som expert på en myndighet istället.”

”När jag började på byrå hade vi en senior biträdande jurist i vår grupp som var gravid. När hon inte var med så snackades det ganska vitt och brett om hur hon skulle CTL:as (Councel to leave) till att gå till en roll som bolagsjurist hos nån av klienterna för att hon sen skulle hamna i tacksamhetsskuld och fortsätta anlita byrån. Det fanns liksom inte på kartan att hon skulle kunna återkomma efter föräldraledighet, trots att hon slitit hund och var väldigt duktig. Så himla trist! Kan tilläggas att jag sa upp mig kort därefter, kunde inte se mig själv lägga långa timmar där för att sen inte kunna kombinera med att bli förälder.”

”När jag såg mig omkring i organisationen under graviditeten fanns det inte många kvinnor med små barn som jag kunde spegla mig i. Det saknades helt enkelt representanter för det som skulle bli mitt liv. Det skapade såklart en osäkerhet kring om det ens var möjligt att vara småbarnsförälder och arbeta på byrå.”

”Ägaren pratade inte med mig över huvud taget på flera veckor efter att jag berättat om min graviditet. Fått höra från chefen på ett ”skämtsamt sätt” flera år innan jag blev gravid att min man får ta all föräldraledighet. Nu är ägaren väldigt besviken på mig för att hon uppfattat att jag skulle komma tillbaka och jobba när bebisen bara var ett par månader gammal, trots att jag aldrig påstått det på något som helst sätt.”

”Jag lyfte att man borde stimulera att pappor ska vara föräldralediga för att på så sätt minska skillnaden i löner; för då hamnar papporna också ”efter” i lönetrappan när de är borta från jobbet. Svaret från kvinnliga delägaren; som kvinna kan man börja jobba tidigare för att inte hamna efter i lönetrappan.”

”En äldre manlig kollega såg till att jag inte fick rättssaker under min graviditet för ”tänk om ärendet kommer i rätten under föräldraledigheten”… Mina manliga jämnåriga kollegor avancerade därför fortare än mig.”

Själv valde jag att träda ur Advokatsamfundet och tog klivet in i bolagsvärlden som jurist, vilket jag inte ångrat en enda sekund. Där finns en annan förståelse och vilja om att familj och karriär ska fungera att kombinera. Och kanske framförallt att barn i sig inte innebär en sämre prestation. Personligen upplever jag mig själv som både mer effektiv och bättre på att prioritera sedan jag fick barn. Vid en undersökning från ett statligt finskt forskningsinstitut för social- och hälsovård, Stakes, visade forskning i Finland att små barn hemma gör särskilt mammorna extremt effektiva på jobbet. De visade på högre ansvarsfullhet, lojalitet, organisatorisk förmåga och effektivitet i arbetet. Trots detta synes många leva med den motsatta uppfattningen.

”Jag var höggravid med första barnet och satt tillsammans med två manliga kollegor som plötsligt diskuterade sjukhusens brist på modersmjölk till nyfödda. Plötsligt utbrister den många år äldre manliga kollegan: ”Det kan ju inte vara aktuellt för dig då, du som har så små bröst, du får väl ingen mjölk till övers!?””

”Ska du vara föräldraledig 3 veckor eller 3 månader? Så jag vet vad för sorts person du är.”

”En rådman som fick veta att jag substituerade en kollega i ett mål pga att jag var gravid ringde upp mig och ville att jag i stället skulle begära mitt entledigande. Jag tyckte det var märkligt. Om jag skulle begärt mitt entledigande i alla mina ärenden skulle jag ju i princip bli arbetslös. Det ska tilläggas att jag jobbade helt på provision utan grundlön, när jag kom tillbaka levde jag ju mycket på gamla mål som ännu inte satts ut till förhandling eller avgjorts under året jag var hemma. Trots detta blev det ohållbart för mig när jag kom tillbaka. Hade fått in för lite förordnanden och eftersom många ärenden hade avslutats när jag var borta har min lön vissa månader understigit mina utgifter. Jag sa därför upp mig och sökte nytt jobb.”

”Jag fick nytt jobb innan jag visste att jag var gravid, men ringde dem direkt för att meddela och erbjuda dem att skjuta på/ta tillbaka anställningen då jag fortfarande hade mitt gamla jobb där jag var välkommen att stanna. Men de ville att jag skulle börja. Vid en ”rutinavstämning” med min närmaste chef dagen innan min föräldraledighet skulle börja tyckte jag stämningen var lite märklig. Vi skulle prata om hur länge jag skulle vara borta, kontakt under tiden osv. Till slut tröttnade jag på icke-svar och sa att jag ju gärna vill veta om jag har ett jobb att komma tillbaka till. Fick då svaret ”jag tror du skulle trivas bättre någon annanstans”. Mer förklaring har jag inte fått trots att jag försökte länge och frågade om min arbetsprestation inte dög osv. Har än idag, flera år senare, inget vettigt svar.”

”Jag står vid kaffeautomaten för att ta kaffe. Vid ett bord strax in till sitter en manlig delägare 60+ med en av de manliga biträdande juristerna för att gå igenom något ärende. Delägarna uttalar högt och ljudligt till den manlige biträdande juristen ”men titta på henne som hon ser ut! Hon som brukade ha en så fin figur!” Uppenbarligen högt för att jag skulle höra.”

”Min chef hade nominerat mig till en ledarskapskurs. När jag frågade om jag kunde börja den efter föräldraledigheten fick jag som svar: ”Vi får se om du fortfarande förtjänar den efter att ha varit föräldraledig”.

”Min kollega var med om att i princip alla hennes ärenden ”försvann” i samband med att hon berättade att hon var gravid. Hon spenderade sista månaderna innan hon gick på föräldraledighet med att gå runt och fråga efter saker att göra. Detta trots att hon var senior, väldigt duktig och uppskattad på arbetsplatsen. Det är särskilt anmärkningsvärt med tanke på att arbetsbelastningen på byrån i stort inte hade minskat och manliga kollegor i motsvarande situation, dvs som snart skulle gå på föräldraledighet, snarare uttryckte motsatsen – att det var så mycket att göra fram tills föräldraledigheten att de knappt hann med.”

”Jag fick i princip uteslutande positiva reaktioner när jag berättade att jag var gravid. Det var däremot svårare att komma tillbaka. Har nu jobbat sedan januari igen och kämpar fortfarande med att få uppdrag. Många verkar ha ”glömt” att jag finns och många av min typ av uppdrag har försvunnit.”

”När jag var ny, junior biträdande jurist var min arbetsgrupp på en arbetsdag där det togs in bubbel till lunchen för att vi skulle fira en sak. En senior, kvinnlig kollega till mig (som då hade barn sedan tidigare) tackade nej till ett glas. Den delägare jag jobbade närmast plockade då bort henne från en begynnande tvist vi alla jobbade med, med motiveringen ”såg du att hon inte drack nånting på lunchen? Hon ska säkert ha ett barn till och då är det ingen idé att hon jobbar med det här ärendet nu när hon ändå försvinner sen.”

”En delägare har vid minst två tillfällen, som har rört två olika kvinnliga kollegor, sagt att han förstått att de var gravida redan innan de berättade det eftersom det ”synts på brösten”.”

”Min arbetsgivare vill gärna stoltsera med att man bedriver ett aktivt jämställdhetsarbete, men vidtar inga faktiska åtgärder för att främja jämställdheten. Vi har på senare år tappat ett antal duktiga seniora, (framför allt kvinnliga) kollegor som har barn, men ingen i ledningen verkar särskilt oroad över det utan ”alla lämpar sig inte för att jobba på byrå” bara.”

”En manlig kollega frågade om han fick blåsa på min gravida mage. Det var visst något han hade drömt om…”

”Ska du gå från att vara en superkarriärist till en sån där föräldraledig?”

”Har också träffat på chefer som uttryckligen tagit det som en personlig förolämpning att man vill vara mer med sina barn: ”Jag gick minsann tillbaka efter sex månader och har aldrig jobbat deltid och det har inte gått nån nöd på mina barn”.”

”Inför föräldraledigheten sa min chef att det inte var lämpligt att vara borta mer än 6 mån. Jag ville vara hemma med mitt barn i ett år.”

”Alla mina chefer har varit positiva. Alltid haft en provisionsbaserad lön dock vilket gjorde att jag jobbade deltid från att min son var 1 månad för att inte förlora mina klienter. Minns särskilt en gång när jag satt och skrev en slutlig bevisuppgift medan jag ammade samtidigt. Det kändes sådär.”

”Jag sa upp mig under min föräldraledighet och gick ur Advokatsamfundet då jag insåg att de rätt odrägliga arbetsvillkor jag hade haft inte skulle gå att förena med ett liv med barn. Var rak med att jag inte ansåg att det skulle fungera och att jag kanske skulle vilja jobba deltid. Den delägaren som var personalansvarig sa då att jag blivit personlighetsförändrad och att hon inte förstod hur jag menade – det var ju bara att skaffa nanny…”

”Min vän hade sökt jobb på en domstol som beredningsjurist och kom till intervjun höggravid. Redan när hon kom in och de såg magen förstod hon på deras blickar att hon inte skulle få jobbet. Några dagar senare hörde de av sig och sa att ”Det nog är bäst för både dig och barnet om vi inte erbjuder dig den här tjänsten på grund av pendlingstiden”. Pendlingstiden var en timme. De hade nog aldrig sagt något liknande till en blivande pappa.”

Det finns givetvis goda exempel, även om de som kom in var relativt få i antalet. För egen del har min nuvarande arbetsgivare visat på stor flexibilitet kring min stundande föräldraledighet. Och denna gången vill jag arbeta en del även under ledigheten, och kommer därför att behålla delar av mitt ansvar – för att jag känner ett starkt engagemang för bolaget. Möjligheten till att skräddarsy lösningar efter den anställdes behov är oerhört viktig för att behålla sina anställda.

”Min manliga chef blev så glad för min skull och stöttade mig med att ta vara på tiden som föräldraledig.”

”Min arbetsgivare (storbyrå i Stockholm) har hanterat min graviditet och föräldraledighet på ett föredömligt sätt! Jag berättade om min graviditet på anställningsintervjun varpå de gratulerade mig till graviditeten och sa att de ser långsiktigt på mig. Det har inte varit några som helst konstigheter med graviditeten eller kring min ledighet.”

”Min första chef sa på intervjun när han hörde att jag hade min då 4-åring varannan vecka ”åh, skaffa fler, vi har massor alla här”.

”Min chef på byrån blev jätteglad för min skull när jag berättade! Han har även anställt folk som är gravida.”

”Åh, en deltidsarbetande småbarnsmamma, bästa arbetskraften, de jobbar supereffektivt”

Det finns mycket att säga om detta ämne. Vad som slår mig är att många, med mig, har en vilja av att bygga både karriär och familj, utan att behöva kalla in en arsenal av hushållsnära tjänster och nannys. Vi vill vara närvarande föräldrar och samtidigt engagerade medarbetare – vilket givetvis inte är en omöjlig ekvation.

Som morgondagens företagsledare och chefer, följer ansvaret att se till att vi möter våra anställda med attityder och anpassningar värda 2000-talet, oavsett om vi är män eller kvinnor. Som beställare av juridiska tjänster ska vi även ställa krav på de byråer vi väljer att upphandla tjänster ifrån. Majoriteten av befolkningen blir någon gång föräldrar – ska vi som bransch lyckas behålla talanger och kompetens behöver vi förstå och anpassa oss efter det.

Helst redan igår.


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se
Kommentarer
Håll dig till ämnet i artikeln du kommenterar och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och för berörda personer i artikeln. Inlägg som vi bedömer som olämpliga kommer tas bort.