av Fredric Wikman, advokat och Managing Partner på Advokaterna Hurtig & Partners, f.d. kammaråklagare i Malmö
Justitieombudsmannen (JO) har blivit en tandlös tiger. Sverige behöver därför en JO 2.0
Låt mig förklara: JO granskar att myndigheter arbetar enligt lagar och regler – särskilt lagar som handlar om enskildas rättigheter.
Vad händer då när JO konstaterar att myndigheter eller dess tjänstemän bryter mot dessa lagar?
Tidigare:
JO:s kritik togs på största allvar och myndigheten gjorde allt för att rätta till bristerna. Som tjänsteman var kritik från JO en mardröm.
Nu: Ingenting.
JO kan gång på gång kritisera samma myndighet för samma brott mot enskildas rättigheter utan att någon ställs till svars . De tjänstemän som fattat de lagstridiga besluten riskerar normalt inget annat än en lös knäpp, nästan en smekning, på näsan.
Det beror på att JO aldrig haft några sanktionsmedel mot de myndigheter eller tjänstemän som kritiseras. Förändringsviljan byggde på respekt för JO:s ämbete.
Den respekten finns inte kvar.
JO behöver därför möjlighet att kunna kombinera sin kritik med sanktioner, både mot myndigheten som sådan, men också mot de enskilda tjänstemännen som gjort fel.
På det sättet hade både viljan att inte få kritik och respekten för JO:s beslut ökat markant.
En JO 2.0 helt enkelt.
