Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Familjevecka lite värd när kvinnor föder i väntrummet”

Krönikor
Publicerad: 2021-11-04 11:59

KRÖNIKA – av Dana Pourkomeylian, jurist på Verahill familjejuridik, ledarskribent samt ambassadör för organisationen GAPF – glöm aldrig Pela och Fadime

Under de senaste dagarna har det skett massuppsägningar vid Stockholms olika förlossningskliniker. Den första november lämnade fyra chefsbarnmorskor Södersjukhuset, och dagen efter hade så många som 40 av 97 barnmorskor sagt upp sig vid Danderyds sjukhus.

Skälet är en ohållbar arbetssituation där barnmorskor får springa mellan födande kvinnor, avvisa gravida trots värkar och flytta på förlösta – trots att man inte ska flytta på en kvinna som fött under de två senaste timmarna. Platsbristen leder dagligen till svåra etiska beslut om vilken kvinna med komplikationer som ska hjälpas först, vilket försämrar såväl arbetsmiljö som personalhälsa.

Stockholms stads regionråd Irene Svenonius (M) har mottagit massiv kritik, inte minst på grund av att barnmorskornas krav om fler förlossningsplatser är känd sedan länge. Svenonius menar i sin tur att förlossningsvården har tillskjutits tillräckliga medel, men att det är upp till sjukhusen att fördela dem (Aftonbladet 30/10). Ett minst sagt trött svar från en modlös politiker.

Samtidigt som krisen i förlossningsvården pågår visar en ny undersökning från Novus (gjord på uppdrag av polisförbundet) att mer än var tredje polis aktivt söker arbete utanför polisyrket. Enligt undersökningen är det största skälet till flykten polisernas löner, de känner helt enkelt inte att de får tillräckligt betalt för sitt arbete. Det andra skälet som anges är känslan av maktlöshet, frustrationen i att arbetet som läggs ner inte räcker till för att skapa den trygghet som behövs (SR P4 2/11). Kollegorna är för få, och grova brott läggs på hög hos redan överbelastade utredare.

Den mest grundläggande mänskliga rättigheten är rätten till liv. Med andra ord är det denna rättighet som en demokratisk rättsstat har ansvaret att säkerhetsställa för alla medborgare, oavsett kön, etnicitet eller klasstillhörighet. Att få vara frisk och fredad mot våld – uppgifter som vilar tungt på sjukvård, polismyndighet och rättsväsende. Om inte dessa institutioner kan bära sin uppgift, om personalen flyr dem, betyder det också att staten misslyckats med sitt mest grundläggande uppdrag – att garantera den enskildes rätt till liv och skydd mot yttre våld.

30 miljarder per år till en familjevecka är lite värt om kvinnor behöver föda sina barn i väntrummet. 14,5 miljarder till kultur och trossamfund är lite värt om polisen inte kan garantera religiösa minoriteters säkerhet när de firar sina högtider. I sin tur är fler kollegor till poliskåren lite värt om det inte finns åklagare som kan väcka åtal eller domare som kan döma farliga individer till det straff lagen föreskriver.

En demokratisk rättsstat värd namnet kräver ständig utvärdering och omprövning. Det som idag måste utvärderas och omprövas är hur det kommer sig att ett land med en av världens högsta marginalskatter inte har världens bästa välfärd. Om världens bästa välfärd anses för ambitiöst av våra politiker är det minsta Sveriges medborgare ska kunna kräva en vård, polis och rättsväsende som finns där när den behövs – finansierad, bemannad och redo. Att dessa institutioner prioriteras framför allt annat dör vi – bokstavligen – inte av.


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se