Debatt – av Gunnar Krantz, f.d. lagman.
I en artikel i Dagens Juridik föreslår Thomas Rolén att bristen på domare, åtminstone delvis, kan lösas genom rekrytering av domare med begränsad behörighet. Han synes mena att sådana tjänster kan locka jurister, t.ex. advokater och åklagare, som är specialiserade inom vissa rättsområden att söka domartjänster.
Det är lätt att hålla med honom om att det krävs nya grepp för att locka skickliga jurister att bli domare. Förslaget ter sig emellertid vid en närmare betraktelse som orealistiskt och är från ett rättssäkerhetsperspektiv inte invändningsfritt.
Den ordinarie domarutbildningen är i allt väsentligt dimensionerad för att täcka överrätternas behov av föredragande. Det utbildas därför för få domare för att förse domstolarna med tillräckligt många ordinarie domare, särskilt som det förekommer att färdigutbildade domare söker sig till andra verksamhetsfält. För att täcka domstolarnas behov av ordinarie domare kan jurister från andra verksamhetsfält, t.ex. advokater, åklagare, kronofogdar och forskare, söka ordinarie domartjänster, s.k. externrekrytering. Externt rekryterade domare får en relativt omfattande domarutbildning i samband med att de tillträder sin ordinarie domartjänst. Trots detta lockar de ordinarie domartjänsterna ganska få sökande som uppfyller de högt ställda krav som bör ställas på en ordinarie domare. Det förekommer att domartjänster inte kan tillsättas eftersom det inte finns någon sökande som uppfyller kompetenskraven. Mot nämnda bakgrund ter det sig helt orealistiskt att domartjänster med begränsad behörighet och den lägre lön som kan antas bli följden av den lägre graden av kompetens kan locka sökande som är tillräckligt kvalificerade för tjänsterna.
Domarnämnden – den nämnd som till regeringen lämnar förslag vid tillsättning av ordinarie domare – synes hittills ha varit av uppfattningen att en ordinarie domare ska ha sådana kvalifikationer som jurist och sådan erfarenhet av juridiskt arbete att han eller hon ska kunna sätta sig in i nya rättsområden. Som en följd av denna inställning är det inte ovanligt att domare vid förvaltningsdomstol utnämns till domare vid allmän domstol och vice versa. Inrättandet av domartjänster med begränsad behörighet skulle innebära ett frångående av den nyss nämnda principen. Man kan på goda grunder anta att domare med begränsad behörighet skulle uppfattas som ett slags B-domare och att den som fått sin sak prövad av en sådan domare skulle känna sig förfördelad och därför vara mer hågad att överklaga avgörandet. Fråga uppkommer också om hur mål ska ka fördelas mellan domare med full behörighet och domare med begränsad behörighet. Vidare är det inte helt ovanligt att det i mål kommer invändningar, t.ex. kvittningsinvändningar eller genstämningar i civilmål, som medför att målet kan komma att handla om sådana rättsområden som domaren med begränsad behörighet inte behärskar.
Med en ständigt ökande arbetsbörda och med en forcerad lagstiftningstakt som ställer höga krav på förkovring har domaryrket tappat i attraktivitet. För att öka attraktiviteten måste domstolarna ges sådana resurser att domarna får tid för eftertanke och reflektion. Ytterligare en faktor som ökar svårigheterna att få kvalificerade sökanden till ordinarie domartjänster, särskilt till sådana domstolar som är belägna på avstånd från den ort där domarutbildningen har ägt rum, är att färdigutbildade domare ofta befinner sig i en fas i livet där familjebildning sker och då är föga benägna att rycka upp bopålarna.
Ett sätt att lösa rekryteringsproblemen skulle kunna vara att helt stöpa om den ordinarie domarutbildningen så att rekryteringen inte styrs av överrätternas behov av föredragande utan i stället av behovet av ordinarie domare. Såsom var fallet på rådhusrätternas tid skulle domarutbildning för framstående notarier kunna inledas vid den domstol där notarieutbildningen ägt rum och fullföljas genom adjunktion under viss tid vid överrätt. En sådan domarutbildning skulle vara ägnad att på ett mer varaktigt sätt lösa rekryteringsproblemen. En utredning som ser på denna möjlighet bör skyndsamt tillsättas.
