av Ulrika Rogland, advokat och tidigare åklagare.
Som gammal åklagare gör det ont i hjärtat att skriva denna artikel men just därför känner jag att jag måste.
Det är ett otroligt viktigt jobb att vara åklagare. Liksom alla yrken inom rättsväsendet.
Åklagaryrket är speciellt eftersom åklagaren är den som genom sina beslut och bedömningar ”skapar” en förundersökningen.
Åklagarens bedömningar av vad förhörspersoner berättar och åklagarens beslut om åtgärder under förundersökningen är helt avgörande för slutresultatet av en förundersökning.
En förundersökning görs för att utreda om brott har begåtts och om möjligt åtala de som begått brottet. Men också för att målsäganden ska få upprättelse
Resultatet av en förundersökning är också helt beroende av att åklagaren får resurser från polisen. Vilka resurser en åklagare får är en fråga som ägs av polisen vilket gör att jobbet som åklagare är svårt och detta är också anledningen till att jag slutade arbeta som åklagare. Jag höll på att gå sönder av att se hur många ärenden som låg i balans och väntade medan jag gång på gång skickade påminnelser till polisen. Och polisen i sin tur sliter på sitt håll med att inte få slutföra sina ärenden utan få avbryta och arbeta med mer akuta ärenden. Stabila strukturer är viktigare än att tillsätta mer resurser. Och ständigt är det strukturerna som brister och mer resurser som tillsätts.
Men vad är det då som gör ont i mitt hjärta. De senaste åren har det anställts många åklagare och på Åklagarmyndighetens hemsida kan man läsa:
”Det har aldrig funnits så många nyanställda åklagare inom Åklagarmyndigheten som nu, 2025”
Det är väldigt positivt att man anställer med det innebär också ett stort ansvar för Åklagarmyndigheten. Ansvar att ta hand om sina nyanställda. Ge utbildning men framförallt ge dem tid och handledning.
Att vara åklagare är väldigt intensivt och stressigt. Av de olika roller jag haft inom rättsväsendet, domare, åklagare, advokat, är åklagare utan jämförelse det mest stressiga och intensiva. Du ska som åklagare ständigt fatta beslut, det finns ofta väldigt lite tid att ”knäcka” utan man måste skjuta från höften. Med erfarenhet blir man bra på det men det krävs just erfarenhet så nya åklagare har stort behov av handledning.
Min erfarenhet är tyvärr att det sällan fanns tid för handledning. Som ny åklagare fick jag en handledare men lämnades ofta ensam att just skjuta från höften. Med så många nyanställda som nu har jag svårt att tänka mig att de nyanställda får den tid och handledning de behöver. Och det jag iakttagit det senaste året styrker tyvärr detta.
Jag har allt för många gånger träffat på åklagare som inte fått tid att läsa in sig på målet eller den tid de behöver för att förbereda och inte fått den handledning de behöver. Jag vill vara tydlig med att påpeka att detta inte är en kritik mot de oerfarna åklagarna utan mot deras chefer och mot Åklagarmyndigheten framför allt som anställt så många utan att se till att de nya får det stöd och den tid som behövs. Detta är enligt min mening ett hot mot rättssäkerheten.
Vad är det då jag upplevt?
Jag har vid flera tillfällen i min egenskap av målsägandebiträde eller offentlig försvarare mött åklagare i rätten som inte varit inlästa på målet.
Vid flera tillfällen har de varit så dåligt pålästa att de sagt detta till rätten.
”Detta är inte mitt mål. Jag har fått det kort tid innan så jag har inte hunnit läsa in det”
Vid flera tillfällen har de inte kunnat svara på frågor från ordföranden angående inställning i processuella frågor. Vid något tillfälle var åklagaren tvungen att gå ut och ringa en kollega.
Det är mer regel än undantag att det inte är stämmande åklagare som har målet i rätten. Så var det även på min tid (jag slutade som åklagare 2014) och det var dåligt redan då men det är ännu svårare för oerfarna åklagare att gå med en kollegas mål så det är värre nu än innan.
Och vid flera tillfällen har jag varit med om att det vid häktningsförhandling är en annan åklagare än förundersökningsledaren. Och att åklagaren som kommer inte alls är insatt i målet. Senast jag upplevde detta, alldeles nyligen, var det särskilt anmärkningsvärt då åklagaren som kom inte kände till något alls om förundersökningen mer än vad som stod i häktningpromemorian och därmed inte kunde svara på någon av ordförandens frågor.
Det är oacceptabelt att unga åklagare inte får tid att förbereda sig inför förhandlingar eller den handledning det behöver och det är en fara för rättssäkerheten.
Det skadar också allmänhetens förtroende till rättssamhället.
Låt det aldrig hända fler gånger att en person som suttit anhållen i flera dagar och har svår ångest inför risken att bli häktad möts av en åklagare som säger detta är inte mitt mål, jag kan inget om detta mål mer än vad som står i pm. Jag vet inte hur det är i detta mål men det brukar vara så här
Eller att en målsägande i en huvudförhandling träffar en åklagare som inte fått tid att läsa in sig på målet.
När det händer skäms jag å rättssamhällets vägnar. Vi kan bättre än så här
