Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”De samiska rättigheterna måste behandlas på ett korrekt sätt”

Krönikor
Publicerad: 2021-04-01 10:38

KRÖNIKA – av Camilla Wikland, advokat, Litigate Advokataktiebolag

Under mars månad har det återigen i media rapporterats om att Sverige är rikt på eftertraktade mineraler. Drygt 50 procent av all kobolt som utvinns i världen används i batterier och man räknar med att efterfrågan ska öka på grund av den gröna klimatomställningen som vi står inför. Detta eftertraktade metalliska grundämne har hittats på flera platser i Sverige men bryts inte någonstans. Vi har även i vårt land stora tillgångar på grafit och litium, vilket också är mineraler som används för att tillverka bland annat bilbatterier till elbilar och därmed indirekt anses vara viktiga för den gröna klimatomställning som vi står inför.

Flera gruvbolag har fått tillstånd att prospektera (systematiskt söka efter mineraler) men i Sverige krävs det flera omfattande rättsliga processer från det att en exploatör hittat mineraler till dess det finns en gruva på plats. Hela gruvprocessen tar lång tid, ofta mer än femton år. Kobolt, grafit och litium behövs i stora mängder för att tillverka bilbatterier och enligt många för att klara den gröna klimatomställningen. På andra sidan står olika ”lokala” naturvärden och inte minst rennäringen som bedrivs av Sveriges urfolk samerna.

Trycket på regeringen är stort från olika håll att ändra reglerna så att det går fortare att få tillstånd att anlägga en gruva. Även om det formella argumentet är en grön klimatomställning ska man inte glömma att det är extrema ekonomiska krafter som är i rörelse. Till saken hör också att ett beslut om bearbetningskoncession (ett steg i den rättsliga processen mot en gruva) överklagas till Näringsdepartementet. Det är därmed regeringen som ska fatta beslut om var en gruva ska vara placerad. Detta rättsliga förfarande kan i sig starkt ifrågasättas. I mars månad tillsatte regeringen en utredning (Kommittédirektiv 2021:16) om att göra gruvprocessen snabbare. Näringsministern Ibrahim Baylan (som för övrigt är den person som undertecknar beslut om bearbetningskoncession på näringsdepartementets vägnar) uttalar sig på följande sätt i anledning av utredningen: ”Den gröna omställningen ökar behovet av råvaror från gruv- och mineralnäringen. Vi behöver förändra regelverk och prövningsprocesser för att säkerställa en hållbar försörjning av innovationskritiska metaller och mineraler.”

Om vi nu ska ha fler gruvor i Sverige, var ska dom då vara placerade? En gruvetablering är inget annat än en tung industri som påverkar sin omgivning i mycket stor omfattning. Även om mineralfyndigheter upptäcks både i de södra och norra delarna av Sverige blir det helt naturligt för exploatörerna att välja fyndigheter i Norrland. Där finns det stora geografiska ytor utan bebyggelse och därmed inte så många människor som påverkas av gruvan. Det blir färre faktorer att ta hänsyn till vid den rättsliga gruvprocessen och det är färre bofasta som opponerar sig. Det här får till konsekvens att den absoluta majoriteten av gruvetableringarna redan idag och i framtiden kommer att ske inom Sápmi och därmed i renbetesområdet. Regeringen vill alltså att det ska gå snabbare och lättare att etablera gruvnäring i Sverige, men eftersom motståndet kommer att vara stort i södra Sverige kommer regeringens ställningstagande att avsevärt påverka Sveriges urfolk.

Jag har jobbat med samiska rättigheter i mer än tjugo år och har företrätt samebyar i många gruvprocesser. Rennäringen är i dag mycket hårt ansatt av olika intrång, varav gruvnäringen är ett. Det finns inte längre några marginaler att tala om och ytterligare intrång inom en sameby i form av till exempel en gruva kan uppenbart riskera den samebyns framtida rennäring. I gruvprocesserna möts vi redan nu av argumenten att gruvan behövs för den gröna klimatomställningen. Mot detta står ett urfolks näring som är skyddad i grundlagen och enligt ett antal internationella konventioner. Det är redan idag svårt för samerna att hävda sina rättigheter och vinna framgång mot de ofta statligt ägda eller multinationella gruvbolagen. Den relativt tröga rättsliga processen för att få etablera en gruva har varit viktigt för samebyarna. Jag menar att risken är mycket stor att rennäringsintresset inte kommer att kunna tas tillvara på samma sätt som idag om den rättsliga processen förenklas och görs snabbare.

I den statliga utredning som nu ska genomföras måste de samiska rättigheterna behandlas på ett korrekt sätt. Man kan inte utgå ifrån att det kommer vara möjligt för den tunga gruvindustrin och rennäringen att samexistera eller att effekterna på rennäringen undviks genom samråd mellan parterna. Utgångspunkten för utredaren måste vara att en gruva ofta kommer att innebära att hela eller delar av renskötseln måste upphöra i en sameby. Detta eftersom verkligheten ser ut på det sättet idag. Alla kort måste läggas på bordet och staten kan inte ducka för verkligheten att ett urfolks näring kommer att helt eller delvis få upphöra på grund av en gruvetablering.

Både samerna och jag själv har ett bristande förtroende för regeringen när det gäller utredningar som berör samiska rättigheter. Jag känner en stor oro inför den utredning som nu ska genomföras, inte minst för att det i utredningsuppdraget inte står något om renskötseln eller att vårt urfolks rättigheter särskilt ska beaktas. Min erfarenhet säger att det inte räcker med att utredaren ska hämta synpunkter från samiska företrädare.


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se