Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

Dags för förändring i vårdnadsmål – barnets bästa i fokus

Krönikor
Publicerad: 2019-11-21 11:05
Foto: Drago Prvulovic

KRÖNIKA – av Ulrika Rogland, tidigare domare och åklagare som nu arbetar som advokat och målsägarbiträde med fokus på brott mot barn, relationsvåld, sexualbrott och hedersvåld

Rättens uppgift att verka för att parterna kommer överens är en viktig del av rättens verksamhet i tvistemål. Sedan några år tillbaka gäller detta även i vårdnadsmål. I kommentaren uttalas att varje part har en ovillkorlig rätt – när de formella förutsättningarna är uppfyllda – att få målet prövat av rätten. Om en part klart säger ifrån att hen inte vill diskutera en överenskommelse bör rätten vara försiktig med att pressa på att ändå diskutera en sådan.

När det gäller vårdnadsmål uttalas att barnets bästa ska beaktas och att ”domstolen bör vara särskilt försiktig med att godta – eller verka för – en samförståndslösning i sådana fall där den ena föräldern har gjort sig skyldig till våld eller annat övergrepp mot den andra föräldern, barnet eller något syskon till barnet”. 

Jag skulle vilja påstå att verkligheten ser ut på ett annat sätt. I så gott som alla vårdnadsmål inleder rätten med att uttala något i stil med att det bästa för barnet är om föräldrarna kan komma överens. Att det är föräldrarna som känner barnet och om de inte kan komma överens blir det rätten, som inte alls känner barnet som kommer fatta beslut. Detta även när det i stämningsansökan eller svaromålet framkommit uppgifter om misstankar om våld och övergrepp

Det krävs för de allra flesta föräldrar mycket övervägande innan man väljer att inleda en vårdnadstvist. För de allra flesta är en vårdnadstvist förenat med mycket oro och de allra allra flesta vill sina barns bästa.

Givetvis hade man inte vänt sig till domstolen om det var så att man kunde komma överens och domarens uttalande ”annars måste jag som inte känner ert barn fatta beslut” gör inte oron mindre. Många föräldrar känner då sig nästan tvingade att diskutera och ingå en överenskommelse.

Som ombud informerar jag givetvis min klient om att de inte alls måste det utan det ansvar de har är att se till barnets bästa och att det, faktiskt, är domarens jobb att fatta beslut i mål som dessa. Det är ju därför vi vänt oss till domstol, för att få hjälp med att få ett beslut om vårdnad, boende och umgänge.

Oavsett hur parterna känner inleds det oftast på rättens inrådan diskussioner att nå en överenskommelse och i vissa fall kan man, med rättens hjälp, nå en sådan som är det bästa för barnet- bra så! Men i många fall inleds diskussioner som för tankarna till diskussioner om materiella saker som pengar eller en sak. ”En natt hit eller dit kan väl inte spela så stor roll”. Och det händer alltför ofta att domaren uttrycker missnöje när en part inte vill diskutera en samförståndslösning. ”Det skulle vara idiotiskt av dig att inte diskutera en överenkommelse utifrån det underlag som finns”. Om man ska vara riktigt ärlig kan han hitta dig även om du har skyddat boende”

När parterna inte lyckas enas ska domaren som precis fört förlikningsdiskussioner fatta beslut och domaren ska då inte ta hänsyn till uppgifter som framkommit under enskilda diskussioner. Är detta ens möjligt frågar jag mig?

2011 bestämdes att rättens ansvar att försöka få parterna att nå en överenskommelse ska vara lika långtgående i dispositiva mål som i indispositiva, dvs tex i vårdnadsmål. Jag menar att det är dags att ändra detta. Barn är inte saker man kan förhandla om. Jag menar att man ska vända på det och att rätten istället ska vara skyldig att noga överväga om det är lämpligt att försöka få parterna att ingå en överenskommelse och att sådan diskussioner aldrig ska förekomma när det finns misstankar om våld eller övergrepp i någon form. För att försäkra sig om att parterna verkligen vill föra diskussioner i de mål som kan anses lämpliga menar jag att rätten ska maila dem innan sammanträdet och fråga så de får en möjlighet att fundera på detta och innan sammanträdet ange sin inställning.

Och slutligen menar jag att en domare som fört samförståndsdiskussioner i vårdnadsmål med enskilda samtal med parterna inte sedan kan fatta beslut om överenskommelse inte nås. Jag är övertygad om en sådan förändring skulle innebära en stor förbättring för alla inblandade och framförallt för barnen.

Det värsta exemplet jag stött på är när rätten övertygade en kvinna att återkalla sitt interimistiska yrkande på ensam vårdnad och ingå en överenskommelse om telefonumgänge. I protokollet kan man läsa att kvinnan precis innan rätten övergick till förlikningsdiskussioner uttalat att hon var rädd för att barnen skulle få växa upp utan sin mamma och att hon behövde få möjlighet att ensam fatta beslut angående barnen. Mannen var dömd för olaga frihetsberövande av  kvinnan en kort tid innan och hade kontaktförbud. Utan att närmare gå in på vad som hände sen kan jag bara säga att hennes rädsla var befogad.

De flesta föräldrar fattar gemensamt beslut om barnen, beslut som är förenliga med deras bästa. Men när föräldrar inte klarar det och därför vänder sig till domstolen måste de kunna känna sig trygga med att rätten ska fatta beslut som är de bästa för barnen och inte att rätten ska skrämma dem med ”om ni inte kan komma överens så blir det jag som måste fatta beslut”. Och givetvis, när jag nu ändå önskar det bästa för barnen, ska endast särskilt lämpliga domare döma i vårdnadsmål.

”Rätten ska verka för att parterna förliks eller på annat sätt uppnår en samförståndslösning, om det inte är olämpligt med hänsyn till målets beskaffenhet och övriga omständigheter” (RB 42 kap 17§)

”Barnets bästa skall vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge” (FB 6 kap 2a§).

Krönikan är en del av Dagens Juridiks nya satsning, tillsammans med Legally Lady,där advokat Ulrika Rogland, tidigare JK Anna Skarhed, advokat Camilla Wikland samt juristerna bakom #medvilkenrätt Emma Fagervall, Ida Kjos och Caroline Snellman turas om att skriva kolumner en gång i veckan.


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se