Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Covid-19 – det började som en skakning”

Krönikor
Publicerad: 2020-07-16 13:41

KRÖNIKA – av Jan Kallberg, jur.kand. och fil.dr. verksam i USA

Efter att ha levt de senaste fyra månaderna i ett av COVID-19 epicenter, New York, kan man kan inte undvika att känna analogin mellan Mikael Wiehes sång Titanic och COVID-19; ” Det började som en skakning på nedre däck. Det fyllde oss väl mer med häpnad än med skräck. Vi förstod inte riktigt orsaken till.” Nu är utfallet inte lika katastrofalt men de senaste fyra månaderna med anbefallen allmänkarantän och ”social distancing” känns som ett djup hål där tid bara försvunnit. Det är något surrealistiskt över ett samhälle som plötsligt kastas med katapult in i detta.

Redan i början av mars när skolorna stängde kände de flesta att de skulle bli omfattande – men tron var att skolorna skulle stängas för två – tre veckor. De öppnade aldrig mer detta skolår utan öppnar igen i september i bästa fall. Och nu i de senaste veckorna har vi sakta börjat vakna upp och ekonomin börjat snurrat efter att i många stycken stått still.   

Frågan är vad det innebär på sikt? Vad har förändrats? Även om Sverige inte hade samma stränga nedstängning av butiker, kontor och verksamheter finns det lärdomar att dra. Jag har svårt att se att Sverige inte långsiktigt kommer att påverkas i hög grad av COVID-19 som de länder som valde striktare strategier. 

Historiskt är nog COVID-19 vad man kallar ett punkterat jämviktsläge, ”punctured equillibrium”, där evolutionen plötsligt tar ett snabbt steg framåt efter att varit stationär en längre tid trots att yttre faktorer redan ökat trycket på förändring. Detta är en teori för arters utveckling i en geologiskt fjärran forntid men det har även bäring på svensk samhällsutveckling och ekonomi. 

Som halvt utomstående och utlandssvensk tror jag att COVID-19 i många samhälle utlöser underliggande faktorer som sakta byggts upp och plötsligt skjuter i dagen, vilket det kommer att göra i Sverige precis som andra länder. 

Om ekonomin stannar av drabbar det staten först eftersom staten drivs av mervärdesskatteinkomster och eftersom medparten av den svenska mervärdesskatten levereras in av företag som omsätter mer än 40 miljoner kronor om året – och som betalar in månadsvis. Tappet av skatteintäkter kommer snabbt. Om Staten plötsligt får oförutsägbara och fleråriga stora underskott har man att minska kostnaderna och öka intäkterna. För att minska kostnaderna måste staten se över sina kostnader. Kan staten fortsätta skjuta in stora delar av underskotten i det kommunala skatteutjämningssystemet? Om staten inte i slutändan står för fiolerna – hur kommer kommunerna att kunna ekonomiskt överleva? Leder det till att socialtjänstlagen och vad den erbjuder att helt omförhandlas? 

Eftersom stora delar av statens utgifter baseras på lagstadgade rättigheter och statliga skyldigheter är enda sättet att förändra lagar och minska efterfrågetrycket på vad staten kan stå för. Nästa problem som man stöter på är komplexiteten. Den svenska samhällsbyggnaden styrs av tusentals lagar och förordningar som inte är byggda på vare sig moral, etik eller logik. De är istället juridik i form av kodifierad politik. Om politiken som förts de senaste två-tre decennierna varit verklighetsfrämmande, orealistisk och saknar flexibilitet att anpassas till det nya läget, innebär det att tusentalet lagar, förordningar och regler som instiftats under samma period varit just verklighetsfrämmande, orealistiska och rigida. Det här kommer vara en nästintill övermäktig sak att ta sig an eftersom det kräver många aktörer med ett gemensamt mål som koordinerat eftersträvar anpassning, struktur och långsiktig samhällsnytta, allt i syfte att vända utvecklingen.

Så jag tror att staten får oerhört svårt att dra ner på kostnaderna inom två-tre år eftersom att ändra regelverk tar tid, skatterna är svåra att höja och att sälja t e x Vattenfall skulle ge pengar som kanske täcker budgetunderskottet i ett kvartal. Det gör att samhällsekonomin ställs för ”utmaningar” men denna utmaning kan man inte parkera i Filipstad eller förorten och låtsas att det regnar. Pengar kräver alltid sin rätt, det måste utbetalas, och en växande underklass utan utsikter till egen försörjning som varit hanterbar för en etablerad medelklass efter att givits en basal försörjning kan man inte bara kasta ut i desperat fattigdom bara för att statens och kommunernas pengar börjat ta slut. Det lugn som rått i Sverige trots en ökande grupp av fattiga som underhålls med bidrag försvinner när bidragsnivåer ”måste ses över”. 

Är det något COVID-19 exponerat i Nordamerika är skillnaden mellan att ha pengar och inte ha pengar. Om du har pengar har du låst in dig i ditt hus, fått mat hemkörd, haft alla möjligheter att arbeta och få betalt som vanligt med stöd av hemmakontor och IT-system, och inte blivit sjuk av COVID-19. Underklassen har istället blivit tvungna att gå till sina servicearbeten eftersom de inte har råd att vara borta från jobbet, exponerats för COVID-19 och blivit sjuka. De kravaller som varit har sitt ursprung i politik och hur människor agerat mot varandra men intensiteten i kravallerna har drivits på av COVID-19 och den socioekonomiska stress det inneburit på stora grupper. 

Långsiktigt är det säkerligen, jag är medvetet svävande för ingen vet verkligen hur det blir, varken Wall Street eller enskilda individer, stora förändringar i våra beteenden som nu tar över. Rörelsen mot dessa förändringar har pågått länge men nu blir de mer uppenbara.  

COVID-19 har gjort mer för att företag och organisationer skall ta till sig IT, videokonferenser och distansarbete än vad en armé av digital change agents och andra hippa titlar åstadkommit. Centrala Stockholm kommer antagligen vara attraktivt för kommersiella hyresgäster men är efter COVID-19 central Västerås, Gävle och Östersund verkligen AAA-lägen med säkra intäkter och höga kontorshyror till som det spekulerats i? Hur påverkar det pensionsbolag som trott att residensstädernas AAA-lägen var den säkraste placeringen?

I Nordamerika har COVID-19 lett till en mindre exodus från större städer till förorter och mindre städer. Det är mest yngre människor som flyttar, många som tröttnat på höga kostnader och skyhöga bostadspriser, och nu när COVID-19 sätter en pinne i inkomsthjulet triggas en utflyttning. Dagens moderna arbetsmiljö tillåter distansarbete. 

Allt detta är i grunden en systemchock. Inte kanske som ett kärnvapenkrig men det är stora förändringar som sker snabbt med liten möjlighet för politiker att påverka och komplexiteten är massiv. 

Många svenska politiker och även offentliga chefer är administratörer av normaltillstånd, man är vana att administrera små förändringar i en serie av stegvisa förändringar, vilket gör att en systemchock blir väldigt svår att bemästra.

Om 2020 var ett besvärligt år är jag inte så säker att 2021 blir mycket bättre. Givetvis ger även detta möjligheter. Wallenberg byggde upp sin förmögenhet genom att se möjligheter i lågkonjunktur. 

En sak är nog säker – för Sveriges del har ”Folkhemmet” övermognat och det gör att antagligen är det dags som på 1970-talet att göra stora förändringar i lagstiftningen som en anpassning till ett nytt samhälle. Skillnaden att på 1970-talet gick det ut på att lova mer till flera och nu går det ut på att reversera och ta bort rättigheter, utfästelser och förmåner. Politiskt är det ett minfält att navigera, vilket vi får se om riksdagen klarar av. 

Jan Kallberg, jur.kand. och fil.dr. verksam i USA


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se
Kommentarer
Håll dig till ämnet i artikeln du kommenterar och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och för berörda personer i artikeln. Inlägg som vi bedömer som olämpliga kommer tas bort.