Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Bör kunna ställas högre krav på domstolarnas motivering av sina beslut”

Krönikor
Publicerad: 2021-07-30 08:56

KRÖNIKA – av Camilla Wikland, advokat, Litigate Advokataktiebolag

Det är inte annat än med förundran som jag i min egenskap av ”gammal” affärsjurist läser bland annat häktningsbeslut och beslut om kvarstad i brottmål. Jag blir också förvånad över hur åklagarna för talan i dessa fall. Känslan är tyvärr att både tingsrätterna och åklagarna behandlar dessa beslut slentrianmässigt och utan att uppfylla grundläggande processuella krav. Detta är något som jag inte känner igen från de många tvistemål som jag varit ombud i.

I brottmål gäller samma sak som i tvistemål. Grunden för en talan som rör t.ex. häktning eller kvarstad ska vara konkretiserad (ibland även kallat individualiserad). I beskrivningen av den påstådda gärningen måste därför åklagaren ange vilka konkreta omständigheter (rättsfakta) som motsvarar de objektiva (abstrakta) rekvisiten i den straffbestämmelse som åklagaren hänvisar till. Det är sedan med utgångspunkt i denna konkreta beskrivning som domstolen ska göra sina bedömningar. Omständigheterna måste vara tillräckligt tydliga för att den tilltalade ska ha en möjlighet att förbereda och genomföra sitt försvar. De av åklagaren åberopade omständigheterna har också betydelse för frågan om ändring av talan är tillåten, om samma sak inte får avgöras i en ny prövning (litispendens) och vilken verkan domen eller beslutet kommer att få i senare rättegångar (rättskraften).

Motiverade domar och beslut är också ett grundläggande krav i en demokrati. Genom att en dom eller beslut är motiverat ges möjlighet för den enskilde och allmänheten att kontrollera hur domstolen resonerat. Dessutom får domstolen möjlighet att kontrollera riktigheten av sina tankegångar, den enskilde får möjlighet att bedöma förutsättningarna för ett överklagande och överinstansen får möjlighet att överpröva domen eller beslutets riktighet. Europakonventionen ställer även upp krav på att beslut ska vara motiverade om en enskilds civila rättigheter påverkas.

Enligt 30 kap 5 § 5 p rättegångsbalken ska en dom vara skriftlig och ange domskäl med uppgift om vad som är bevisat i målet. Samma sak gäller för slutliga beslut om det behövs med hänsyn till frågans beskaffenhet. Enligt förarbetena krävs det som regel att ett slutligt beslut motiveras, men att detta i vissa fall inte är nödvändigt. Detta gäller t.ex. vid avskrivningsbeslut eller Högsta domstolens beslut att inte meddela prövningstillstånd. Ett häktningsbeslut eller ett beslut om kvarstad ska alltså motiveras.

I domskälen, som alltså även ska finnas vid slutliga beslut, ska domstolen ange de skäl som bestämt utgången i målet. Detta gäller både i frågan om bevisningen och rättsläget. Domstolen måste alltså redovisa hur den har värderat den bevisning som parterna åberopat och upplysa parterna om varför man ansett att en viss omständighet är bevisad eller inte. Förutom vad som är bevisat bör också rätten upplysa om varför den har funnit något bevisat. Man ska alltså av en dom eller ett beslut kunna få upplysning om hur rätten sammanställt materialet och vilka bevis som enskilt eller tillsammans styrkt en viss ifrågasatt händelse (Ekelöf, Rättegång V, s 236 samt SOU 2001:103 s 279). Det är inte tillräckligt att domstolen anger att det är bevisat att den tilltalade har begått ett visst brott. Att brott föreligger är en rättslig bedömning som ska göras utifrån vilka konkreta omständigheter (rättsfakta) som är bevisat. De objektiva rekvisiten i en rättsregel (abstrakta rättsfakta) kan inte styrkas. Det krävs att de åberopade omständigheterna är konkreta för att kunna tillämpa en rättsregel (se exempel JO 2016/17 s 64 och 2016/17 s 66).

Av artikel 6.1 i Europakonventionen följer ett krav på att domstolar ska ange de skäl som ligger till grund för ett avgörande. Skälen fyller den viktiga funktionen att den som överväger att överklaga ett beslut har möjlighet att avgöra om det finns möjlighet till framgång och hur talan i så fall bör läggas upp. Genom sin motivering kan domstolen också visa parterna att de har blivit hörda. På ett mer övergripande plan är krav på motivering viktigt för allmänhetens förtroende för rättsskipningen (se JK8209-13-40). Av Europadomstolens praxis framgår att det måste finnas domskäl som gör det klart för parterna att domstolen tagit ställning till deras yrkanden och invägningar (Danelius, Mänskliga rättigheter i Europeisk praxis, s 313). Det framgår även av Europadomstolens praxis att det inte är nog att hänvisa till ett lagrum och att det inte räcker med att återge rekvisiten i en rättsregel. De skäl som domstolen anger måsta alltså avse konkreta omständigheter som har angetts och prövats i det enskilda fallet.

Det är inte ovanligt att åklagaren i fråga om häktning och kvarstad endast åberopar några få konkreta omständigheter (rättsfakta) och att det inte åberopas någon bevisning till styrkande av dessa omständigheter som åberopats. Trots detta fattar tingsrätten beslut om både häktning och kvarstad. Ofta är inte heller tingsrättens beslut tillräckligt motiverat. Det kan vara frågan om att domstolen inte angett vilka omständigheter som är styrkta och att det inte förts något resonemang om hur bevisvärderingen och bevisprövningen har gått till. Det saknas också ofta resonemang om rättsfrågorna och de rättsliga bedömningarna som tingsrätten (rimligtvis) har gjort efter det att bevisningen värderats. Inte sällan återger tingsrätten i sin motivering endast den rättsregel som tillämpats av domstolen bestående av ej konkretiserade rättsfakta.

Ett beslut om häktning och kvarstad är beslut av mycket ingripande karaktär för den enskilde. Det måste därför kunna ställas betydligt högre krav både på åklagarnas processföring och domstolarnas motivering av sina beslut.


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se