Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Backlash i svallvågorna av #metoo?”

Krönikor
Publicerad: 2019-09-12 12:36

KRÖNIKA – av Emma Fagervall, bolagsjurist och initiativtagare till #medvilkenrätt, aktiv för miljö- och hållbarhetsfrågor via mångfaldigt prisbelönta Supermiljöbloggen.

Hösten 2017 berättade kvinnor i bransch efter bransch om sin verklighet och krävde samtidigt rätten till trygga, säkra och jämställda arbetsplatser. Många blev förvånade av vittnesmålen samtidigt som många kände igen sig. Genast blev det ett måste på alla arbetsplatser att vidta åtgärder. Det finns många goda konkreta exempel att lyfta som tecken på hur vår egen bransch svarat de närmare 6 000 kvinnor och icke-binära som vågade blottlägga strukturen i juristbranschen genom #medvilkenrätt.

Bland konkreta vardagsexempel som jag själv blivit uppmärksammad på kan nämnas; Advokatsamfundets satsning på kostnadsfria stödsamtal om problem på arbetsplatsen, bolagsjurister som innan anlitande av byråer kräver bevis på reell effekt av byråns jämställdhetsarbete, snabbare agerande av chefer och ledare när medarbetare blivit utsatta för oönskat beteende, ledningsgrupper som utbildas om undermedvetna fördomar, byråer som visar på strukturerat jämställdhetsarbete med fokus på faktiska och mätbara resultat, profilerade ledare och chefer i branschen som lyfter vikten av jämställdhetsarbete internt och offentligt samt juriststudenter som tar ställning och vågar ställa krav på sina framtida arbetsgivare, för att nämna några få.

Flera av ovanstående initiativ har tagits både av kvinnor och män. Det är grundläggande positivt att verka i en bransch där ovanstående goda exempel tycks visa att “kvinnokampen” som den så ofta döps till inte är en kamp där ansvaret ska läggas på och förväntas drivas av kvinnor – även om det globalt fortfarande är just kvinnor som historiskt liksom i nutid främst tagit ansvaret för utvecklingen och går i fronten i kampen om alla människors lika värde.

Historiskt sett så har de steg som tagits framåt i kampen för alla människors lika rättigheter som regel följts av en backlash. Sådan har vi på senare tid även kunnat se i svallvågorna av #metoo. Den syns globalt bland annat genom framväxten av policys och lagar med syftet att kontrollera och kuva kvinnor då särskilt i förhållande till sexuella och reproduktiva rättigheter. Den syns i viljan och försök att avkriminalisera mäns våld mot kvinnor, det gigantiska individfokuset istället för fokus på strukturen liksom sexistiska och misogyna uttalanden från världsledare utan närmare konsekvenser. För att nämna några.

Susan Faludi sammanfattade tydligt fenomenet redan för över 30 år sedan:  ”This sort of backlash, set off not by women’s achievement of full equality but by the increased possibility that they might win it. It is a preemptive strike that stops women long before they reach the finish line.”

Med den backlash som är levande och aktiv ute i världen måste frågan också ställas om den nått in även i vår bransch. Vad har egentligen hänt sedan närmare 6 000 modiga kvinnor och icke-binära visade sin verklighet? Har din arbetsplats varit redo att behålla fokus på sakfrågan och på de strukturella problemen? Vilken effekt fick det på dig som är chef och ledare? På dig som är anställd? Har det kommit någon motreaktion? Har ett aktivt jämställdhetsarbete bedrivits och om ja: har det varit strukturerat med tydligt uppföljning och mätbara resultat? Eller har frågan tappat kraft under fikadiskussioner till fördel för individfokus och kritik mot enskilda uthängningar? Hur ser det ut på just din arbetsplats? Finns det mer kvar att göra?

Oavsett om den blottade strukturen gjorde dig förvånad eller inte kommer tiden efter #metoo alltid markera brytpunkten om när ingen längre kan säga sig vara ovetande om den verklighet som många kvinnor, i vitt skilda branscher, utsatts och utsätts för. Vi vet alla att det fortfarande finns arbetsplatser i vår bransch som brister i sitt ansvar att säkerställa en säker arbetsplats för kvinnor. Jag är dock övertygad om att de blir färre och färre. Arbetsplatser där ignorans, likgiltighet, oviljan eller rent av aktivt motstånd mot jämställda arbetsplatser finns tappar konkurrenskraft då medarbetare helt enkelt tar sin kompetens och går, eller till och med väljer bort arbetsplatsen på förhand. För hur attraktivt är det egentligen med en arbetsplats där inte alla ges samma möjligheter eller där du förväntas stå upp för andras grundläggande rättigheter – men själv saknar dem?

Blottläggande av struktur, förvåning, igenkänning, goda exempel, motreaktion eller inte – kampen om alla människors lika värde är inte ett ansvar som en enskild grupp i samhället själva ska förväntas bära, inget som ska lämpas över på framtida generationer eller som ”kommer lösa sig med tiden”. Det är allas vårt ansvar.

Krönikan är en del av Dagens Juridiks nya satsning, tillsammans med Legally Lady,där advokat Ulrika Rogland, tidigare justitiekanslern Anna Skarhed, advokat Camilla Wikland samt juristerna bakom #medvilkenrätt Emma Fagervall, Ida Kjos och Caroline Snellman turas om att skriva kolumner en gång i veckan.


Dela sidan:
Skriv ut:

Taggar:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se