”Även i tider av krig måste vi ta tag i jämställdhetsproblem på vår egen bakgård”
KRÖNIKA – av Camilla Wikland, advokat, Hope Advokater.
Idag är det den internationella kvinnodagen. En dag som grundades för att hedra kvinnorörelse och för att främja kampen för kvinnors rösträtt. Den första nationella kvinnodagen firades i USA 1909. Sedan dess har kvinnor världen över hakat på firandet av den frigörelse som kommit olika långt i olika delar av världen.
Den internationella kvinnodagen kan vara en dag att se tillbaka på alla framsteg som nåtts och en dag för att fira de kvinnor som gått före i kampen. I en värld som skakas av konflikter och humanitära katastrofer geografiskt närmre än tidigare, och i en dignitet vi inte sett sedan andra världskriget, är det lätt att känna att våra jämställdhetsproblem här hemma inte förtjänar det största fokuset. Men jag tror det är viktigt att kunna hålla flera tankar i huvudet. Förra veckan rapporterade Unizon (ett samlingsorgan för över 130 kvinnojourer, tjejjourer och ungdomsjourer i Sverige) att 13 kvinnor under de första nio veckorna av år 2022 misstänks ha mördats. Om den här statistiken fortsätter kommer år 2022 gå till historien som det år i Sverige då flest kvinnor miste livet till följd av en närstående mans oförsvarliga våld.
Med detta i bakhuvudet tycker jag att det finns anledning att fortsätta belysa den jämställdhetsproblematik som finns i vår närhet, även i tider av kriser på andra håll. Detta påmindes jag inte allra minst om när jag som vanligt i helgen var och storhandlade. När jag rullade in på parkeringen framför mataffären där jag bor såg jag något som nästan kändes overkligt, även om jag givetvis är väl medveten om hur kvinnosynen ser ut i vårt samhälle. Mitt på parkeringen stod en epatraktor med texten ”Red light district” och en bild på två nakna kvinnoben på bakrutan. Man får köra epatraktor (som är en ombyggd bil som går i 30 km/timme) från det att man fyllt 15 år. Och det är få ungdomar som kör sitt fordon efter 18-årsdagen. Det är alltså (med största sannolikhet) en ungdom mellan 15 och 18 år som åker runt i detta fordon.
Jag valde att göra ett inlägg om det här på en Facebook-grupp för boende i mitt område. Detta för att uppmärksamma att den här typen av sexistiska budskap i det offentliga rummet påverkar kvinnosynen i samhället och i förlängningen både jämställdhet och olika typer av våld mot kvinnor. Särskilt anmärkningsvärt är det att det är en så ung person som kör runt med detta budskap, kanske (förhoppningsvis) helt ovetande om dess innebörd.
Självklart förstod jag vilka kommentarer mitt inlägg skulle kunna generera och jag kunde redan efter någon minut läsa följande från en vuxen man: ”Din vardag som advokat måste vara bedrövlig i fall du blir stött av ett skämtsamt klistermärke på en epatraktor”. Och detta var bara början på alla oupplysta och i många fall kvinnoförnedrande kommentarer som sedan följde.
Enligt den väl etablerade våldspyramiden börjar det med sexistiska skämt, nedvärderande bilder, traditionella könsroller och objektifiering. Efter de sexistiska uttalandena följer sexuella trakasserier, fysiskt utnyttjande, hot och muntliga påhopp. Och därefter våldtäkt, psykiskt våld och misshandel. Längst upp på pyramiden kommer mord. Texten tillsammans med bilden på epatraktorn som jag såg utanför mataffären är ett bra exempel på sådant som finns i våldspyramidens bas.
Men är det verkligen så farligt med ett ”skämtsamt klistermärke”? Ska man verkligen dra så stora växlar som jag har gjorde och ge sig på ungdomar och deras föräldrar?
Ja, det krävs faktiskt att vi reagerar eftersom samhällets, och inte minst ungdomarnas, attityder till prostitution, pornografi, sexualitet och ytterst jämställdheten i vårt samhälle får konsekvenser på olika sätt. Konsekvenser för de tjejer och kvinnor som har blivit utsatt för våldtäkter eller andra sexuella övergrepp som jag företräder i min roll som målsägandebiträde. Konsekvenser för våra barn. Konsekvenser för kvinnors rättigheter i stort.
Det hör till vanligheterna i skolan att barnen och ungdomarna kallar varandra hora och olika könsord, har en sexistisk jargong och sexuellt ofredar varandra. Detta kopplat till ett budskap om prostitution, och indirekt till utsatta kvinnors livsöden, på ungdomars fordon får uppenbart negativa konsekvenser för tjejers och kvinnors livssituation. Ser man till de kommentarer mitt inlägg fick i Facebook-gruppen är det tydligt att dessa värderingar är väletablerade även i den äldre generationen, gissningsvis bland föräldrarna till flera ungdomar i området.
Det sker redan idag ett stort arbete med att förändra ungas attityder och värderingar. Skolan har givetvis en viktig roll. Men alla vi vuxna måste föregå med gott exempel, vägleda våra ungdomar, våga prata om både sexualitet, olika former av övergrepp, och jämställdhet. Självklart måste vi också sätta ner foten när det skett ett övertramp. Vi kan inte som många vuxna i Facebook-gruppen försvara beteendet eller förminska dess betydelse.
Precis som de olika stegen i våldspyramiden visar börjar det med sexistiska skämt, nedvärderande bilder, traditionella könsroller och objektifiering och slutar med att kvinnor faller offer för mäns dödliga våld. Under ett år som börjat med att slå rekord i antalet mördade kvinnor, i ett land som gärna stoltsera med att vara ett av världens mest jämställda, förtjänar inte den internationella kvinnodagen att firas med att hylla de som gått före. Istället ska vi hedra dessa kvinnor genom att bidra till att det de kämpat för inte var ogjort.
Ett sätt är att ta diskussionen med de i din närhet. När deras triviala inställning till kvinnoförtryck innebär att de låter sina barn stå för budskap som i förlängningen gör vägen till ett jämställt samhälle ännu längre tycker jag vi har en gemensam skyldighet att säga ifrån.
