KRÖNIKA – av Nooshi Aknooni Ficks, advokat och grundare av Advokatfirman Aknooni Ficks som arbetat som affärsjurist men numera är specialiserad på brottmål och arbetar som försvarsadvokat, målsägandebiträde och särskild företrädare för barn.
Hårda krav kan vara någonting bra. De kan driva oss att pusha oss själva hårdare för att uppnå våra mål eller att göra ett bra arbete. Men när de hårda kraven övergår till en rädsla för att göra fel eller för att misslyckas blir de ett hinder.
Många av oss som arbetar i en högpresterande värld känner nog igen oss i känslan av att drivas av en rädsla för att göra fel istället för av en lust att göra ett bra arbete. Många gånger kan de hårda kraven bli en bromskloss för oss där vi är alldeles för hårda mot oss själva och identifierar oss med våra prestationer. När det sker ett misstag, ser vi det ofta som ett misslyckande. Det leder ofta till en onödig stress och man utför sitt arbete med prestationsångest.
Men vad är vi så rädda för? Och är ett misstag verkligen att likställa med ett misslyckande? Vi jurister skolas in i en värld av ha rätt eller fel och en strävan efter perfektion. Men en strävan efter att alltid vilja ha rätt kan leda till en rädsla för att göra fel. Trots att vi vet att det är mänskligt att göra fel och att man lär sig av sina misstag blir det ofta en rädsla för många av oss. Och rädslan för att göra fel är det som driver många av oss att kämpa och pressa oss själva hårdare till perfektion. Istället för att drivas av rädslor, har jag lärt mig att vi själva kan välja att drivas av den framgång som vi vill nå.
Det tog mig 10 år i arbetslivet och ett par timmar på en föreläsning med Mia Törnblom innan jag insåg att jag drevs just av en rädsla för att göra fel. Efter föreläsningen har jag försökt öva på att träna min hjärna till att förstå att ett misstag inte ska likställas med ett misslyckande. Det är många gånger lättare sagt än gjort, särskilt om man skolats in i att allt ska vara perfekt under hela sitt vuxna liv.
Men jag har lärt mig att när vi sänker kraven och uppmuntrar istället för att kritisera oss själva, börjar rädslan sakta gå över till en känsla av lugn. Jag har även funnit lugn i att stanna upp när jag avslutat ett uppdrag som jag varit lite extra orolig eller nervös inför och där jag insett att det faktiskt har gått bra, trots oron. Att ta till sig av positiv feedback som klienter eller kollegor delar med sig av är också ett värdefullt sätt att öva hjärnan på att släppa självkritiken. Att ge sig själv en klapp på axeln istället för att fokusera på det negativa kan få rädslan att sakta tyna bort. Istället har jag märkt att en annan drivkraft infinner sig, en känsla av lust över att göra ett bra arbete. Att drivas av lust snarare än en rädsla för att göra fel är nämligen en betydligt mer behaglig känsla. Och framförallt ett mer hållbart sätt att arbeta på.
Jag är långtifrån fullärd men när rädslan gör sig påmind har jag i vart fall lärt mig att identifiera den och finna lugn i att allt kommer ordna sig till slut. För jag har insett att man kan bestämma över sina tankar och att jag hellre vill att min hjärna väljer lust istället för rädsla. Det blir nämligen mer motiverande att fokusera på sina framgångar istället för det som inte blev som man hade tänkt sig. Framförallt är det betydligt roligare att ägna sin tid åt att fokusera på att göra ett bra arbete, snarare än att tänka på allt som kan gå fel.
