KRÖNIKA – av Dana Pourkomeylian, tingsnotarie och föreläsare
Det var i september förra året som Beata Ratzman försvann spårlöst. Två månader senare hittas hennes kropp i en skogsdunge vid Bökeberg med skärsår över halsen. Hennes före detta make åtalas nu i Malmö tingsrätt för mord, brott mot griftefriden, misshandel och barnfridsbrott, då Beatas sju år gamla son ska ha bevittnat våldet mot modern. Mannen erkänner att han dödat Beata, men förnekar mord.
Några veckor innan Beata försvann hade hon anmält maken för misshandel, skadegörelse och olaga hot. Hon lämnade också in en skilsmässoansökan, ansökte om plats på skyddat boende och kontaktförbud för maken. Det sistnämnda nekades av åklagaren – två veckor innan Beata försvann.
Beata bereddes plats på ett skyddat boende i Malmö bara någon månad innan hon mördades. I det sista samtalet med sin mor dagen innan mordet berättade Beata att hon var lycklig över att hon inte längre behövde bo med mannen Att hennes liv började falla på plats.
Beata är nu begravd i Polen och varje vecka besöker hennes mamma graven. Ytterligare en kvinna mördad av ytterligare en man som ansåg sig ha rätten att ta hennes liv. Ytterligare ett barn vars liv slagits i tusen bitar. Ett barn som kommer växa upp utan en mor som kan trösta och ledsaga honom genom livet.
Trots politikernas många löften minskar inte antalet mördade kvinnor. När Brottsförebyggande rådet (BRÅ) presenterade sin statistik för 2021 stod det klart att det dödliga våldet i Sverige överlag minskar – förutom på två områden: dödligt våld med skjutvapen och dödligt våld mot kvinnor i parrelationer.
Mäns dödliga våld mot kvinnor har dock debatterats långt innan gängkriminellas avrättningar av varandra blev rättssveriges huvudbry. Att det dödliga våldet mot kvinnor inte minskat sedan BRÅ började föra statistik 2011 är helt bisarrt och någon måste stå till svars.
Förslagsvis de rikspolitiker som dröjt så oförsvarbart länge att prioritera kvinnors rätt till skydd från våldsamma män framför männens rätt att kontakta och vistas om och kring henne. Förslagsvis de kommunpolitiker som infört egenavgift för skyddade boenden så fattiga kvinnor inte har råd till fristad. Förslagsvis den regering som framför allt annat vill framhäva sig själva som feminister.
