Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Vi tänker inte tyst bevittna hur Sveriges regering underminerar internationell rätt”

Debatt
Publicerad: 2021-04-16 10:19
Flyktinglägret i Roj Foto: Maya Alleruzzo/AP

DEBATT – av Anna Ernestam, SOS Barnbyar, Annelie Börjesson, Svenska FN-förbundet, Beatrice Eriksson, Repatriate the Children Sweden, Maria Frisk, Rädda Barnen, Morten Kjaerum, Raoul Wallenberg Institutet, Peter Brune, War Child Sverige, Petra Tötterman Andorff, Kvinna till Kvinna och Sara Lundqvist, Svenska föreningen för barn- och ungdomspsykiatri.

I februari skickade 22 representanter från FN:s råd för mänskliga rättigheter ett brev till Sveriges regering för att uppmärksamma att Sverige bryter mot internationell lag genom att underlåta sitt ansvar för de svenska medborgarna som hålls i nordöstra Syrien. “Ni måste agera för att försäkra er om att era barn och kvinnor inte riskerar livsfara, tortyr och kränkningar av en rad mänskliga rättigheter”, sa Fionnuala Ni Aolain, FN:s särskilda rapportör för främjande och skydd av mänskliga rättigheter i kampen mot terrorism. I brevet uppmanades Sverige och 56 andra länder att omedelbart repatriera sina medborgare.

På uppdrag av utrikesminister Ann Linde besvarade UD:s rättschef, Carl Magnus Nesser, detta brev med elva sidor av frånskjutande av ansvar, såväl moraliskt som rättsligt. I sitt svar skriver Nesser att regeringen starkt vänder sig emot alla påståenden eller antydningar om att de inte engagerar sig i situationen. Samtidigt skriver han också att Sveriges regering inte har någon som helst juridisk skyldighet att repatriera medborgarna från lägren.

Sveriges svar går inte bara stick i stäv med vad FN:s experter på mänskliga rättigheter säger – utan går också helt emot Sveriges självbild som en rättsstat och humanitär stormakt.

Uppskattningsvis 35 svenska barn, 20 kvinnor och 10 män, hålls i nordöstra Syrien. UD hänvisar till att Sverige inte har jurisdiktion över det geografiska område som svenskarna hålls på, och att frågan om Sverige har möjlighet att påverka svenskarnas situation är hypotetisk. Enligt internationell lag finns det principer om att konventionsstater som kan bidra till att kränkningar upphör ska göra så. Senast i mars återupprepade general Mazloum Abdi, överbefälhavare för Syrian Democratic Forces, SDF, den kurdledda militära styrka som kontrollerar lägren, en vädjan till länder att hämta hem sina medborgare. När tidigare Säpochefen Malena Rembe intervjuade generalen, för Utrikespolitiska institutet i oktober, sa han att Sverige bara behöver fråga efter sina medborgare så kommer myndigheterna i det kurdledda självstyret att överlämna svenskarna till svenska myndigheter. Under de senaste två åren har minst 25 länder repatrierat några eller många av sina medborgare som hålls i dessa läger och fängelser, inklusive Sverige som 2019 repatrierade sju barn. Även FN:s särskilda rapportör bekräftar att Sverige har möjlighet att hämta hem sina medborgare. “Det går. De nationer som inte gör det, visar bara brist på vilja”, säger Ni Aolain. Situationen är alltså inte hypotetisk, utan mycket konkret. Det är klargjort att det finns en direkt möjlighet för Sverige att agera.

Att UD i sitt svar också hänvisar till att de svenska kvinnorna må ha begått allvarliga brott är en parameter som inte är relevant för bedömningen om konventionsstatens ansvar. Dessutom är de svenska medborgarna inte delgivna någon misstanke om brott och är därmed de facto utomrättsligt frihetsberövade. Sverige har en internationell skyldighet att utreda och lagföra krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord. Genom att ta hem de svenska medborgarna och utreda alla vuxna som misstänks för allvarliga brott, kan Sverige bidra till att rättvisa skipas.

Krisen eskalerar och blir än mer akut. Human Rights Watch rapporterade i mars om att bränder, sjukdomar, olyckor och våld är några av de mest trängande hoten. Förra veckan bekräftades det att Covid-19 fått fäste i lägret Roj där det bedöms finnas omkring 35 svenska barn och kvinnor. SDF genomförde en massiv säkerhetsoperation i al-Hol efter att mer än 50 personer mördats där bara under 2021. I detta läger bedömer UD att omkring 20 svenska barn och kvinnor befinner sig. I mars bekräftade danska Forsvarets Efterretningstjeneste uppgifter om att IS-celler valt ut 350 barn att smuggla ut från lägren i syfte att träna dem att begå terrorbrott i sina respektive hemländer, varav de redan lyckats kidnappa ett 30-tal.

Det är uppenbart att det blir allt svårare för milisen att upprätthålla säkerhet, samtidigt som den humanitära hjälpen är mycket begränsad. Det enda sättet att stoppa de pågående kränkningarna mot barnen är att föra dem, och deras föräldrar, till Sverige. De svenska barn som finns i lägren bör inte straffas för sina föräldrars handlingar och Sverige kan bidra till att inte fler barn ska falla offer i väpnad konflikt. Internationella Röda korsets Mellanösternchef, Fabrizio Carboni, ställer det på sin spets med den retoriska frågan: “Vad är meningen med att predika internationell humanitär rätt i fred, om inte ens de mest basala principerna av mänsklighet tillämpas när det är krig?” En del av det bristande stödet för repatriering kan antas bottna i bristande kunskap om situationen i Syrien, om lägren och om fängelserna, men också om vilka skyldigheter Sverige faktiskt har. Sverige har förbundit sig till en rad lagar och konventioner och är skyldiga att agera utifrån dem.

Om inte dessa antagna lagar och ramverk gäller svenskarna i nordöstra Syrien, vilken är då nästa grupp i samhället att exkluderas från skyddet för grundläggande mänskliga rättigheter?


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se