DEBATT – av Mina Svärd, advokat och grundare av Advokatbyrån Mina advokater & Hanna Bergwall, juriststudent.
Vi säger till kvinnor som nyligen genomgått den ofta enskilt vidrigaste och mest kränkande händelse i deras liv, att lägga sig på en brits medan okända människor skrapar, klämmer och känner för att säkra bevis. Bevis som ska ge dessa kvinnor upprättelse. Bevis som ska ge oss ett säkrare samhälle där våldtäktsmän inte går fria. Vi ber kvinnor att återuppleva sitt trauma för att göra en samhällsgärning. Det minsta vi kan ge tillbaka är att vi, rättssamhället, gör vårt yttersta för att ge dem upprättelse och skydda andra från att bli utsatta.
Under förra veckan kunde SVT rapportera om att 4 av 10 spårsäkringsatser, eller ”rape-kits” som många känner till det som, inte skickats på analys. Istället hamnar de lite överallt i samhället. I ett kylskåp bland matlådor, på någons skrivbord eller kanske någon bokhylla. Lite varstans. Det låter helt absurt, men tyvärr är det sant. För att göra det hela värre, I SVT:s granskning framkommer att polisen har känt till problematiken i många år utan att de lyckats åtgärda felen. Vi ställer oss frågan högt; hur svårt kan det vara?
Om det är något som blir tydligt är att sexualbrott mot kvinnor inte prioriteras. Det brister i vilja. Inte i resurser. Och det får många allvarliga konsekvenser. Dels för enskilda kvinnor. Dels för samhället i stort. Till den enskilda kvinnan skickar det signaler om att det som hände henne inte var en stor sak, inte ens värt samhällets uppmärksamhet. Hon får ingen upprättelse av rättsväsendet, inte ens i form av att man försöker hitta gärningsmannen. För resten av samhället blir konsekvensen, rent krasst, att en eventuell serievåldtäktsman kan härja fritt.
Det är svårt att bevisa att en våldtäkt ägt rum. Ofta finns det inga vittnen. Ofta är det ord mot ord. Och just därför är det av absolut största vikt att bevisning hålls tryggt. Det säger sig självt.
Men framförallt, hur allvarligt fortsätter rättssamhällets förtroende skadas för kvinnor som utsätts för brott. Som brottsoffer måste det kännas tryggt hela vägen. Redan vid första mötet med polisen från anmälningstillfället, under förundersökningsarbetet, till rättssalen.
Rättsprocessen måste upplevas som gedigen och pålitlig. Att göra en spårsäkringssats som slarvas bort utgör inte enbart en enorm integritetskränkning, det underminerar förtroendet för rättsväsendes samtliga instanser och kan i längden bidra till färre anmälningar och ouppklarade brott.
Nu måste det uppenbaras, denna vårdslöshet måste få ett slut. Vi kan inte nog understryka den kränkning detta innebär för kvinnor som vänt sig i förtroende till rättsväsendet.
