DEBATT – av Johan Kvart, lagman Malmö tingsrätt och Göran Lundahl, lagman Göteborgs tingsrätt.
Alla Sveriges tingsrätter och hovrätter står enade bakom Domstolsverkets begäran till riksdagen att den beslutade lagstiftningen om sekretess för målsägande och vittnens kontaktuppgifter inte ska träda i kraft.
Riksdagen har beslutat att vissa ändrade sekretessregler för målsägandens och vittnens kontaktuppgifter ska träda i kraft den 1 oktober i år. Domstolsverket har nu i en hemställan till Justitieutskottet begärt att lagändringen inte ska träda i kraft. Vi ställer oss helt bakom Domstolsverkets initiativ – som närmast är unikt såvitt vi förstår. Den kritik i media från olika håll som riktats mot hemställan är enligt vår uppfattning missriktad och skjuter förbi målet.
Syftet med sekretessreglerna är att fler personer som har uppgifter att lämna om ett brott ska våga göra det utan att riskera att få sina kontaktuppgifter röjda. Det är ett gott och välmotiverat syfte. Att vittnen vågar vittna och lämna uppgifter är ett nödvändigt inslag i en effektiv brottsbekämpning. Går gärningsmän fria för att bevispersoner inte vågar uttala sig minskar förtroendet för rättsväsendet, vilket i förlängningen hotar hela rättsstaten. Det är alltså inte syftet med lagstiftningen det är fel på, utan lösningen.
Vi har normalt en väl fungerande lagstiftningsprocess där utredningsförslag remitteras och olika remissinstanser får säga sitt innan regeringen går fram med en proposition till riksdagen. Den ordningen följdes även denna gång, men tyvärr får vi konstatera att många av oss som fick möjlighet att yttra sig sov på den vakten. Först i efterhand har det stått klart vad en sådan lagändring skulle få för konsekvenser för domstolarna och i vilken mån den skulle få den eftersträvade effekten.
Som Domstolsverket redovisat i sin hemställan innebär regleringen stora konsekvenser för domstolarnas verksamhet. Ett stort antal domare – uppskattningsvis närmare 70 personer – skulle få ägna sig åt sekretessprövning på heltid i stället för att avgöra mål och ärenden. Utlämnandefrågor, som det här är fråga om, ska alltid prövas så snart som möjligt, vilket leder till att andra uppgifter måste läggas åt sidan. På flera års sikt går det möjligen att rekrytera personal men effekten om lagstiftningen träder i kraft den 1 oktober 2023 är att mål under lång tid kommer att läggas på hög i stället för att avgöras.
Att en angelägen reform kräver resurser är förstås en sak verksamheten får hantera, men problemet är att lagstiftningen närmast är verkningslös. Vi instämmer i Domstolsverkets bedömning att eftersom den enskildes namn inte omfattas av sekretess och de sekretessbelagda uppgifterna normalt är offentliga hos många andra myndigheter är skyddet närmast illusoriskt. Den nya lagstiftningen skulle rent faktiskt inte innebära någon egentlig förbättring av skyddet för målsägandens och vittnens kontaktuppgifter, även om den vid ett första påseende kan ge sken av det.
Det rör sig alltså om en mycket dålig lagstiftningsprodukt som inte ger ett nämnvärt bättre skydd för bevispersoner som ska höras samtidigt som hanteringen är oerhört resurskrävande för domstolarna. Vi har varit i kontakt med alla hovrättspresidenter och i stort sett samtliga tingsrättslagmän och vågar påstå att alla Sveriges tingsrätter och hovrätter enade står bakom Domstolsverkets begäran till Justitieutskottet att lagstiftningen inte ska träda i kraft.
Det är förstås beklagligt att den beslutade regleringen inte leder till att fler personer vågar berätta om sina iakttagelser. Lyckligtvis finns det ett pågående lagstiftningsarbete som har samma fråga på sitt bord. Utredningen om anonyma vittnen (Ju 2022:17) ska i ett delbetänkande i oktober 2023 föreslå ett system för anonyma vittnen och ska därefter även titta på om det finns behov av att utöka sekretessen i domstol för att stärka och effektivisera rättsprocessen och då särskilt vad avser uppgifter i förundersökningen. Det finns alltså möjligheter till ett snabbt omtag i sekretessfrågan. Förhoppningsvis kommer den utredningen att hitta lösningar som på riktigt leder till att vittnen och målsägande vågar delta i rättsprocessen så att brott kan klaras upp och skyldiga lagföras.
