Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Tunnelseende präglar kritiken mot kortare häktningstider”

Debatt
Publicerad: 2020-06-02 09:33

DEBATT – av Torgny Jönsson, ordförande för föreningen Reclaimjustice

Sverige har vid upprepade tillfällen ådragit sig allvarlig kritik från FN:s tortyrkommitté för omänskligt långa häktningstider. De långa häktningstiderna strider mot praxis som utvecklats vid Europadomstolen och mot inhemska avgörande vid Högsta domstolen. Likväl kritiseras det lagförslag som presenterats och som innebär en tydlig bortre gräns för hur lång tid en häktning ska tillåtas fortgå.

Såväl chefsåklagaren Lise Tamm som Moderaternas rättspolitiska talesperson Johan Forssell väljer tunnelseende framför rättssäkerhet när de bortser från decennier av kritik mot långa häktningstider.

De finns starka skäl att kritiskt granska de argument som framförs av bland annat Tamm och Forssell i debatten om kortare häktningstider. Särskilt med tanke på att de långa häktningstiderna kan tillskrivas en ordning som ger åklagaren ett stort tilltrosförsprång vid häktningsförfarandet.

För att en häktning ska tillåtas fortgå över tid måste domstolen konstatera att den är proportionerlig. Ett förhållande som varken berörs av Tamm eller Forssell som istället väljer att skjuta in sig på bristande utredningsresurser och utdragna tider för forensiska undersökningar. Förhållanden som naturligtvis ingen domstol ska acceptera som skäl för olidligt långa häktningar.

Proportionalitetsprincipen innebär att skälen för frihetsberövandet ska ställas i relation till de olägenheter som frihetsberövandet innebär för den misstänkte.

Proportionalitetsprincipen får dessutom större betydelse ju längre tid häktningen pågår. Ju längre tid frihetsberövandet har varat, desto starkare skäl måste finnas för en fortsatt häktning.

En förundersökning ska bedrivas skyndsamt och så snart det finns en misstänkt som delgivits misstanke om brott eller har frihetsberövats skiftar krav om skyndsamhet från grönt till gult. När den häktade belagts med restriktioner flimrar ljuset från gult mot rött.

I den stund beslut fattats om att den som häktats med restriktioner ska isoleras och placeras på isoleringsavdelning är det läge rött som gäller. Då krävs extraordinär skyndsamhet, eftersom ingen ska med hänsyn till skadeverkningar hållas isolerad i onödan – inte en timme, en dag eller en vecka då isolering är att betraktas som tortyr.

Tamm och Forssell har båda gjort sig skyldiga till allvarliga missförstånd när de ger uttryck för synsättet att utredningsbrister, av vilken orsak det än må vara, ska läggas den frihetsberövade till last. En förundersökning ska bedrivas effektivt och det ankommer inte på den häktade att tillse att lagkravet uppfylls.

I en tidigare debattartikel formulerade jag min syn på proportionalitet såhär:

”Det krävs ingen ny lagstiftning på området, inga nya betänkanden. Domstolar ska ställa kritiska frågor till åklagare och kräva redovisning om att utredningar bedrivs skyndsamt. Brister utredning i skyndsamhet, talar det med styrka mot att fortsatt häktning är proportionerlig.

Europadomstolen har i flera avgöranden kritiserat medlemsstater för att handläggningstiderna har varit alltför långa. En utdragen handläggningstid kan strida mot såväl artikel 6.1 (rätten till en rättvis rättegång inom skälig tid) och 6.2 (oskuldspresumtionen). Enligt Europadomstolens praxis ska handläggningstidernas skälighet bedömas mot bakgrund av domstolarnas och myndigheternas handläggning av målet, målets komplexitet, parternas agerande och vad som står på spel för den enskilde. Den svenska modellen med slentrianmässiga omhäktningsförhandlingar, där domstolar inte motiverar häktningsbeslut med annat än att stereotypt ange de särskilda häktningsskälen bryter mot svensk lag och mot europakonventionen (EKMR).

Proportionalitet i brottmål är inte kärnfysik, vid en domstols bedömning av om en långvarig häktning är proportionerlig eller ej ska utgångspunkt tas i det påstådda brottets minimistraff. Omhäktningstiden överstiger 2/3 av minimipåföljd, det vill säga med hänsyn till regel om villkorlig frigivning, kan frihetsberövandet framstå som ett utdömt straff.

När den utomstående betraktaren uppfattar en utdragen häktning som ett utdömt straff menar ledande rättsexperter att oskuldspresumtionen kränkts. Därmed är frihetsberövandet per definition oproportionerligt”.

Det är tid för staten att göra upp med sitt förflutna och sätta gränser som visar att man tar den berättigade internationella kritik som framkommit på allvar. Även att man tydligt markerar att rättssäkerhet prioriteras framför onyanserade populisters krav på hårdare tag och sänkta trösklar.

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se

Dela sidan:
Skriv ut: