Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Svensk notarietjänstantagning – Is there a hole in the bucket?”

Debatt
Publicerad: 2020-04-22 10:37

DEBATT – av Claes Martinson, Juridikprofessor vid Handelshögskolan, Göteborgs universitet.

Det finns numera inte så många yrkesverksamma jurister som upplevt något annat system för antagning av notarier än att betygen från juristutbildningen avgör urvalet. Denna ordning inrättades nämligen 1973. På den tiden fanns det tre juristexamensutbildningar. Sverige var en s k blandekonomi, sades det, och innehållet i juristutbildningen var centralstyrt. De tre fakulteterna använde samma programplan och utbildningarna liknade varandra.

I nutiden, 2020, är vi en fjärdedel fler som bor i landet Sverige. Vi har många fler juriststudenter. Det finns sju juristexamensutbildningar, och därtill en handfull ytterligare juristutbildningar. Någon centralt beslutad programplan finns inte sedan flera decennier. Ett av styrmedlen som används av statsmakten är istället konkurrens. Utbildningarna har olika programplaner med olika innehåll. Även om samma ämne kan dyka upp i programmen i namn på olika kurser, så kan ämnet studeras tidigt eller sent under respektive program. Det innebär skillnader i lärandemål och nivå.

Eftersom lärandemålen är olika står heller inte betygen för något enhetligt. Ett betyg i X-rätt på en fakultet står för de lärandemål som gäller den fakultetens kurs. Ett betyg i X-rätt på en annan fakultet med andra lärandemål står för något annat. Därtill är det statistiskt klargjort under en lång rad av år att juristexamensfakulteterna tillämpar betygsskalan på sätt som leder till olika relativa nivåer. Trots mångåriga ansträngningar från fakulteterna har det visat sig omöjligt att koordinera tillämpningen i detta avseende. Det är egentligen inte märkligt givet målrelateringen och att lärandemålen är olika. Denna utgångspunkt förtas inte av att det alltid också måste finnas en relativitet i betyg och betygsbeslut.

Under det knappa halvsekel som förlöpt sedan 1973 har notarieantagningen diskuterats mer eller mindre intensivt. Nu är det kanhända dags för en mer intensiv fas. Domstolsverket har nämligen, på inrådan av Notarienämnden, gjort en två år lång utredning om bl a notarieantagningen. I den föreslog utredarna att betygens inverkan på antagningen skulle minska. Domstolsverket har i dagarna emellertid gått emot utredarna och beslutat att göra tvärt om, dvs att öka betygens betydelse. Det kan leda till att debatten tar fart. Kanske blir det emellertid inte så mycket debatt. Av de som varit med ett tag är det nämligen antagligen få som kommer att ge sig in i debatten. Det är synd om det blir så, men orsaken är intressant. Den går kanske att illustrera på sätt som följer. – Liza och Henry är två jurister som företräder olika positioner i debatten och de illustrerar debatten under halvseklet:[1]

Henry: Betygen är den fattiges vän. Nepotism och kontakter skall inte styra vem som får notarietjänst! Betyg är dessutom ett billigt och enkelt sätt att göra ett urval. Det är en viktig aspekt när det handlar om att tillsätta flera hundra tjänster om året.

Liza: Det stämmer, men med bara betyg som urvalsgrund så finns det de som menar att juristutbildningens kvalitet påverkas negativt och därtill att juriststudenter mår dåligt. Personalen på universiteten är också bekymrade, inte bara studievägledare och lärare, utan även de som jobbar på studenthälsan. Det verkar således som att antagning på betyg orsakar kostnader på andra ställen i samhället.

Henry: Att juristutbildningens kvalitet påverkas negativt är inte bevisat! Det kan lika gärna vara tvärt om att det är övervägande bra att studenterna anstränger sig. När det gäller kostnader är Domstolsverket ålagt att prioritera sin egen budget.

Liza: Men, det verkar i varje fall vara en ganska utbredd uppfattning bland studenter och universitetspersonal att Domstolsverkets antagning orsakar problem.

Henry: Ja, ursäkta, det är förstås tråkigt. Tänk om vi kunde haft en annan lösning, som var lika billig. Det hade varit bra, men när vi tänkt på saken så går det ju inte att komma på någon som inte har nackdelar.

Liza: Fast det går ju att påverka förhållandena, eller hur? Domstolsverkets lösning är ju unik. Ingen annan arbetsgivare beter sig (längre) på liknande sätt, och i den mån man i utlandet har notarier så antas de inte på betyg, eller hur?

Henry: Jaså. Det var intressant. Men i Sverige är det väldigt många tjänster det handlar om. Det blir inte rättssäkert om vi inte antar på betyg.

Liza: Rättssäkert?! Men, hur kan rättssäkerhet vara ett argument? Betygen är ju inte jämförbara. Juristutbildningarna är olika, med olika kurser på olika nivåer och med olika lärandemål. Därtill tillämpas betygsskalan mycket olika på de olika juristutbildningarna. 

Henry: Ja, det sägs så. Men, det får universiteten rätta till.

Liza: Hur skall universiteten kunna ”rätta till” det? Det är inte längre universitetens uppgift att ha samma lärandemål och samma utbildningar. De skall konkurrera med sina olikheter.

Henry: Låter konstigt. Så var det inte när jag läste juridik. … Och, när vi läser hur kursplaner ser ut nu, så ser de faktiskt ganska lika ut. – Men, även om det nu skulle  vara skillnader så spelar det där hur som helst inte så stor roll. Vi är nämligen nöjda med nästan alla av de notarier vi får. De gör ett bra jobb.

Liza: Ja, det är ju bra att ni anser att ni får tillräckligt duktig personal. Fast vore det inte bra om de vore ännu bättre? Om alla juriststudenter fått bättre förutsättningar för sina studier vore det ju en logisk följd att ni får ännu bättre notarier?

Henry: Som sagt, det där spelar inte så stor roll. Vi är nämligen nöjda med nästan alla av de notarier vi får. De gör ett bra jobb.

Liza: Så, då spelar det heller ingen roll att Domstolsverkets prioritering av betyg som urvalskriterium förefaller påverka en del av examinatorerna? En del av dem beaktar nämligen att studenterna inte skall gå miste om möjligheten att få notarietjänst när de sätter betyg.

Henry: Nja, det där låter ju inte bra ur rättssäkerhetssynpunkt. Men, det verkar ju i så fall vara universiteten som gör fel, inte Domstolsverket. Domstolsverket måste fatta rättssäkra beslut.

Liza: Så, med rättssäkerhet menar ni alltså formell rättssäkerhet. Betygen är formella beslut som enkelt kan omvandlas till matematiska enheter, och eftersom de går att jämföra med matematisk precision, så spelar det ingen roll att det som betygen står för är olika saker?

Henry: Ja, på det hela taget så måste det nog ändå vara på det viset. Betygen utvisar ju ändå något, och betygen är den fattiges vän. Nepotism och kontakter skall inte styra vem som får notarietjänst! Betyg är dessutom ett billigt och enkelt sätt att göra ett urval, vilket är viktigt när det handlar om att tillsätta flera hundra tjänster om året.

Liza: Nepotism är förstås inte bra, men, med bara betyg som urvalsgrund så … nej, nu är vi ju tillbaka där vi började.

Jag låter här Liza uppmärksamma cirkeln i debatten, trots att jag kunnat fortsätta texten med fler argument av liknande slag. Texten illustrerar att Henry och Liza inte helt bemöter varandras argument. De bryr sig inte om graden av relevans i argumenten, vilket kan bero på att de värderar relevansen i argumenten mycket olika. Det är synd. För om det skulle vara så att det verkligen är ett hål i hinken, vore det ju bra för alla om hålet kunde lagas. Förhoppningarna på möjligheter till förändring kan emellertid inte ställas särskilt högt. Fakulteter och studenter befinner sig i någon mån i ett fångarnas dilemma, trots att de kan kommunicera. Domstolsverket anser sig redan ha lagt ner mycket arbete på frågan. Därtill har det gått ett halvsekel, så varför föredra det osäkra framför det välkända?

En tanke är dock att mycket har hänt sedan 1973 och att det därför, i en så omdebatterad och angelägen fråga, vore intressant att förändra. Vore det inte intressant att pröva något för att se vad som händer? Vi behöver ju bl a ett bättre underlag i debatten. Så: – Vem vill, vid sidan av vad vi har, starta en ny experimentutbildning med några få platser, utan graderade betyg, men med pedagogiska verktyg som exempelvis programportfolio? En utbildning som studenter söker till för att de vill ha en särskilt bra utbildning? Inte tänker Domstolsverket diskriminera sökande från en sådan?

[1] Namnen är valda för att leda tanken till den cirkel i kommunikationen som kan uppstå under vissa förhållanden, och som besjungs av Harry Belafonte och Odetta, i deras inspelning av There is a hole in the bucket, Belafonte returns to Carnegie Hall, 1960. Lyssna gärna på den (igen) innan du läser vidare, så framträder den fortsatta texten i ett passande ljus.


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se