Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

SLUTREPLIK: ”Varför har vi ens advokater?”

Debatt
Publicerad: 2020-03-17 11:46
Adam Danieli

SLUTREPLIK – av Adam Danieli, jur. stud. och Viceordförande, Fria Moderata Studentförbundet.

I sin replik 11/3 invänder Peter Hellman mot att advokaters kulturyttranden, särskilt utanför arbetet, bör vara föremål för disciplinär granskning. En sådan skulle hämma det fria åsiktsutbytet, menar Hellman, och i förlängningen göra advokatsamfundet till en smakpolis. Det är en orimlig hållning om advokatens roll ska vara det den är idag.

Inledningsvis kan nämnas att Hellman har rätt i att disciplinärendet mot advokaterna i musikvideon avgjordes innan videon offentliggjordes. Det finns absolut möjlighet att ta upp ärendet igen, men mycket lite talar i dagsläget för att det kommer ske. Vidare kan konstateras att uthyrningen av rättegångssalen var mycket märklig. Detta ursäktar dock inte i något avseende de inblandade och kommer förhoppningsvis göra att den berörda tingsrätten funderar igenom framtida uthyrningsbeslut.

Repliken ger dock anledning att ställa frågan: varför har vi ens advokater? Om vi inte ställer högre krav eller kan förvänta oss mer av dessa än den övriga juristkåren, är inte stämpeln då helt meningslös?

Nej, den är mycket välmotiverad av just etiska skäl. Det etiska ramverk som åligger advokaten är ett uttryck för det stora förtroende som denne fått av det offentliga och den stora betydelse denne har i en rättsstat. Som fristående aktör i statens tjänst intar kåren en unik roll, med ålägganden som går betydligt längre än att hålla sig inom lagens ramar. Offentliga uppdrag och höga arvoden medför krav om särskild oväld, gott omdöme och oklanderlighet. Detta är vad som kommer till uttryck i advokatens etiska riktlinjer.
Denna roll är uppenbart oförenlig med medverkan i den omtalade musikvideon.

Som skäl att inte sanktionera yttranden alls nämner Hellman inledningsvis regeringsformens skydd för yttrandefrihet. I sak har han helt rätt: yttrandefriheten omfattar alla. Att på något sätt åtala dessa personer för sina yttranden är självklart inte aktuellt.
Detta betyder dock inte att alla yttranden är förenliga med alla typer av uppdrag. Jag kan, som förtroendevald, inte uttala mig hur som helst och samtidigt förvänta mig ett fortsatt förtroende hos mina medlemmar. En anställd på ett företag kan inte yttra sig hur som helst, utan förväntas iaktta en viss lojalitet mot sin arbetsgivare, om hen vill fortsätta vara anställd. Det är snarare regel än undantag att människor iakttar viss respekt för sin roll och sitt uppdrag. Att vissa uppdrag eller positioner för med sig begränsningar av vad som är tolererade yttranden är inte konstigt – och är inte en inskränkning i yttrandefriheten.

Advokater har givetvis rätt att uttrycka sig, men gör man det på ett sätt som går stick i stäv med rollen som advokat får man inta en annan. Om något så är god advokatsed ett uttryck för en lojalitet: mot klienten, mot andra advokater och mot rättsväsendet. Inställningen att inga yttranden som är lagliga bör kunna granskas disciplinärt är en helt orimlig hållning. Självklart påverkar det allmänhetens förtroende för kåren och självklart finns en viktig nyans mellan lagligt och lämpligt. Den bör advokater känna till.

Vidare pekar Hellman på att den berörda filminspelningen skulle ha skett på fritiden och inte ha någon koppling till uppdraget som advokat. Det skulle därför vara olämpligt att sanktionera, eftersom det gäller ett privat sammanhang. För det första kan man konstatera att kopplingen varit mycket stark. Advokaterna på en viss byrå har gemensamt varit med i filmen som utspelar sig i en rättssal där de skulle kunna ha uppdrag. Filmerna har delats som offentlig kommunikation av byrån med uppgifter om medverkande. Det är uppenbarligen fråga om marknadsföring mot vissa kretsar, inte en enstaka person som anonymt hoppar in som statist på grund av sitt stora musikintresse.

För det andra är det relevanta för bedömningen vilket intryck medverkan har gjort. Oavsett om det rent tekniskt skedde utanför arbetstid, handlar förtroende om att man oavsett sammanhang förstår att beteende kan ses som kopplat till uppdraget. Självklart kan allmänheten tolerera ett mer kontroversiellt beteende i uppenbart privata miljöer, men även utanför arbetstid måste en advokat, eller vilken annan förtroendevald som helst, förstå att man bör välja bort helt olämpliga sammanhang.

Hänvisningar till att inskränkningar kan utökas och att man i framtiden inte skulle kunna medverka i en våldsam Shakespearepjäs är uppenbart missvisande. Hur skulle sådan medverkan rubba förtroendet för domstolarna? Eller skada andra advokater? Sådana argument, baserade på sluttande plan, omöjliggör alla former av reglering. Då är ju alla begränsningar inom god advokatsed också första steg mot avgrunden, och etik är därmed helt meningslöst att tala om. Att kunna upprätthålla kvalitativa bedömningar i grundläggande etiska frågor är helt enkelt allt advokatetik handlar om. Ser man behovet av en sådan, måste man lita på att det går att göra avvägningar.

Nej, det är inte en farlig utveckling att kräva att advokater ska avhålla sig från att medverka och marknadsföra sig själva i sammanhang som uppenbart uttrycker förakt för rättssystemet. Det är snarare en helt nödvändig sak om man i längden vill ha förtroendet att reglera sig själv och åtnjuta en hög trovärdighet hos allmänheten.

För detta är Advokatsamfundet i grunden ansvarigt. Det måste sluta förhålla sig passivt.


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se
Kommentarer
Håll dig till ämnet i artikeln du kommenterar och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och för berörda personer i artikeln. Inlägg som vi bedömer som olämpliga kommer tas bort.