Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

SLUTREPLIK: ”Fortsatt dimridåer om skolpengsförslaget”

Debatt
Publicerad: 2021-10-29 11:13

SLUTREPLIK – Johan Ernestam, utredare Lärarförbundet, expert i Åstrandutredningen och Jonas Vlachos, professor i nationalekonomi, sekreterare i Åstrandutredningen

I svaret på vår replik påtalar tre friskolejurister att kostnaderna för myndighetsansvaret redan är utredda, vilket stämmer men är irrelevant. Myndighetsansvaret är inte liktydigt med utbudsansvaret och det är verksamhetskostnader förknippade med det senare som Åstrandutredningen fokuserar på.

Juristerna säger att det visat sig svårt att specificera kostnaderna för detta ansvar, men det innebär inte att kostnaderna är försumbara. Den SOU (2008:08) som hänvisas till analyserar inte verksamhetskostnaderna för suboptimal beläggning och det ligger i sakens natur att sådana är svåra att specificera.

När det gäller kommunernas verksamhetskostnader menar de att vårt resonemang bygger på ”att kommuner faktiskt håller ett antal destinerade platser tomma enbart för att kunna ta emot nya elever”, samt att ”friskolor alltid är fullbelagda”. Detta stämmer inte.

Det vi skriver är att kommuner i högre grad bär variationen i elevtal, vilket kommer leda till ”ett antal kommunala klassrum där det finns tomma bänkar med plats för fler elever. Antalet tomma platser kommer att variera med demografin, vissa år kommer det vara nästan fullt, andra år glesare.” Alternativet vore att varje årskurs, oavsett val av skola, skulle motsvara ett antal fulla klassrum – och så är inte fallet. Åstrands och Svenskt näringslivs beräkningar bekräftar att det är kommunerna som i huvudsak hanterar elevvariationen.

De kommenterar inte heller hur tomma platser bidrar till att höja skolpengen. Istället frågar de: ”beror eventuella tomma platserna på att elever sökt sig därifrån eller beror det på demografi?” Åstrands beräkningar bygger helt på den variation som demografin skapar och att kommunerna hanterar denna så bra som överhuvudtaget är möjligt, samt att kommunens alla skolenheter nyttjas. 

I sak har de två argument: små huvudmän och ett par citat. Först bör det påpekas att över 40 procent av eleverna i fristående grundskolor går hos en ägare med fler än en skola, på högstadiet över 50 procent. Även om små huvudmän skulle drabbas hårdare av ett avdrag är det inget skäl till att friskolesektorn ska överkompenseras, det problemet bör hanteras utan att sektorn överkompenseras.

De skriver att Täby kommun i sitt remissvar inte anser att kommunernas större ansvar är kostnadsdrivande, men glömmer att samtliga kommuner som är större än Täby som svarat på Åstrand –  Stockholm, Göteborg, Malmö, Eskilstuna, Västerås och Södertälje – är av motsatt mening. Många av dem skulle dock föredra ett schablonavdrag framför den föreslagna modellen för att undvika det problem som SKR lyfter med ”resurskrävande tvister”.

Vad gäller SKRs yttrande så har juristerna missat att den första meningen i avsnittet de citerar lyder: ”Det stämmer som utredningen säger att kommunens ansvar att erbjuda alla barn i kommunen plats i en skola nära hemmet medför merkostnader.” Sammantaget ter sig juristernas citatkonst som tveksam, då kommunsektorns bild i stort är densamma som Åstrands.

Vad gäller momsen görs ett nytt försök att blanda bort korten. Det skrivs att kommuner alltid får ”18 procent för hyrda lokaler, medan friskolor får sex procent”. Friskolornas sex procent räknas på hela skolpengen. Schablonen är framräknad utifrån att egna personalkostnader inte har moms, men att mat-, lokal- och läromedelskostnad är momspliktiga med gällande momssatser. Omräknat till hela skolpengen blir detta sex procent.

När det gäller tilläggsbelopp stämmer det att det bara är gentemot fristående skolor det är reglerat, men om kommuner inte skulle kunna ge elever på egna skolor med så stora behov att det behövs tilläggsbelopp sådana, som insinueras i artikeln, skulle det medföra en än större överkompensation av friskolor. Då skulle de beloppen ingå i de ordinarie verksamhetskostnaderna och därmed vara med i beräkningsgrunden för skolpengen. Det är därför bra att kommuner låter det utgå tilläggsbelopp i enlighet med vad som redovisas i utredningen, annars skulle avdraget behöva vara större.

Frågorna om moms och tilläggsbelopp har emellertid inget med frågan om det avdrag på skolpengen som Åstrand föreslår att göra. För en klädsam debatt bör frågorna rimligen hållas isär. Inte heller den här gången lyckas juristerna visa att Åstrands föreslagna avdrag är fel. De fortsätter istället sprida dimridåer kring förslaget.


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se