av Bodil Borison, f.d. chefsåklagare vid Ekobrottsmyndigheten och Åklagarmyndigheten, numera seniorkonsult.
Den 4 december publicerade Dagens Industri en debattartikel av tre av Skatteverkets högsta chefer: generaldirektören Katrin Westling Palm, rättschefen Michael Erliksson och avdelningschefen Fredric Bolin.
Skribenterna menar att de är utsatta för en påverkanskampanj. Det som försiggår i media, anser skribenterna, handlar om argumentation som förs i det offentliga rummet kopplat till specifika pågående ärenden med syfte att försöka sätta press på enskilda tjänstemän vid myndigheten och misskreditera deras arbetssätt och bedömningar.
På vilket sätt generaldirektörens myndighet är utsatt för en påverkanskampanj anges inte i debattartikeln. Det anges alltså enbart att man i det offentliga rummet försöker argumentera på sätt som är kopplat till specifika ärenden med syfte att misskreditera arbetssätt, bedömningar och sätta press på enskilda tjänstemän.
Mot bakgrund av vad skribenterna anför i artikeln efterlyser man som läsare exempel på vad de menar med att myndigheten utsätts för påverkanskampanj i sin myndighetsutövning. Några konkreta exempel har alltså över huvud taget inte lämnats. Det går inte på något sätt att i efterhand kontrollera deras påståenden.
Av media har framkommit att förundersökningar i fem fall har inletts för misstanke om brott som har begåtts av befattningshavare vid Skatteverket. Det gäller det ärende som ursprungligen handlade om beskattningsbeslut för den person som artikeln synes syfta på. Åklagarens beslut innebär att det finns anledning till antagande att brott som hör under allmänt åtal har förövats. Det är alltså fråga om konkreta gärningar, som kan identifieras till tid, plats och rum som ägt rum och som är brottsliga.
Menar artikelförfattarna att detta tillkännagivande i media är en påverkanskampanj? Menar man att det kan finnas misstanke om att polis och åklagare ska låta sig påverkas av vad som står i media? Polis och åklagare har att följa de straffrättsliga och straffprocessuella reglerna. I detta förfarande är de skyldiga att beakta både det som talar för och emot den misstänkte. I grunden ligger även regeringsformens krav på saklighet och objektivitet.
Enligt 1 kapitlet 9 § regeringsformen ska domstolar och myndigheter beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. Detta är även inskrivet i förvaltningslagen som är den lag som därjämte styr även Skatteverkets generaldirektör och hennes handläggares verksamhet.
De undertecknande cheferna har tillsatts efter beslut av bl.a. regeringen. De åtnjuter ett mycket stort förtroende. Såvitt känt innehar de fortfarande sina befattningar. De har s.k. tjänsteansvar med allt vad därtill hör. De kan bli föremål för misstanke om brott, där tjänstefel är huvudbrottet. Andra brott som kan nämnas är brott mot tystnadsplikt samt dataintrång. Förutom påföljder för brott, kan de komma ifråga för disciplinära ansvar och slutligen komma ifråga för ett skadeståndsrättsligt ansvar.
De beslut som de är ansvariga för följer förvaltningsrättsliga bestämmelser. Besluten kan i förekommande fall överklagas och bli föremål för överprövning och såvitt gäller skattebeslut kan överprövning ske av bl.a. förvaltningsdomstol.
Genom skrivningen i de tre toppchefernas debattartikel får man den uppfattningen att man inte förlitar sig på den rättsordning som deras beslut enligt lag underkastas. Är det skribenternas mening att man tror att de i media förekommande artiklarna ska föranleda polis och åklagare att inte fullfölja sina tjänsteåligganden i enlighet med de tjänsteföreskrifter och annan lagstiftning som gäller?
Förundersökningen, om åtal väcks mot befattningshavarna vid Skatteverket, blir offentlig. Offentligheten innebär att förundersökningsprotokollet blir tillgängligt för envar.
Åklagaren kan under förundersökningen besluta om s.k. yppandeförbud som vid överträdelse kan vara straffbelagd. Uppgift om något sådant har inte framkommit i media.
Frågan kvarstår alltså: Vari ligger påverkanskampanjen?
