Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Skatteverket ska inte skriva sina egna regler – gör om gör rätt”

Debatt
Publicerad: 2020-03-10 13:25

DEBATT – av Anders Hultqvist, Professor i finansrätt & jur. dr vid Handelshögskolan, Karlstad universitet.

Nyligen har ett förslag om ett effektivare informationsutbyte inom Skatteverket behandlats av Lagrådet. Förslaget har fått svidande kritik, både tidigare av sakkunniga remissinstanser och numera också av Lagrådet, som avstyrkte att förslaget läggs till grund för lagstiftning. Likväl finns på propositionslistan till riksdagen från januari i år angivet att ett sådant förslag kommer den 17 mars.

Förslaget innebär i korthet att Skatteverket ska ges ökade möjligheter att utbyta information mellan sin brottsutredande enhet och den övriga reguljära beskattningsverksamheten.

Normalt utreds brott av polis- och åklagarmyndigheter. Då gäller sekretess mellan myndigheter för att tillse att skydd för integritet och rättssäkerhet upprätthålls. När nu Skatteverket fått vissa sådana brottsutredande befogenheter vill man också lätta på kraven.

Förslaget är utarbetat av Skatteverket. Det har skickats ut på remiss till en begränsad skara remissinstanser, företrädesvis myndigheter. Regelrådet saknas bland dessa och någon granskning av konsekvensutredningen har därför inte gjorts. Andra normalt inbjudna remissinstanser fanns inte med på remisslistan, men några av dem uppmärksammade ändå förslaget och avgav yttranden.

Det kan låta vällovligt att öka effektiviteten i utredningsverksamheten, så att information som samlas in på ett håll även kommer andra delar av myndigheten tillgodo. Emellertid döljer sig här ett komplicerat rättssäkerhetsproblem, nämligen att ingen behöver medverka till sin egen självinkriminering och att normala krav på anständigt uppförande med respekt för den personliga integriteten upprätthålls. Detta kräver tydliga regler för myndighetsverksamheten, annars sker lätt övertramp i den dagliga verksamheten.

Problemet adresserades för beskattningens del redan under 1990-talet av Rättssäkerhetskommittén. Det har nu fått förnyad aktualitet bland forskare världen över, inte minst som en följd OECD:s projekt att stärka skattebaserna. I Sverige finns också mycket forskning kring dessa frågor. Inget av detta finns dock återgivet i utredningen eller förslaget. Som både JO, JK och Advokatsamfundet konstaterat, innebär det nya förslaget en genomgripande förändring utan att någon egentlig avvägning mellan integritetsintressen och effektivitetsintressen gjorts. Denna grundläggande brist omöjliggör att förslaget läggs till grund för lagstiftning.

Kritiken föranledde dock inte någon större omarbetning av förslaget. Enligt Lagrådet överensstämde förslaget i lagrådsremissen i allt väsentligt med promemorian från Skatteverket. Lagrådet påpekade dessutom att remissen genomgående ger intryck av att det endast är fråga om en marginell utvidgning av möjligheten till uppgiftslämnande inom Skatteverket, medan det tvärtom enligt Lagrådets bedömning i flera avseenden innebär utvidgningar som inte är obetydliga när det gäller uppgiftslämnande inom Skatteverket. Med hänsyn till frågans vikt ansåg Lagrådet att den hade förtjänat en mer utförlig analys som även innefattat en redovisning av relevant praxis från Europadomstolen. Lagrådet avstyrkte därför att förslaget lades till grund för lagstiftning.

Om nu regeringen har planer på att ändå lägga fram förslaget för riksdagen sätts den ordning som finns för lagberedning av denna typ av förslag ur spel. (En sammanställning av beredningskravet finns i en skrift av undertecknad, Om beredningsprocessen för skattelag, som gavs ut av Svenskt Näringsliv i september 2014.) En allmänt bristfällig utredning måste göras om. Remissinstanserna granskar, men kan inte bota bristerna om de är av avgörande betydelse. En myndighet bör inte utreda sina egna befogenheter, särskilt inte när det gäller myndighetsutövning mot enskilda. Enligt alla sakkunniga bedömare är det i stället det oberoende kommittéväsendet som åtnjuter högst förtroende i dessa fall. Enligt konstitutionsutskottet (KU) ska ett väsentligen omarbetat förslag åter sändas ut på remiss för att beredningskravet i 7 kap. 2 § regeringsformen (RF) ska vara tillgodosett. Vidare ska förslaget åter lagrådsbehandlas. Detta hinner man inte med till den 17 mars.

Formellt behöver dock regeringen inte följa Lagrådets yttrande, utan ska enligt KU beakta beredningskraven under konstitutionellt ansvar. Så om regeringen ändå lägger fram förslaget, hamnar riksdagen i en besvärlig situation. Riksdagen får inte besluta om föreskrifter i strid med Europakonventionen och en avvägning ska dessutom ske mellan en begränsning av fri- och rättigheter och vad som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle (2:19-21 RF). Utan remissbehandling av ett omarbetat förslag har riksdagen knappast något underlag att göra en sådan bedömning. I praktiken ombeds man då fatta beslut i blindo.

Resultatet av en bristfällig beredning bör i stället vara att göra om och göra rätt. Först då får riksdagen det beslutsunderlag den behöver för att kunna fatta ett godtagbart beslut.


Dela sidan:
Skriv ut:

Kommentarer
Håll dig till ämnet i artikeln du kommenterar och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och för berörda personer i artikeln. Inlägg som vi bedömer som olämpliga kommer tas bort.